regnbågsbebbe skrev 2010-12-09 07:06:58 följande:
NyfikenAnna: Jag har varit i en liknande situation... Man o barn, villa o hund; hela kitet. Och sen träffade jag HENNE!!! Kunde inte få henne ur mina tankar, vet inte vad hon gjorde med mig men hon slog undan hela min värld! Helt galet, jag blev bara sådär störtblixttokförälskad!
Jag skilde mig och idag bor jag och min tjej tillsammans och jag är äntligen HEL... Det är helt otroligt, det här är min grej men jag fattade det inte riktigt själv, satt så djupt i det heteronormativa tänket med man o barn, villa, volvo o vovve liksom :) Och min konservativa, gammeldagstänkande familj tycker att jag är modig och accepterar mig och min regnbågsfamilj som om vi aldrig hade varit annat. Till och med min exman kom över saken relativt fort och vi har idag en helt ok relation. Alltså en relation pga barnens skull men jag tror att han kanske tog det lättare för att det var en tjej jag förälskade mig i... Det blev dött liksom...
Om du vill, får du inboxa mig.
Låter som mig med VVV (villa, volvo, vovve)

Det sjuka är att jag är så lycklig med min man. Jag vill åldras med honom, vill inte ha någon annan eftersom jag upplever att han är den Perfekta partnern för mig. Vi har bra sex, han respekterar mig, låter mig ha frihet, vi är jämställda.... ja allt är "perfekt" i vårat förhållande... Men hon. Hon får mig på gungning. TROTS att hon inte alls är min "typ" eller min "stil". Hon är helt olik mig. Men jag blir helt galen av henne. Vill bara hålla om henne, kyssa henne... Samtidigt som jag INTE vill lämna min man för vi har det jättebra.
Vad är det för fel på mig?? Varför blir jag kär när allt är perfekt?? Vore jag singel så skulle jag ragga järnet på den här tjejen. Men nu är jag ju lyckligt gift med en annan....