regnbågsbebbe skrev 2010-12-11 08:10:28 följande:
NyfikenAnna: fast har du och din man det verkligen jättebra?? I min värld så får man inga starka känslor för någon annan då oavsett vilket kön den andre har, det är liksom helt irrelevant i sammanhanget. Fast visst, vi är alla olika... Det låter inte som om du överväger att lämna din man så du ska nog ta det lite kallt med tjejen för ALLAS skull. Det är mycket som står på spel och många känslor inblandade. Det värsta scenariot kan ju bli att du mister allt och det är det ju inte värt om du nu redan har det bra...
I mitt fall så hade väl jag och gubben det helt ok om man bortser från att vi levde i ett helt vitt äktenskap. Jag trodde att jag levde mitt drömliv även om jag inte var fullt lycklig ut i fingerspetsarna. Livet rullade på utan att jag reflekterade liksom, trodde att vi skulle leva ihop in till tidens slut. Just för att han var snäll, vi hade "allt"; så såg ju livet ut... Fast det var innan henne... Sen förstod jag. Jag och min man hade det inte bra och oavsett vad som hände med mig och tjejen så kunde jag bara inte fortsätta. Det var jättesvårt med tanke på att vi har barn och allas förväntningar var "till livets slut". Men jag bara kunde inte fortsätta, jag hade gått för långt vad som är ok i ett äktenskap och ingen var ju lycklig, egentligen. Det förstår vi nog båda nu med facit i efterhand.
Och som jag skrev tidigare; jag är såååå gay :) Jag och min sambo har det helt underbart, att bo med ens bästa vän och ha ett bra sexliv dessutom. Vi klickar på alla plan och det går inte en dag utan att jag förundras över vilken gränslös lycka jag känner nu. Jag är hel, det här är jag, jag har äntligen funnit min plats, min identitet!!
Lycka till!
Det sjuka är att vi har det jättebra! Jag tycker att han är världens bästa och han tycker att jag är världens bästa så jag blev verkligen chockad och RÄDD när HON dök upp. En tjej, helt olik mig. Jag hoppas att det bara är förälskelse. Det "går över" en aning när vi inte ses men så fort vi har träffats eller setts så blir det pang, bom, fjärilar i magen igen....
Jag ska nog, som du skriver, ta det lugnt eftersom jag verkligen inte vill skilja mig. Vill inte vill inte vill inte. Och jag vill inte såra någon heller. Men du förstår, när jag ser henne så blir det helt galet... Helt jävla galet....Och därför var jag tvungen att fråga Flatan här i tråden vad sjutton jag skulle göra. Har aldrig upplevt sådana känslor för en tjej. Jag har ingen aning vad det står för.
Jag vill ju hångla med henne. Men jag antar att det bästa är att glömma. Förtränga.
Vad roligt, för din skull, att du hittat din livskamrat!