Är du en apförälder?

2. Amma fritt - när barnet och du själv vill det. Amma även på natten så länge ni vill. Fortsätt med amning länge, gärna två år eller mer. Det ger ditt barn ett starkare immunförsvar, vitaminer och viktiga fettsyror. Samtidigt minskar risken för bröstcancer. Om ni flaskmatar, försök göra detta i en position som liknar amning.

Det här tror jag som biolog på. Helt klart bra. Modersmjölk är gjorde för barn och komjölk är gjord för ko-barn. 

Människobarn har inte löpe, det enzym som kalvar har för att bryta ned komjölken. Jag misstänker därför att barn har svårt att tillgodogöra sig fetter, protein och kalcium i komjölk. Jag ska återkomma om det. Ska forska lite mer i frågan. 

Vilken av artiklarna i tråden?
För jag tycker ju det låter märkligt att det ur överlevnadssynpunkt skulle vara BRA med barn som skriker mycket, dessa barn drar ju lätt till sig rovdjur vilket är en fara för barnet och hela stammen, möjligen då att det är bra för barnet att skrika snabbt eftersom dess behov tillgodoses fort för att få barnet tyst igen så att inte rovdjur skall hinna höra medan tysta barn "glöms bort" eller nått....
(nu tänker jag iof inte Afrika av idag direkt utan längre bak i tiden när vår överlevnad verkligen hängde på en skör tråd)

Jag tänker även som så att ser vi till andra däggdjur gör ju de allt för att deras avkommor skall vara så tysta som möjligt just för att inte locka till sig rovdjur...

Här är en artikel som nämner samma studie, ur Läkartidningen.
ltarkiv.lakartidningen.se/2001/temp/pda22784.pdf

Det verkar alltså vara så att skrikighet till stor del handlar om bebins temperament. Därmed inte sagt att man inte till viss del kan hjälpa dem till ro.

Det står i artikeln som TS länkar till.
Människobarn skiljer sig på det sättet från andra däggdjur, att de skriker när de lämnas.

Ja jag ser mig sj som en AP förälder...

Den här var det: www.naraforaldrar.se/vadarnf.htm

Ok, kikade närmare på det nu.
Blir ju lite samma slutsats som jag skrev ovan, barn som skriker mycket överlever lättare i vissa miljöer eftersom deras behov tillfredsställs snabbare och noggrannare än de barn som inte skriker och gör sina behov tydliga. Ett barn som skriker mycket i ett samhälle där rovdjur utgör ett reellt hot tex får ju snabbt sina behov tillfredsställda eftersom det är en fara för hela stammen om barnets skrik lockar till sig rovdjur.

F.ö så skriker även andra däggdjurs barn om de lämnas ensama ifall de inte är 100% tillfredsställda.

Klart om en tiger ligger och lyssnar måste det vara praktiskt med lite ljudlöst teckenspråk eller nåt.

Jag minns från en och annan dramafilm om mammor med barn i hotfulla situationer. Man sitter där på helspänn och tänker - måtte inte barnet skrika nu -medan skurken går förbi eller nåt i den stilen. Ja du vet.

Angående artikeln om skrikande barn så är det väl logiskt att barnen som skrek var överlevarna. De fick garanterat mer mat och omvårdnad än de "snälla" barnen. I dagens samhälle spelar det kanske mindre roll, men jag inbillar mig att dagens "skrikbarn" får mer närhet och vuxentid än de som är "snälla" och nöjda.

Jag är nog inte AP, även om jag annammar endel av tänket. Vi samsover och bär, men min minsting får även åka en hel del vagn, till och med framåtvänd ibland (vilket han iofs inte har något emot). Jag skulle inte vilja långtidsamma själv utan är rätt nöjd efter 1-1,5 års amning. Barnen har fått börja dagis tidigt (vid 15-16 månader). Vi kör med belöningssystem a ´la Supernanny och beteendemodifikation (mest pga av diagnosbarn, men även de normalstörda får sig en släng av detta). Men viktigast av allt är att barn ska behandlas med respekt vilket exkluderar time out och liknande metoder.

Ok men vilket barn får bäst kvalitet på kontakten?

Om ena barnet skriker så måste föräldrar curla barnet till tystnad.
Det andra barnet  får en massa gilligullkärlek. 

Jag skulle hellre vilja vara det gullade barnet och inte det skrikiga barnet som blir aldrig nöjd för det får inte lika mycket kärlek utan blir mest "managed". Är detta en hemsk tanke? Att det inte är så i realiteten?