Är du en apförälder?

Nej. Jag är en suntförnuft-förälder. Jag gör det jag tror är bäst för mina ungar och tror inte de mår dåligt att att skrika lite så att jag får skita klart eller fixa en flaska ersättning. Vill de vara nära så får de det, vill de inte så får de vara på golvet och i egen säng. Jag lämnar gärna bort till en trygg barnvakt (bland annat mormor) om de visat att de inte mår dåligt av det. Funkade med stora tjejen men inte med minsta, då slipper hon.

Nej, det kan jag inte påstå att jag är. Hon sover med oss och spenderade sitt första levnadsår allt som oftast i min famn, men sen brister det.

Nej. Jag håller med om mycket men inte allt, och själva filosofin bakom har jag svårt för.

Nej, det kan jag inte påstå. Men visst sov äldsta dottern i vår säng nästan varje natt det första året, eftersom jag var för lat för att lägga tillbaka henne efter att jag hade ammat henne mitt i natten. Men det var egentligen mot min vilja, eftersom jag sov skitdåligt med en sprattlande unge i sängen.

tösen sitter och klänger på m ig hela tiden. när jag pratar i telefon så kan hon i ´bland försöka klättera upp på huvudet på mig. typ som om hon skulle ha fått för sig att sgera turban

Nej, inte till 100%.
Men på vissa punkter.

:D Nu har jag kollat lite.. jag håller inte till fullo med det som står i alla de där punkterna. men vi kör ganska mycket på den där typen av nära föräldraskap hemma och det fungerar bra. Vi skriker inte i familjen. Är hon trotsig och får utbrott som alla barn får någon gång i bland.. plockar vi henne från den jobbiga situationen och markerar att detta inte är ett okej och accepterat beteende och säger att nu får du vara här en stund tills du är lugnare och vill komma tillbaka och vara med oss andra. Tror definitvt inte på det här med att skrika på barn vid matbordet tillexempel

jag tycker det som stod på sidan är mycket sunt-förnuft... instinkt också. men jag tror också att det är viktigt att förstå att instinkt också kan ha fel ibland och att vetenskap om vad som är bra är viktigt att ta med i beräkning. Det kan vara bra att träna sina barn också i lagoma doser. Lite utmaning gör att de utvecklas och det är bra att hjälpa dem att få bättre självkänsla

Tydligen för alla 7 punkter stämmer in på hur vi gjort hittills här hemma.

Om jag går efter dom 7 punkterna i länken så ja..
Vi tror att anknytningen är oerhört viktig, vi bar sonen så mycket han ville och behövde, vi samsov så länge vi kände att sonen behövde, vi lyssnade och var lyhörda för sonens skrik och gnäll, vi tror inte på att försöka dressera barn och vi såg till att ta hand om varandra och ta andningspauser när vi behövde. Dock ammade jag men han fick bröstmjölk ur flaska när han ville.