Är du en apförälder?

Jag håller med Vittra om att en av de större bakomliggande orsakerna till kolik förutom allergi är att föräldrarna inte ges verktyg att verkligen klara av att hantera sitt skrikande barn på ett bra sätt, och då blir det en ond spiral oavsett vilken av orsakerna är till att barnet från början blir upprörd och skriker.
Jag tror att forskningen just nu inte vågar att verkligen kolla upp kolik utifrån perspektivet om föräldrarnas betydelse eftersom man tror att det kan skuldbelägga föräldrarna isf. Det har hela tiden varit stor fokus på barnets mage som enda orsak till kolik och där har man funnit två lösningar som passar in på en del av barnen, dvs gaser eller allergi. Nu vet jag att nyare forskning börjat fokuser på barnets hjärna i första hand enligt några teorier om att kolikbarn skulle ha ett annat temperament än andra barn, annan utveckling i hjärnan eller att det skulle kunna vara genetiskt på nått sätt...

rungande JAAAAA

Å andra sidan är det typiskt att man ska leta fel i magen, i hjärnan eller i gener. 

Jag tror de är fel ute för att de glömmer att det kanske handlar om mjukvara så att säga. Min tjej från ett sydligt land säger att barn inte skriker lika mycket där som här. Vi verkar vara mer stressade utan att veta om det och spädbarn verkar plocka upp mycket fina nyanser av våra problem. 

I så fall ska vi kanske leta efter orsaken till problemet i föräldrarna i stället. 

Jag tror läkarna måste fatta att det inte är barnen det är fel på. Punkt.

Jag tror också att svaret ligger i föräldrarna. ALLA barn skriker ju om de har ont i magen, är överstimulerade osv. men hur föräldrarna klarar av det tror jag är grunden för om det blir så mycket skrik att det kan klassas som Kolik.

Vi har ett samhälle där allt skall vara så "pefekt", barnen skall sova si och så mycket från den och den ålder, kunna ditten och datten, vara snälla och glada osv osv. Detta sätter ju en enorm press på föräldrarna och det är lätt att stressa iväg även om man inte ens tänker på det, om då barnet reagerar med gråt och skrik kan stressen öka ytterligare och det blir omöjligt att trösta det lilla barnet på ett vettigt sätt.

Jag tror det är viktigt att forskarna släpper tanken på att det är barnet det är fel på och istället fokuserar sig kring förhållningssätt, attityder och tankar hos föräldrar, jämföra med länder där kolik inte ens förekommer och vad föräldrarna gör där osv.

Nej jag skulle inte kalla mig AP, mest pga av attityden hos många AP föräldrar. Vår son hade kolik och jag fick tex höra flera gånger att det berodde på bristade anknytning. Konstigt då att den plötsligt blev så mycket bättre runt tre månader. Annars var vårt problem gaser, då vår son hade svårt att både rapa och prutta. Han har fortfarande problem med magen om han inte får Molvicol och då är han inte glad. Jag önskar att man skulle forska mer på medicinska orsaker.

Du har inte tänkt på att sådana kommentarer är oerhört stressande för föräldrar med kolikbarn? Vi har aldrig krävt att vår son skulle sova vissa tider, vara snäll eller glad.

Att kolikbarn skulle vara mer överstimulerade än andra barn har jag svårt att tro, som förälder tar man sig ju knappt utanför dörren. 

Jag skrev att SAMHÄLLET har en viss syn på hur bar "ska" vara, hur man "ska" vara som förälder osv. Att det är DET som är stressande för föräldrar, vare sig de är medvetna om det eller ej så påverkar det i förhållningssättet.
Sen är barn olika, vissa barn kräver tidigt mycket stimulans för att vara nöjda, medan ett annat barn knappt klarar en promenad på en timme i vagn utan att bli överstimulerad.
Jag har skrivit flera olika orsaker till att barnet kan börja skrika, men jag tror i slutändan att det är föräldrarnas förhållningssätt som inverkar huruvida barnet får kolik av detta eller ej. Med detta menar jag inte att det är föräldrarnas fel, jag skyller snarare på BVC och andra instanser som borde hjälpa föräldrarna att få ett bättre förhållningssätt till sitt barns skrik, men som i stället bara rycker på axlarna och pratar om att det går över i sinom tid, att det bara är att stå ut under tiden...

Nej det är jag inte.

Vår son som idag är 7  månader sover hela nätter i sin spjälsäng, har aldrig tränat honom utan lagt honom där från början och han har aldrig pritesterat.

Äter 4-5 gånger per dag aldrig på natten, ammades helt i 2 månader och delvis i 4 månader. Nu äter han, gröt, mat och välling och lite ersättning

Han vill inte bli buren hela tiden och jag vill inte bära honom hela tiden heller.

Nu skriker han nästan aldrig och har nästan aldrig gjort det heller, gnäller lite ibland, men självklart tar jag upp honom om han är ledsen och vill vara i famnen. Men visst kan han få ligga och gnälla en liten stund om jag håller på med nått annat.

Jag har en väldigt lugn, harmonisk och trygg son trots att jag varken ammar, bär eller samsover med honom.

Har faktiskt precis läst en bok om en professor som levde många år med en indianstam i Amazonas. Karakteristiskt för dem var tydligen att de sov korta stunder istället för en hel natt (vilket antagligen passar spädbarn bättre), men även där beskriver han att man hör barnskrik. En annan händelse han beskriver är hur han vaknar en natt av att ett barn skriker enträget och när han tillslut går och undersöker om det är sjukt visar det sig att det sitter på golvet bredvid föräldrarna som låtsas sova. Det som har hänt är att mamman har fått en ny bebis och barnet har därför abrupt blivit av med sin plats.