Är du en apförälder?

Utifrån hur jag upplever föräldrar till riktigt skrikiga barn så är det ju just så det blir till sist, föräldrarna blir så utarbetade av att ständigt försöka finna lösningar på skriken att det där riktiga kärleksgullandet blir lidande för ren och skär omvårdnad av mest basic kind. Har man en bebis som skriker och skriker brukar föräldrarna när barnet väl är tyst helst bara vilja sova och vila sina öron, inte gosa och umgås med bebis. Så idagens samhälle så som det ser ut här i Sverige tror jag att ett barn som INTE skriker har en säkrare överlevnad på så sätt att det barnet får en annan kärlek och anknytning till sina föräldrar, medan jag kan tänka mig att i rena överlevnadssamhällen var det det omvända.

(Vill dock bara poängtera att jag så klart inte menar på nått sätt att föräldrar till skrikbarn inte skulle älska sina barn, jag bara upplever att ett barn med stora behov som skriker mycket helt enkelt kräver så mycket av sina föräldrar att de inte orkar med att bara "vara" med sitt barn när barnet väl är tyst)

Appropå det här med skrikande och "krävande" barn. Sears tar ju upp det i begreppet "high need baby".

Får jag bara hoppa in med en liten fråga, vad är beteendemodifikation? Aldrig hört talas om förut :S

Jag får känslan att skrikiga barn faktiskt skriker för att de lider snarare än för att de är "needy".

Varför diskuteras inte det mer bland experterna? är tanken för obehaglig att barn skriker för att de lider?

Det skrämmer mig att ha ett barn som skriker för mycket, för många dagar utan att jag vet varför. 

En sak till finns det några undersökningar som visar om apungar skriker mer/mindre än människobarn? 
Det kanske inte är jämförbart.

Om det inte är jämförbart skulle jag vilja veta om barn i vissa uppväxtkulturer skriker mer än i andra uppväxtkulturer, om och så, varför? Finns det kulturer där barn skriker väsentligt mindre än tex "den svenska kulturen"?

NÅGON måste ha forskat på detta.

Beteendemodifikation är en term som beskriver denna inriktning som har utvecklat speciella behandlingsprogram för barn, ungdomar och vuxna med ADHD. Grundtanken i beteendemodifikation är att antingen öka eller minska ett beteende med hjälp av belöning eller någon slags konsekvens. Positiv förstärkning (beröm eller någon slags omgående belöning) ges för "gott" uppförande. På samma sätt reagerar man omedelbart på ett "dåligt" beteende med exempelvis; en frånvaro av beröm. Man tänker sig alltså att barnet, allt för att få den positiva förstärkningen, kommer att öka sitt "goda" beteende. På detta sätt ökar man sannolikheten att barnet skall upprepa det önskvärda beteendet i stället för det icke önskvärda beteendet.

web4health.info/sv/answers/adhd-behav-modif.htm

Det finns viss forskning (om jag kan finna den) som visar på att barn i kulturer där barnbärande hör till kulturen, tex indianer i amazonas som för enkelhetensskull bär sina barn så gott som dygnet runt när de är små med bröstet nära till hands skriker väldigt lite, har även för mig att det är ovanligt med skrikiga barn i tex Mongoliet som även där har en kultur att så fort ett barn piper till skall det ammas och bäras på... jag undrar om Kolik ens finns som begrepp i dessa länder?
Apbebisar skriker ju knappt öht....

Sen tror jag också att barn som skriker väldigt mycket (har kolik eller dyl) inte skriker för att de har ovanligt stora behov/high need baby utan för att det är något som för barnet inte stämmer. Jag är av uppfattningen att små bebisar har ett enda mål i livet och det är att känna sig nöjda, att livet skall vara behagligt. De ska ha en bra kroppstemp, vara mätta, inte ha ont i magen osv. När något inte stämmer för barnet, det får magknip eller har inte sovit ordentligt osv. så ger det ett obehag och barnet skriker tills dess att obehagen är borta igen. Ett "high need" barn tror jag helt enkelt upplever obehag som föräldrarna inte lyckas finna lösningen på, och det kan ju vara väldigt mycker som stör, för ett barn med extra känslig hud kanske det egentligen är något så enkelt som att kläderna skaver lite, för ett annat bar är det gaser i magen som är omöjliga att få bort helt osv.

Frågan är väl om det är intressant om apor skriker eller inte.
Jag skulle säga att det inte ens är särskilt fruktbart att konstatera att bebisar i vissa kulturer skriker mer eller mindre, om inte orsakssambanden kan bli mer klarlagda än att de bär jämt och ammar fritt. När min store kille var en liten skrikbebis fick jag höra av min BVC-tant att kolik inte finns, eftersom det inte finns i "bär"-kultuer. Och...?? 

Många kan vittna om att bebisar kan skrika tröstlöst trots konstant bärning och fri amning. Då tycker jag ändå att det blir till viss hjälp att veta att det inte beror på att man är en särdeles usel förälder. En del bebisar i vårt samhälle har av naturen svårare att komma till ro, har lägre nivåer av "självtrösthormoner" och blir lätt stressade, alltså "high need". Därmed inte sagt att man inte ska försöka utesluta reflux, allergi, gaser o.s.v. som också kan ge diagnosen "kolik". Eller för den delen klädskav och blöta blöjor (som aldrig brukar hjälpa...)

Jag vet att en bidragande orsak till att bebisar som ammar fritt och har kolik KAN bero på att mamman har för mycket mjölk. Något som sällan undersöks tyvärr...
Sen är ju komjölkprotein allergi en annan sak att undersöka eftersom människan egentligen inte är gjord för att dricka komjölk. En av de allvarligaste orsakerna bakom kolik är ju en osund relation mellan barn och föräldrar, dock en av de mest ovanliga.
Jag tror ju att kolik finns i alla länder, men beroende på kultur ser man på det heeelt olika och i somliga kulturer tas det inte som ett problem utan snarare ett tecken på sundhet och barnet ges en rejäl omvårdnad som kanske inte getts i samma utsträckning. Sen får man ju även ha med i beräkningen att de mest uttalade bärkulturer också är kulturer där familjer vanligen bor tillammans med mor/far föräldrar, kanske syskon och kusiner på ett radikalt annorlunda sätt än vad vi i Sverige gör, då blir ju inte kolikbarn eller "high need" barn ett problem på samma sätt som här då det finns en helt annan form av avlasting och även det hjälper ju barnet att skrika mindre eftersom barnet inte behöver känna av föräldrarnas stress och uppgivenhet på samma sätt!

Hmm, det är lite intressant.

Vår förste blev ju en mycket nöjdare bebis när jag började glesa ur amningarna. Inte enligt 3-4 timmarsschema, men så som jag greppade det ur Barnaboken, amma, amma, amma, sen minst 2 timmars uppehåll med jämna mellanrum för sömn. Om han vaknade till efter 20 min (vilket han till en början alltid gjorde) så satsade jag på omsövning istället för amning. Jag har hela tiden tolkat det som att den ökade mängden sömn var grejen, men vem vet, det kanske egentligen var en reglering av mjölkproduktionen som gjorde saken bättre?

Jag vet ju att många "kolik"-bebisar går upp väldigt bra i vikt, vilket båda mina gjort. Nu skrek ju inte vår lille, men han blev pipig om jag ammade för ofta, så då blev det urglesning även för honom.

För mig blev alltså AW:s råd räddningen, men jag har ställt mig väldigt kritisk till en del av hennes andra råd. Så jag blev varken AW:are eller AP:are eller nåt annat särskilt, bara min egen.