Är du en apförälder?

Annat: Om jag ska gå efter det som står i citatet som inleder texten i länken, ja. Men om det innebär att uppfylla alla de sju punkterna, nej.

det beror på vem man frågar. Jag lyssnar på mina barns signaler vilket inneburit mycket bärande, fri amning (ena slutade efter 6 månader självmant, andra gör det och är snart 9 månader), och sova i egen säng/vagnen för båda två eftersom ingen av dem trivdes med att sova med oss.

Eftersom vi inte samsover skulle vissa inte kalla mig apförälder och jag bryr mig själv inte ett dugg om att sätta mig i ett fack, men om AP går ut på att lyssna på barnen så är jag det.

Japp det är jag. Har inget val. Jag är helt såld på ungen, tokförälskad. Måste vara nära hela tiden. Jag är besatt.

Jag uppfyller inte de 7 kriterierna så då är jag nog inte det

Jajamen! har aldrig låtit henne skrika som bebis, alltid velat ha henne nära mig, både då jag varit vaken och sovit. Idag ärm in dotter tre år. Otroligt smart, verbal som få, trygg och glad. Hon leker själv i sitt rum flera timmar varje dag, kramas och kelar mycket. 

Jag är väldigt glad att vi gjort som vi gjort. Skulle inte ändra något. 

Enligt deras kriterier ja... samsovning, burit mycket, är lyhörd för hans signaler. Nu har jag inte ammat men jag har haft honom nära för att få det att efterlikna amning och han höll inte flaskan själv förens han var ca 1,5 år för jag ville ha detta med att ha honom nära.

Röstade först annat för jag gillar inte koncept. Men sedan nu när jag läst de 7 kriterierna är jag ju det. Sunda förnuftet enligt mig!

Nej det är jag inte. Däremot kan jag sympatisera med många av de tankar som AP står för.

Vi ammade i 4 dagar, sedan vägrade han och vi fick övergå till flaska. Men han har fortfarande fått äta så pfta och mycket som han behöver, även på natten, och han äter i min famn.

Sonen gillar inte att samsova, han blir stressad av att någon ligger bredvid. Så redan efter några dagar fick han sova själv i spjälsängen och det har funkat utmärkt.

Men några skrikmetoder vill jag inte använda mig av, så länge det finns minsta alternativ. Försöker ge mycket närhet när han vill ha det, och ser som mål att lyssna på hans signaler och att han inte ska behöva skrika och vara hysterisk. Det är väl där jag känner att jag inspirerats mest av AP.

(kort tillägg...)

Det jag ville säga var helt enkelt att trots att vi varken ammat eller samsovit så har vi följt vår sons signaler. Det är HAN som valt att ha det såhär, och då har han fått styra.

Ja enligt alla kriterier i länken så är jag det men ap är ju mycket mer än det där. Man kan ju dessutom anamma hela AP-filosofin trots att man inte ammar länge eller samsover (särskilt länge)då det är synen på barnet som allt handlar om.