Är du en apförälder?

Att man hör barnskrik är ju inte märkligt, det som skiljer är ju omfattningen på det hela. Som kolik räknas det ju bara om barnet skriker minst 3 timmar i sträck utan paus, minst 3 dagar i veckan, och jag tror ärligt inte det är speciellt vanligt alls i stammar som lever mer så som människan gjorde förr. Sen har jag även för mig att det bara räknas som kolik om det börjar innan 6 månaders ålder, kolikliknande skrik senare än så räknas som annat och utreds på ett annat sätt vilket jag på sätt och vis finner lite märkligt....

Hur ska BVC hjälpa föräldrarna menar du? Jag tycker att vi fick bra hjälp, med undantaget att jag inte vet om jag tycker att man ska låta ett spädbarn genomlida den smärta som vår son antagligen kände. Samtidigt förstår jag att man inte vill ge preparat till små barn. Jag tycker att det är lättvindigt att skylla en utveckling av kolik på föräldrarna. Det är en attityd jag bara har mött hos AP föräldrar.

Vi började för övrigt inte använda vagn förrän han var några månader.

Jag svarade på ett inlägg som handlade om barnskrik.

Antagligen utreds det annorlunda för att man har sett ett mönster där kolik oftast startar några veckor efter födseln, är som värst runt v. 8 och upphör runt 3 månader. Att blanda in skrik som börjar efter sex månader (har dock inte hört talas om det) skulle göra det mycket mer komplext. 

Hur tänker du att det konkret skulle se ut , det där "klara av att hantera sitt skrikande barn på ett bra sätt" ?

Vilka råd skulle du se kunde hjälpa?

Det är väl upp till utbildad expertis att ge sådana råd, eller hur? Sen är det ju upp till varje enskilt fall, men vi vet ju att det finns utbildade där ute som kan hjälpa föräldrar med sitt beteende = minskat skrik. Har man dock inte blivit hjälpt själv kan det ju vara svårt att veta och ge exempel på vilka råd de kan tänkas ge som är så verksamma

Jo jag har själv träffat den expertisen. Fick träffa barnpsykologer på BUP som jag var hos i grupp en liten period. Jag tror aldrig jag har känt mig SÅ osäker som där. Det var olika notiser om hur jag höll, hur jag tittade på och hur jag pratade med min bebis. Jag kan säga att det hjälpte mig noll. 

Ungefär i samma veva fick jag Barnaboken i handen, och inom två veckor hade jag en nöjd bebis och var en glad och stark mamma igen.

Du vet ju att även jag är kritisk mot många AW-råd, men finns det kanske ett uns sanning i att konkreta råd om mat och sömn kan hjälpa?

Vi tycker däremot att vi fick usel hjälp för vår dotter som också hade kolik, i 6 månader. Minifom. Minifom. Minifom. Eller: jamen alla skriker ju... Och just ja, det värsta av allt: amma mer sällan (trots att hon var jätteliten och smal)

Ett vet jag i alla fall, och det var att hennes mage reagerade mycket starkt och var väldigt känslig. Sen om det var orsaken till koliken vet jag fortfarande inte, men efter ett års ålder slutade vi med laktos och först då började hon äta ordentligt och först då blev hennes mage normal. Hon skrek fast vi bar henne i sjal och samsov. Men kanske om vi hade fått vettig hjälp istället för att få rådet att glesa ut amningen som jag tyvärr lyssnade till, kanske hon aldrig hade skrikit?

Jag säger inte att kolik inte finns och det tror jag inte plutteli gör heller. Bara att många blir (och fler kan bli) hjälpta med sitt eget beteende och attityd eftersom det också är en anledning till kolik-liknande skrik. Och det är inte en attityd som bara finns hos "AP" det har varit allmänt vedertaget väldigt länge men något som varit väldigt hysch hysch. Nu har vi dock fått väl utvecklade program just för detta syfte, som har börjat att så smått användas inom den svenska barnavården. Men än så länge (tror jag) är det bara de familjer vars föräldrar uttryckligen kommer och ber om sådan hjälp som blir erbjuden det. Annars blir det "skuldbeläggande" på föräldrarna om någon ens föreslår det...

Ja det tror jag också. Sömn och mat är grundläggande precis som närhet. Och just därför kanske samhällets syn kan vara en orsak till problemen. Tex att de måste lära sig ligga i spjälsäng, i vagn och själva på golvet. De ska äta var tredje timme, är det fortfarande många bvc som säger (som vårat). Tänk om man kunde låta dem sova när de är trötta och äta när de är hungriga istället...

Ja, det där att bara ge rådet att amma mindre, det är ju ganska värdelöst. För mig var det så att genom att glesa ur vissa perioder så kunde jag amma mycket längre och mer i andra perioder. Så länge han småsnuttade hela tiden så varken åt han eller sov han ordentligt. Så jag behövde definitivt råd om hur jag t.ex. skulle göra för att förlänga soven mellan amningarna. Om resultatet av en glesare amning blir att man går omkring med en skrikande bebis tills det är "dags" för nästa amning, då blir det ju helgalet.

Vi har ju vissa beröringspunkter där, jag bar också hela tiden i sjal (vilket var HELT udda 1999) och samsov. Jag var en totalt övertygad "nära förälder".

Sen tänkte jag lite på det där att kolik inte finns i "bärande" kulturer. Det finns ju andra kultutrer där man inte bär på det sättet och där kolik också är okänt. Har en bekant från Brasilien, hon menar att där ligger bebisarna mycket själva, och hon hade inte hört talas om bebisar som skriker så mycket som här. Så kanske det finns andra faktorer än bärande? SÅ himla aviga föräldrar kan vi väl inte vara?

De intar garanterat inte så himskans mycket mjölkprodukter som vi i alla fall. Också bara en tanke

Och jag tycker det är lättvindigt att skylla Kolik på att det enbart är ett fel hos barnet, dessutom att det i 90% av fallen skulle handla om fel man inte ens kan göra nått åt. Jag köper helt enkelt inte attityden som är just nu att det bara är att härda ut.
Det har forskats om kolik utifrån magperspektivet, där fann man möjliga lösningar i gasbildning och allergi mot komjölk. Detta passar dock bara in på ca 10% av alla kolikbarn, övriga är inte allergiska eller har inte överdrivet med gaser i magen och då hjälper det ju inte att få barnet att prutta eller rapa! Sen har man undersökt barnets "temperament" men egentligen inte kunnat finna några belägg för att barn som har kolik senare skulle vara mer krävande eller annorlunda än andra barn...
Slutligen håller man på att försöka finna om det finns ett genetiskt samband eller om kolikbarns hjärnor funkar annorlunda än andra barns.

Jag vet inte jag, men för egen del ser jag ju hellre att "felet" ligger hos föräldrarna så att det faktiskt går att lösa än att det skall vara ett fel på barnet som man bara får leva med under några månader för att det inte går att göra nått åt iallafall....

Vi började f.ö använda vagn på direkten, ser inte vad det har med nått att göra?