Är du en apförälder?

Nej.Jag kramar och pussar väldigt mycket,och lyfter upp alltid vid gråt.
Men sängen vil jag ha för mi själv,oftast

Nej.

Jag trodde i min enfald när jag fött mitt första barn att jag var rätt nära AP. Men ju mer jag har diskuterat med ap-föräldrar, desto mer övertygad är jag om att jag är långt ifrån AP. Även om vi har burit, sovit nära, ammat fritt, lyssnat på barnets signaler, trott på att barnet behöver närhet osv osv osv.

Men eftersom jag tycker att man kan gå och bajsa utan att barnet lider av att ligga ensam så är jag uppenbarligen inte AP. Och tack gode gud för det.

Nej det tycker jag inte egentligen även om vissa saker passar bra in på hur jag gör här hemma. Jag är vanligen snabb att plocka upp lillen när han skriker, och därmed "skämmer jag bort honom". O de första 3 månaderna bar jag honom konstant men nu pallar inte min rygg det så det har fått blivit övning på att ligga i vagn - vilket oftast går bra nu. Jag har haft han sovande ovanpå mig delar av varje natt fram tills han var ca 5 månader. Han har dock somnat i sin egen säng utan skrik på kvällen sedan 3 mån men när han vaknar så ammas han i vår säng och blir kvar där. Jag ammade i princip hela tiden fram tills nyligen. Det gjorde jag för att göra mitt barn nöjt, och därmed blev jag nöjdare också. Jag har inga problem att ta med honom dit jag ska, han följer mig till frisören, tandläkaren och andra ärenden jag uträttar m.m. Men sedan nyligen väljer jag att lämna honom hemma med sin pappa om jag åker iväg på kvällen då han är väldigt trött och behöver sova för natten redan vid 6-7 på kvällen.

Jag anser att föräldrar är väldigt viktiga och att det är bra om dem är med barnen så mycket som möjligt - vilket inte betyder att de måste leka med barnen hela tiden utan finnas tillgänglig i stort sett hela tiden. Skulle vi ha möjlighet skulle jag inte vilja ha barnet på dagis förrän vid 3 års ålder då jag anser att föräldrarna/syskon/familj är de viktigaste för barnet de första åren.

Men jag gillar scheman, när och vad barnet ska äta, när den ska sova på dagarna och för kvällen... :) Jag gillar att ha "sånt" att gå efter. Däremot kör vi inte kört nån sov-metod, och det vet jag inte hur jag ska göra med ännu. Jag vill dock bli av med allt bök och amning på natten som jag känner nu.

Tösen efterfrågar själv att sova i säng... eftersom hon rör sig så mycket sover alla bättre när hon sover där. När hon behöver vet vi att hon kommer in trippandes till oss och sover där en stund på morgonen.. eller ligger bara och myser. Tror att det är bra att barn kan känna sig trygg med att sova någon annan stans än bara med mamma och pappa tätt inpå... jag tror att det är bra för barn att kunna vara ifrån och veta att mamma och pappa finns i alla fall.. man behöver inte vara ihop klistrade liksom *fniss*

Jag är inne och läser i AP-forumet då och då och håller med om väldigt mycket av det som skrivs där, och jag gillar de böcker jag läst som brukar rekommenderas där inne, så ja, jag skulle nog säga att jag är ganska AP. Sedan så gör jag väl inte allt som man "ska" göra som AP-förälder, jag kommer till exempel förmodligen att välja bort amningen med mitt nästa barn (sonen ammade jag däremot i 2,5 år). Men själva "grundsynen" på barn och föräldraskapet, tror jag att jag delar med många AP-föräldrar.

Jag röstade först utan att läsa länken, men det var jag nog visst?
Vi samsover inte men låter däremot våra barn sova i sängen när dom vill, den stora kommer över varje natt.

Jag svarade annat, men av samma anledning som du.

Jag tror dessutom på forskning och absolut inte på någon sorts ursprunglighet eftersom jag inte är av uppfattningen att allt var bättre förr oavsett om det gäller så kallade stenåldersdieter eller hur vi uppfostrar våra barn. 

Dessutom tror jag inte att man bör köpa koncept rakt av oavsett om de bygger på forskning, galenskap (AW) eller nån sorts tro på ursprunglighet och instinkt

 

Mina 78 vad är AW?

Anna Wahlgren menar jag 

vem är det?