Överlevnadsbarn

Det gick jättebra att läsa! Tack snälla för din berättelse. Det känns som ganska många får det betydligt lättare när talet kommer igång? Det känns också som våra överlevare snabbt lär sig kommunicera? Samt att många haft en svår förlossning. Ja va mörkrädd man blir av amningsmaniska bvc och bb sköterskor! Jag tycker inte amning ska ske till varje pris. Självklart ska man amma i första hand om det funkar, men ingen ska stämpla en om man måste börja med ersättning. Mådde sjukt dåligt och kände mig så värdelös som inte kunde amma tack vare alla kommentarer till höger o vänster!

Jag måste läsa tråden när jag har en dator!!

Långdragen förlossning och tidig med talet stämmer här också. Tyvärr har han börjat haka sig i perioder , vilket gör honom hemskt frustrerad. Har också höga krav på sig själv och blir arg när han inte klarar saker. Kan sitta still länge och lyssna på böcker och se på film, med annat är det värre. Med lillasyster har vi inte haft problem alls, mer än att hon har svårt att somna ibland på kvällen.

Har nog kommenterat det tidigare, men majoriteten här verkar ha pojkar?

Lisa, Hur menar du att han hakar sig? Jo de e nog rätt många med pojkar här!

Han stammar i början av meningar. Började vid 2,5 varade ca2 veckor. Nu började han igen för en vecka sen och är nu 2 år och 8 månader. Han blir frustrerad och skriker till slut ut orden.

Jag har en tjej som är sju nu. Hon stämmer in på alla punkter på vad man kan kalla high need children.
Hela hennes första år var hon konstant missnöjd. Klarade aldrig av att vara hos andra än oss, inte ens mormor eller farmor, kunde inte leka eller vara nöjd själv., hade stooora sömnproblem och var oerhört lättväckt.
En bärsjal var vår räddning.
Visst blev det bättre efter hand som hon blev äldre, men hon har aldrig klarat av förändringar, är oerhört bunden till framförallt mig och har aldrig kunnat sortera intryck utan tar in allt, vilket gör att nya situationer och stökiga miljöer är uttröttande för henne.
När hon var fyra gjorde vi en utredning för att utesluta asperger. Resultatet var oklart. Hon har någon störning i sina exekutiva funktioner, men inte aspergers. Hennes IQ är högt.

Nu är min egensinniga lilla prinsessa sju år. Hon har utvecklats enormt. Hon har fått självförtroende, hon har vänner, hon kan läsa och skriva långt över sin åldersnivå och för första gången kan jag känna att hon är helt lycklig. Hon har fått växa i sin egen takt, fått oändligt med trygghet och vi har låtit henne vara den hon är. Jag är glad för det. Hon är underbar.

Kissekatt, tack för din fina berättelse om din flicka. Sånna storrys hjälper när man är mitt uppe i det jobbiga!

Vad kul att det kommit fler hit - det är fantastiskt att få läsa era berättelser! Känner igen så mycket av min Hugo i det mesta ni skriver. Både bebisvarianten och som större barn!!!

Han var inte så där extremt tidig med talet, men när det väl kom igång vid 18-20 månader slutade han aldrig prata. Han härmade precis alla ord han inte använt förut och pratade snabbt i flerordsmeningar. Alltid pratat väldigt tydligt också.

Jag upplever att han är så väldigt nyfiken av sig och har sååå bråttom med att lära sig det mesta. Tog sina första steg vid 7½ månad och gick självständigt inomhus vid 8. Inte så där som en del bebisar gör när de bara rusar och ramlar, utan han satte sig bara på rumpan när balansen övergav honom. Han ålade aldrig, hasade på rumpan ett tag, men det var tydligt att han ville komma upp på fötter.

Lillebror är en nöjd kille (eller just nu är han i trotsperiod och har det nog lite jobbigt med att jag inte bara är hans längre utan att magen allt oftare kommer i vägen) och ni förstår vilken lycka det var att ha ett barn som gärna satt i babysittern och bara tittade på storebror! Många kommenterade att det var för att det inte var första barnet och att vi var lugnare som föräldrar, och det spelar säkert in litegrann, men han är helt enkelt en annan sorts person.

Ska bli hemskt spännande att få veta vilken sort jag har i magen (de har varit lika vilda alla tre när det gäller sparkar och ommöbleringar i magen), och skulle det vara en high need baby så känner jag mig lugn över att vi nu har strategier att ta till och framförallt vet hur viktigt det är att avlösa varandra och att båda nån gång ibland får sova! Och att veta att det blir bättre och att man inte är ensam. Det är inte föräldrarnas fel att barnen beter sig som de gör, barnen gör det för att få föräldrarna att göra som de vill...

Lisa, min S hakar också upp sig ibland och börjar om på samma ord några ggr innan han kommer vidare in i meningen inte som stamma riktigt men ja, som att haka upp sig, han kan även upprepa samma mening 10-15 ggr utan att bry sig om svaret om han ställer en fråga..