Överlevnadsbarn

Ja jag tycker det blev bättre när han började prata men samtidigt kanske trotset o fixeringarna vid att få som han vill blivit värre också det är väl sk trotsåldern nu. När han blir arg o lessen vid så snabba kast så är det ju inget som försvunnit utan finns kvar trots prat.

Ja så är det väl, usch kan kännas så frustrerande, den där ilskan, det finns ju inget att vara arg på. Ändå så är det som världen rasar! Jag har själv svårt/omöjligt att hålla humöret uppe medan han äter min energi och bara pumpar ut sin egna negativa.

Laga mat kan jag aldrig göra om jag är ensam med dottern. Det blir ingenting gjort! Får avbryta och plocka upp henne. Hur skulle jag gjort om jag varit ensamstående? (Hu, hemska tanke!)
Min mamma förundras över hur lite jag kan göra om dagarna, själv hade hon ju ett hushåll att sköta, som hon uttrycker sig. Det har ju jag också, men skönt då att vi lever i tider då man inte blir lynchad om inte middagen står färdig på bordet när mannen kommer hem, haha! Så mycket tid som jag spenderar på golvet med min dotter har jag aldrig gjort tidigare, Hon kräver det helt enkelt. Men när hon blir äldre, kanske hon får ett syskon (om vi vågar, haha) så måste hennes behov stå åt sidan lite, precis som du säger, Liljan75.

Jag tror att ju mer man investerar när de är små i deras resa att bli trygga små individer desto mer får man tillbaka när de blir äldre sen! Hoppas iaf att det ska bli så:)

Nu menar jag kärlek och engagemang inte pengar hihi

Tror absolut att du har rätt! Jag tycker det var rimligt att låta allt hemma stå tillbaka en tid men nu tycker jag inte det längre. Om jag vet att jag lekt o varit engagerat ett bra tag o sen vill fixa andra saker kan jag bli så frusterad när han bara kräver min uppmärksamhet o inte ger mig en break men vi får träna på det. Jag på att behålla lugnet oavsett vad o han på att vänta lite....

Det där låter exakt som hemma hos mig. Det spelar ingen roll om jag lekt i timmar, eller ett par minuter. Det är bara min uppmärksamhet som gäller dag ut och dag in! Han vill aldrig leka själv, alltid ska jag engageras på något sätt i hans påhitt. haha. Det låter som om jag inte alls vill leka med honom, men så är det verkligen inte. Vill bara att han ska använda sin fantasi och hitta på saker själv! När jag var liten så satt jag alltid och pillade med mina leksaker, upptäckte saker och utforskade själv. Kanske har lite höga krav, han är ju trots allt bara "nästan" tre år! haha. Är bara så trött på att jag alltid måste vara med, och säger jag att jag ska göra något annat så drar han och sliter i mig! 

Liljan75>> jag tycker du är fantastisk i ditt engagemang, självklart måste även du få chansen att sköta sysslor också! Man kan inte göra allt när dem lagt sig då e man ju själv helt slut;) ibland funkar det bättre att göra saker och ibland sämre beroende på hur barnets sinnesstämning är. Sitter på ett café i detta nu, mitt framför mig sitter 2 mammor med sina söner i 6 månaders åldern! Barnen sitter och joddlar och skrattar glatt, äter rån och känns allmänt nöjda med tillvaron! Tänk va mysigt! Önskar man haft lite sånt också

Mmmm hur gör man för att uppmuntra självständighet! Vill också vara med min son men måste göra annat också! Jag har tur på ett vis då mitt jobb är journatt men jag får ändå ha S på dagis fram till 14, har alltså dagen fri numera då jag hinner få undan och planera kvällen osv. Dessvärre får jag inte den sömn jag behöver på jobb och har ingen ro att sova hemma så jag är nästan alltid övertrött ändå,

Intressant att allas barn är så lika i sättet endå. Uppmärksamhetskrävande, vill ha kontroll över tillvaron o föräldrarna, envisa, häftiga känsloutbrott etc

Känner igen mig också i allt ni skriver men medans jag skriver inser jag att han i alla fall roar sig själv längre stunder nu.Det blir nog bättre med åldern endå. Förut gallskrek han ju om jag försökte duscha. Nu kan han komma in o ska prata med mig el visa ngt men jag får duscha klart oftast. Men sen ska han absolut också duscha så klart så har man inte tid med det kan det bli ett utbrott. Trots allt så kan jag dusha när han var mindre var det omöjligt att göra när man var ensam med honom