BF september 2011

Styrkekramar till dig MammaBjörn! Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är så som du befarar!
Lycka till sen!

Håller tummarna för att allt går bra för dig. Se till att ha någon nära, som du kan stödja dig till både under och efteråt om det skulle visa sig att graviditeten inte lyckas. Jag var helt förkrossad vid mitt MA (inga förvarningar alls), inget roligt alls att vara på ett sjukhus med en massa glada blivande föräldrar som går förbi, när man själv fått ett tråkigt besked.
All lycka till!

Jag har också varit väldigt orolig i perioder, när illamåendet har lyst med sin frånvaro. Däremot dagar som idag, när jag mår riktigt dåligt, förbannar jag illamåendet. När blir man nöjd?
Imorgon nollar jag igen, då 11 fulla veckor :) Tycker tiden går jättefort..

var precis och lämnade blodproven till mitt KUB-test samt de andra blodproven. så jäval nervöst och jobbigt tycker jag, vill inte att dom ska hitta någonting fel på vare sig mig eller bebis. :(

jag är också rädd att jag ska få skit från chef/kollegor för att jag varit borta från jobbet. varit illamående och hemma 1 dag, gått tidigare pga illamående samt BM-tider osv. försöker att få så bra tider som möjligt, men ändå.

gud vad jobbigt.

Jag är sjukt orolig,allt känns så konstigt eller bättre sagt så känner jag ingenting alls längre. Brösten har återgått till sin normala storlek och jag går bara och väntar på att något hemskt ska hända. Väger lika mycket som jag gjorde innnan jag plussade,fast jag inte mått illa på flera veckor...

MammaBjörn:  Hoppas du får positivt besked senare idag,håller tummarna.

Jobb och alla besök med läkare & bm krockar ofta! Det är inte alltid lätt. Men läkarbesök är en giltig frånvaro så får du skit för det är det bara stå på dig.

Jag känner samma sak som dig idag. Jag har knappt haft några symtom alls hittills, är i vecka 9+2 idag, men tror egentligen det är vecka 7-8.
Har haft lite ömma bröst och lite molvärk som mensvärk i livmodern... Men nu är allt som bortblåst. Hade ett missfall i våras, men då började jag blöda o få jätteont direkt när symtomen avtog...

JOBBIGT!!! Men är allt som det ska och man ändå får må bra, så är det ju bara att tacka o ta emot

Under mina andra två grav kände jag absolut ingenting de första 15 veckorna,det var bara brösten som fyllde ut kuporna.
När jag nu väntar nr 3 fick jag allt,illamående,molvärk,trötthet mm när jag sa till BM att jag va orolig att något skulle vara fel så sa hon att det är tvärtom,att det är ett tecken på att allt är som det ska.

Så nu sitter jag här och är orolig över varför allt är som bortblåst och hur allt det här fungerar, symptom=bra enligt BM,inga symptom=ändå två barn.

Min kära sambo har bokat tid för UL senare idag (han är minst sagt sjuk av oron då det är hans första barn)inte för att jag ser fram emot det med tycker det ska bli skönt att få veta.

My: bra att ni fixat ett UL så att ni kanske kan få slappna av lite.

I v 9 försvann de flesta av mina symtom och jag ringde till mvc då. Fick ju också typ höra att om symtomen försvunnit kanske det är ett mf på g....kul kul. Gjorde då ett vul några dagar senare och allt var toppen så det här med symtom känns inte som något att förlita sig på.

Och allt snack om att illamående är SÅÅ bra tecken. Tack för den. Har ju knappt mått illa med något av barnen. Ut kom de vid rätt tid för det

Ja,jag vet inte varför men min magkänsla säger mig att något är galet eller så är det just all snack om att illamående är så bra som satt igång alla tankar.
Det är som med amningen,all tjat om att det är så viktigt och bra får en att hamna i deppresion när man inte lyckas. Fy va arg jaf blir när jag bara tänker på det, MVC och BVC är bara för mycket ibland. Vad gjorde de gravida innan dessa fanns?
Mormor fick köpa bröstmjölk av en granne på 50-talet,då hennes tog slut. I förra veckan såg jag på Tv att de vill köpa överbliven bröstmjölk här i Sverige som förtidigt födda skulle få.
Själv ska jag lägga ut annans på Blocket ifall att jag misslyckas denna gången också.

Alla dessa forum och sajter om hur man ska känna och hur lätt/svårt vissa saker är tror jag rör till det i huvudet på oss. Visst missfall är vanligt, men går man runt och är väldigt orolig så kanske inte kroppen o magen mår så bra utav det heller...
Samtidigt som vissa inlägg och texter lugnar en lite. Skönt att höra att det finns andra där alla symtom försvunnit och att det ändå gått bra. Och det finns ju faktiskt endel som mår bra hela graviditeten, min mamma sa att hon mådde bättre än vanligt under sina graviditeter. Är det någon som vet om det är ärftligt?

Men ibland när magkänslan är väldigt stark, så ska man nog ändå ta sin oro på allvar och försöka få hjälp. Kan förstå att det är svårt för BM att skilja på riktig oro och nyfikenhet, för de lär ju få många samtal från oss snurriga blivande mödrar. Men står man på sig, så borde de ju verkligen kunna förstå att man behöver bli undersökt tycker jag och ta ens oro på allvar. Det är ju oss BM och mödravården är till för.
Tyvärr verkar det inte finnas några privata kliniker där man kan gör VUL här i Karlstad eller i närheten utan man måste få en läkare att utlåta sig om saken.