Varför inte donera lite ägg?!

Jag antar att man inte kan donera på Gotland utan måste dra upp till ett större sjukhus?

Jag tror att många fler hade donerat om det inte var så att barnen hade möjlighet att söka upp sin biologiska mor i efterhand...

Jag själv hade nog övervägt i så fall, men att efter 18 år bli uppsökt av någon är inget jag tycker känns aktuellt.

Är det inte så att barnen från donerade ägg har rätt att få veta vem den biologiska (genetiska) mamman är? Jag har själv alltid velat donera men min man vill inte alls det. Ju mer jag tänker på det, desto svårare känns det. Tänk att veta att det kan finnas barn där ute som genetiskt sett är mina. Biologiska syskon till mina barn. Sjukt svårt val. Jag vill ändå väldigt gärna hjälpa om jag kan. Vet ju hur viktigt det var och är för mig med barn. Men jag känner inte att jag har ett val, annat än att respektera min mans känslor i frågan.

Jag är för egoistisk för att ge bort mina ägg. Vill inte att en del av mig ska födas av nån annan. Har dessutom hört att det gör rätt ont. Sen brukar jag ha väldigt oregelbunden mens dessutom så jag tror inte jag är nån bra kandidat även om jag verkar ha lätt för att bli gravid.

Jag tycker verkligen att möjligheten till ÄD är bra, fertilitetsindustrin är jag dock kluven till då den styrs av kapitalistiska intressen som skapar etiska dilemman som att sätta in alldelles för många embryon osv.
Jag skulle dock inte kunna donera mina ägg, rent genetiskt blir det ju mina barn som försvinner ut i världen, får dem det bra? En tanke som skulle gnaga på mig.

Jag tycker att TS låter lite naiv. "Åk och donera ägg med er, det är inget att vara rädd för!" Riktigt så enkelt är det ju inte? Jag är också för äggdonation i teorin i och för sig, för visst är det beundransvärt med människor som vill hjälpa andra, speciellt med en sådan sak som barn!

Men att donera ägg handlar ju om så mycket mer än att tex lämna blod. Inte nog med att donatorn ska genomgå en aggresiv hormonbehandling, hon ska också klara av det ren psykiskt. Vara ok med att veta att det där ägget kan bli ett barn som kommer att glädja en annan familj oerhört -men som också bär mina gener och som skulle kunna komma att kontakta mig om 18 år. Vad förväntas av en då? Vad kommer mina barn säga om att de har en genetisk (halv-)syster eller bror? Det må hända att de flesta inte söker upp sin genetiska moder, men vem vet?

Kommer jag gå runt och tänka om jag ser någon som liknar mig lite och är i rätt ålder med tanke på när  donationen skedde, att hon/han har gener från mig? Eller kan man bara släppa det och gå vidare med sitt liv?

Mja, hur som helst så är det ju bra mycket mer komplicerat än att bara gå och få det fixat på en kafferast liksom, bara för att man råkar vilja göra en god gärning

Meh

Jag skulle göra det om det inte vore för att jag har en balanserad translokation, jag kommer knappast att klara kraven