Varför inte donera lite ägg?!

Jag hade nog inte sett det som mina barn om jag "bara" donerat ägget, däremot att lämna ifrån sig ett barn som man burit genom graviditeten och förlossning hade jag nog inte klarat även om inte ägget var från mig. Där skulle jag definitivt känna att det var mitt barn jag lämnade bort när man burit på det i 9 månader!

Hade det varit lika enkelt som att vara blodgivare (vilket jag är) så hade jag inte tvekat men det är väl tyvärr lite större ingrepp att donera ägg än att lämna blod och som andra skrivit hade det nog krävts att man tog ledigt från jobb osv för att kunna genomgå hela proceduren så det är inte så lätt rent praktiskt och ekonomiskt även om jag inte har något emot tanken att göra det.

Hej!
Har inte läst hela tråden, bara TS.
Jag har haft tankarna på ägg-donation av och till ända sedan jag fick min son för snart 3,5 år sedan. Men jag är kluven, jag är en riktig tänkare och samtidigt som jag verkligen brinner för att hjälpa andra människor så har jag tänkt en del på att ägget faktiskt helt genetiskt är MITT, dvs att kromosomer och gener från mig kommer finnas i ett levande barn som inte är mitt, fast rent genetiskt är det. Förstår någon?
Om jag kommer över skräcken att jag ska få ångest utav den vetskapen kommer jag självklart överväga tanken på donation närmre.

Visst är det så. Genetiskt blir det ditt barn men man brukar säga att det biologiskt blir den mottagande mammans barn eftersom hon burit det i sin mag i nio månader och att hon som bärande moder också påverkar hur barnet utvecklas (googla på epigenetics, finns väldigt spännande forskning på området). Det här är ju sådana tankar som man måste tänka igenom innan man donerar, känns det fel ska man självklart inte göra det.

jag känner precis likadant

Det är absolut ett större ingrepp än vid blod. Om du bor i Stockholm så är det standard att man gör det sk korta protokollet. Då rör det sig om hormonsprutor i ca 10 dagar och sedan äggplockning under lokalbedövning och smärtstillande (morfin). Man måste också gå på ultraljudsundersökning ett par gånger under behandlingen och även lämna blodproer. Innan man blir godkänd så måste man också lämna blodprover vid två tillfällen samt träffa både läkare och kurator för att bli godkänd. För detta får man ca 3000-4000 kr i ersättning plus betalda mediciner så visst kräver det mycket av donatorn av tid och engagemang. Helt fantastiskt att det finns de som gör detta för oss barnlösa som behöver ägg. Fint att du tänker tanken iaf tycker jag

Tack, ska googla upp det sedan!
Heeeelt fel känns det inte, jag är bara rädd hur mina tankar ska vara efteråt. Men jag vet ju själv att om jag hade varit den som inte kunde få barn så hade jag såklart velat att människor donerade.

Jag skulle kunna tänka mig att donera ägg jag skulle även kunna tänka mig att vara surrugatmamma (Förutsatt att jag känner att min kropp skulle orka med en graviditet till) Tyvärr är det olagligt i Sverige att vara surrugatmamma

Orsaken till att jag skulle kunan tänka mig att göra detta är för att jag dels som ung trodde att jag hade svårt att blir gravid (visade sig att så inte var fallet). Och om jag kan hjälpa någon annan att uppleva det fantastiska med att få barn så vill jag i alla fall försöka. Dessutom har vi ofrivillig barnlöshet på båda sidorna av släkten. Min morbror kämpade i hur många år som helst och fick aldrig några barn. Min svärfar och hans nya fru kämpade också i hur många år som helst innan dom tillslut lyckades bli gravida och fick en dotter. Detta hade inte varit möjligt om en kvinna i Finland inte donerat ägg. Senare donerade dom i sin tur alla de ägg som de hade nerfrustna som var befrutade vidare till andra par när dom själva bestämt att de inte vill försöka få syskon.

Detta kanske anleningen till att jag skulle vilja hjälpa någon som inte kan få barn själva.

Då jag genomgick våra första inf-behandlingar (5 st)  så var jag inställd på att donera ägg då vi var klara med det om vi fått barn. Men då jag drabbades av överstimulering vid de två sista försöken och var ganska dålig så vågar jag inte. Tror inte dottern vill ha sin mamma sängliggande i flera veckor.

Normalt sett är det inga stora risker med behandlingen, men jag har haft otur.

Jag har bara läst TS: Jag tycker, i princip, att det är bra att ha din inställning. Men man måste nog inse vad man ger sig in i. Som äggdonator kommer du att gå igenom ganska aggressiva hormonbehandlingar för att producera så många ägg som möjligt. Man kan råka ut för överstimulering, vilket är mycket obehagligt och kan leda till sjukhusvård. Det finns inte heller tillräcklig forskning ännu ang. vad dessa hormonbehandlingar gör med kroppen, i det långa loppet. Om det kan höja cancerrisken t ex. Om man är medveten om detta och ändå vill göra behandlingen så är det väldigt lovvärt, men man ska inte tro att det är något man "bara gör".

Jag har själv gått igenom IVF-behandlingar så jag vet vad kroppen kan behöva utstå under behandlingstiden. Det går man ju, självklart, igenom om man har en stark längtan efter att bli förälder. Men jag har, personligen, ett etiskt dilemma med att begära att någon annan kvinna ska gå igenom något sådant "bara" för att hjälpa mig. När våra IVF-behandlingar misslyckades fick vi rådet att gå vidare till äggdonation (utomlands) och vi ställde oss i kö till det. Men jag tvekade ändå. Det är mycket möjligt att vi hade gått vidare med det hela och jag dömer absolut inte någon som har valt att betala för att få ägg från en annan kvinna. Att vilja ha barn är en sådan stark längtan för många av oss att den, trots allt, väger tyngre än något annat vi kan känna i frågan.

Dock finns det sådana som, i TS fall, där det handlar om manlig faktor som orsaken till infertiliteten och då kan man ju donera äggen som "blir över" efter den egna, lyckade, IVF-behandlingen. Då är ju situationen en helt annan.

Detta är inte ett ämne jag tänkt på mycket men efter att vi själva fått reda på att jag och sambon inte kan få barn ihop. Så bra med en tråd som uppmärksammar detta.
Det är främst min sambo som det är är fel på, han kommer aldrig kunna få biologiska barn. Själv har jag PCO men får ägglossning och bra ägg med lite hormon hjälp. Vet inte om man får bli donator då men får man det så kommer jag bli det i framtiden. Är 25 år nu och vi håller på med inseminationer och snart kanske IVF med donatorsperma. Grymt tacksam för de som donerar, därför hoppas jag själv kunna göra det när vi äntligen fått vårt/våra efterlängtade barn.

Liliou