Varför inte donera lite ägg?!

Jan kan tänka mig donera :)

Jag skulle kunna göra det för en rimlig ersättning, om det mot förmodan skulle finnas någon som vill ha ägg med 50% risk för bipolär sjukdom.

Skulle kunna tänka mig att donera ägg.
Jag o sambon har en son som kommit till genom spermiedonation och IVF.
Det som jag kan tycka är lite synd är att man inte kan skänka bort sina redan befruktade ägg som ligger i frysen.
Alltså att donation av embryon inte är tillåtet. Då skulle man slippa att genomgå hormonbehandling och äggplock ytterliggare en gång. Som jag har förstått så är det en hel del befruktade ägg som kastas.. eller så går de till forskning. ( huuu ni som är såååå rädda om er arvsmassa... tänk att nån sitter o diskerar era ägg??!)....
Tack alla Ni som är givare.. och ni som funderar på att bli!!!

Nej, nej. Jag vill inte att min man ska donera sperma heller, och det är ändå bara att runka i en mugg, inga hormoner eller nålar.

Jag är tveksam till om jag skulle utsätta mig för en ivf-behandling ens för att få fler egna barn, och att göra det för en fullständig främling - aldrig. Dessutom är jag oerhört svartsjuk angående mitt och makens dna - mina ägg och hans spermier ska bli barn åt oss, helt enkelt. Jag känner mig väldigt främmande även för att ta emot spermiedonation om det skulle varit aktuellt - jag tycker det är tillräckligt komplicerat att släpa runt på en främmande individ i mig även när det är min man som står för hälften av dna:t.

(Att någon skulle dissekera eller forska på mina ägg skulle däremot vara mig fullständigt egalt!)

Jag är själv på väg att göra det, men jag tycker inte man ska se så lättvindigt på det.

I mitt fall donerar jag inte för mitt goda hjärtas skull, utan för egoistiska skäl. Min syster är barnlös och behöver ÄD och det går fortare om man har en egen donator (vi ska göra något som kallas korsdonation) Det är inte världens enklaste beslut, även om det var min syster så funderade jag lääääänge innan jag bestämde mig för att göra det.

Man måste ta med i beräkningen att en dag om typ 20 år kan det ringa på dörren och där står en främmande människa....och vill veta vem man är. Eller bara en sån sak som att gå på stan och undra om man ser något barn som liknar en själv som barn.... såna saker måste man fundera på om man klarar av....

sen är hormonbehandling alltid en framtida risk för cancer etc. men jag valde att ta den risken men man måste ändå fundera över det.

Om kvinnor fick 25.000 för besväret så hade de säkert varit fler som gjort det. Är ju givet att de ska ha betalt enligt mig.

Jag skulle aldrig göra det, aldrig. Vill ha min avkomma här hemma.

Hej,

Klart att jag respekterar din åsikt men det är inte dina biologiska barn. Du är bara relaterade till dem via genetiken, inget annat. Den biologiska mamman är den som bär barnet i 9 månader. Dessutom skulle inte ägget hos dig ha utvecklats till samma barn som hos den biologiska mamman, eftersom miljön påverkar gener också, läs lite om du är intresserad om epigenetics.

Dessutom vill jag bara säga att det är lätt att ha en sådan uppfattning när man aldrig ha råkaut ut för svårigheter. Jag fick cancer vid 31, när vi försökte skaffa barn, och tyvärr gjorde cellgifter mig steril. Jag får inte adoptera eftersom jag har haft cancer, och äggdonation är det enda utvägen vi har för att kunna få barn.

Så jag är evig tacksam att det finns kvinnor som är beredda att hjälpa och ge ägg. Självklart respekterar jag att man tycker att det känns märkligt och inte vill, men jag tror inte att det riktigt gåt att vara så kategorsikt när man inte kan föreställa sig vilken situation man kan faktiskt hamna i.

Själva har vi gjort äggdonation utomlands, där donatorn är helt anonymt, vilket gör att fler kvinnor donerar, eftersom många i Sverige tycker att det är jobbig att veta att det finns möjlighter för barnet att få veta identitet av donatorn när de är 18. Eftersom ÄD började bara 2003 i Sverige, är barnen ännu för små, så man vet inte ännu om de kommer att använda sig av den möjlighten som finns.

Alla ni som tar er tid och har vilja att hjälpa till kan jag bara från hela mitt hjärta säga TACK

Mvh,

Här visar det väl att du inte evt vad du pratar om! Bara för att det fungerar för dig betyder det inte att alla andra, som inte har din tur ska inte ha en möjlighet.

Om naturen var så j**** väl gjort skulle då kanske en massa idioter som misshandlar, våldtar, dödar sina barn kunna få ha egna barn om man börjar tänka i de banorna....

Om jag utan problem kunde så skulle jag. Men då jag själv fått göra IVF för att få barn, så är jag tveksam till det. Jag mådde så dåligt av alla hormoner man proppade i mig under behandlingen.

Nu har jag inte läst hela tråden, men tyvärr är ju äggdonation betydligt mer komplicerat än vad det är att lämna spermier. Det är ju samma fråga gällande att det då finns barn med ens egna gener därute och det får man ju avgöra själv hur det känns. Dock påverkas ju barnen väldigt mycker av yttre miljö redan i magen så det blir ju inte riktigt som ens "egna" barn.

Men sen finns det ju de andra aspekaterna som är hormonbehandlingar, samt att äggen är bäst/flest på förhållandevis unga givare. Min syster donerade ägg för att ge sin vän förtur i kön (vännen får dock inte hennes ägg) vilket jag tycker är en fin sak att göra. Dock så var hormonbheandlingarna jobbiga och hon har fortfarande, flera år efteråt, problem med ackne. Det är inte så enkelt som att bara "ge bort" några ägg.

Själv skulle jag nog inte göra det för pengar, men för att hjälpa en vän eller släkring. Fast nu börjar jag ju tydligen bli lite gamma också :-P