• TimesAreAChangin

    Högt IQ.

    Hej! Hur många här är det som har ett IQ högt över genomsnittet och känner att det påverkar er?
    Jag har det, jag har 140, och det känns...skit. . Jag känner mig så jävla konstig i jämförelse med alla andra, och har gjort det hela mitt liv för att jag så ofta har helt annorlunda tankebanor.
    För att inte nämna att jag bara möts med ilska eller tjat och förutfattade meningar om jag berättar om mitt IQ, så ingen förutom mina allra närmsta vet.
    Helst av allt vill jag bara vara själv.  Rynkar på näsan

    Säg att jag inte är ensam om att känna såhär! Någon annan måste det finnas. Rynkar på näsan Blä.

  • Svar på tråden Högt IQ.
  • giftfri
    Lavish skrev 2011-01-13 12:23:30 följande:
    Ja problemet är ju att lärare också bara är människor och ibland undervisar de även i ämnen de inte direkt brinner för eller har någon särskild talang för. Då borde det finnas någon expert att skicka barnen till inom ämnet, om läraren inte förstår hur barnet tänker men barnet ändå får rätt resultat.

    Samtidigt kan jag ju tycka att det finns vissa fördelar med att ha detta problem i just matte. Har du fått rätt svar så har du ju fått rätt svar ändå. Rör det sig däremot om samhällsämnen kan man ju faktiskt helt enkelt ha en annorlunda åsikt än läraren i en viss fråga, och då kan man inte bevisa att man "tänker rätt".
    Hmm, jag undrar det jag.., ibland kan det vara minst lika viktigt att få veta delsvaren i en uträkning, så hur funkar en sån annorlunda uträkning då?
  • GammelMann

    Själv känner jag mig också överlägsen alla andra.


    Om du ursäktar så ska jag gå och uppfinna en evighetsmaskin.


    Gammel man gör så gott han kan.
  • Lavish
    giftfri skrev 2011-01-13 13:04:03 följande:
    Hmm, jag undrar det jag.., ibland kan det vara minst lika viktigt att få veta delsvaren i en uträkning, så hur funkar en sån annorlunda uträkning då?
    Jag har ingen aning. Jag har följt de uträkningsmodeller man fått från läraren, även om jag föredragit att hoppa över mellanleden.

    Men om ett barn systematiskt får alla svar rätt men inte följer den normala uträkningsmodellen så antar jag att barnets sätt att räkna också är rätt?
  • giftfri
    Lavish skrev 2011-01-13 13:08:55 följande:
    Jag har ingen aning. Jag har följt de uträkningsmodeller man fått från läraren, även om jag föredragit att hoppa över mellanleden.

    Men om ett barn systematiskt får alla svar rätt men inte följer den normala uträkningsmodellen så antar jag att barnets sätt att räkna också är rätt?
    Det måste ju gå att se om deluträkningarna är identiska, för dom måste stämma för att det alltid ska vara praktiskt användbart.., du behöver svaren i deluträkningarna för att t.ex kunna använda dom i andra beräkningar..
  • Lavish
    giftfri skrev 2011-01-13 13:14:57 följande:
    Det måste ju gå att se om deluträkningarna är identiska, för dom måste stämma för att det alltid ska vara praktiskt användbart.., du behöver svaren i deluträkningarna för att t.ex kunna använda dom i andra beräkningar..
    Så du tycker alltså det är en dålig idé att skicka ett barn som får rätt svar i sina uträkningar men inte kan visa hur enligt gängse modell till en expert på ämnet som kan hjälpa till att förklara och reda ut det?

    Den bästa lösningnen är helt enkelt att säga åt barnet att barnet gjort fel utan att förklara varför? Tänk om ungen kommit på en BÄTTRE modell för att räkna ut tal?
  • giftfri
    Lavish skrev 2011-01-13 13:18:37 följande:
    Så du tycker alltså det är en dålig idé att skicka ett barn som får rätt svar i sina uträkningar men inte kan visa hur enligt gängse modell till en expert på ämnet som kan hjälpa till att förklara och reda ut det?

    Den bästa lösningnen är helt enkelt att säga åt barnet att barnet gjort fel utan att förklara varför? Tänk om ungen kommit på en BÄTTRE modell för att räkna ut tal?
    Ja kan ungen det så.., men det var ju inte det det gällde här, utan att svaret blev rätt, utan att han kunde ställa upp å förklara varför..
    Å en bättre modell, ja huvudsaken alla delberäkningar stämmer, annars är inte uträkningen användbar i praktiken..
  • Lavish
    giftfri skrev 2011-01-13 13:28:43 följande:
    Ja kan ungen det så.., men det var ju inte det det gällde här, utan att svaret blev rätt, utan att han kunde ställa upp å förklara varför..
    Å en bättre modell, ja huvudsaken alla delberäkningar stämmer, annars är inte uträkningen användbar i praktiken..
    Ja men om läraren inte är kompetent till att göra det möjligt för barnet att förklara kanske det är bättre att ta in någon som kan ta sig tid att prata med barnet så att man kan reda ut det hela?
  • Uppöveröronenförälskad
    giftfri skrev 2011-01-13 13:28:43 följande:
    Ja kan ungen det så.., men det var ju inte det det gällde här, utan att svaret blev rätt, utan att han kunde ställa upp å förklara varför..
    Å en bättre modell, ja huvudsaken alla delberäkningar stämmer, annars är inte uträkningen användbar i praktiken..
    jag kan ju tala om att jag aldrig varit särskilt intresserad av skolan och jag hade verkligen behövt annan hjälp. Detta med matten jag snackade om  var ändå på gymasiet och jag klarade bara matte A-B-C och D med godkända betyg inte höga sådana. De svåraste talen i fysik och matte brukade jag knappa ihop en del poäng på eftersom det fanns flera delar i talet att samla poäng ifrån, men det var ofta jag fick sämre betyg på de tal som krävde hel uträkning, men där jag ändå kom fram till rätt svar, för att få poäng.

    Tyvärr har jag inte känt mig smart och duktig när jag löst tal på mitt sätt..mer korkad som inte gjorde som alla andra. Nu mera  ser jag mig själv som ganska intelligent.. alltså, jag har en stor förmåga att förstå logiska saker, jag är kvick-tänkt och tänker i många led och drar snabbt slutsatser. Men jag har och har haft så stora problem med min självkänsla att min intelligens inte haft någon positiv betydelse för mig hittills i livet.. mest negativ faktiskt.
  • hedersknyffel
    Anonym (lite smart) skrev 2011-01-13 10:23:27 följande:
    Jag har ett något högre IQ en merparten och det är bara positivt MEN ibland ser jag komik i samband där andra måste tänka efter (ibland både en och två dagar) innan de är med på vad jag menar. Det kanske bara bubblar ur mig eftersom jag så glasklart ser det komiska i sambandet och jag inser först efteråt att jag har varit för snabb.
    det är en enorm befrielse på vissa tillställningar när någon snabbt replikerar tillbaka, då vet jag att det oftast är en likasinnad.
    Svårt att beskriva och inget jag lider av men jag har insett att jag ibland får dämpa mig lite och skratta inombords.
    Sätter du likhet med din IQ och din ironi?
  • giftfri
    Uppöveröronenförälskad skrev 2011-01-13 13:59:11 följande:
    jag kan ju tala om att jag aldrig varit särskilt intresserad av skolan och jag hade verkligen behövt annan hjälp. Detta med matten jag snackade om  var ändå på gymasiet och jag klarade bara matte A-B-C och D med godkända betyg inte höga sådana. De svåraste talen i fysik och matte brukade jag knappa ihop en del poäng på eftersom det fanns flera delar i talet att samla poäng ifrån, men det var ofta jag fick sämre betyg på de tal som krävde hel uträkning, men där jag ändå kom fram till rätt svar, för att få poäng.

    Tyvärr har jag inte känt mig smart och duktig när jag löst tal på mitt sätt..mer korkad som inte gjorde som alla andra. Nu mera  ser jag mig själv som ganska intelligent.. alltså, jag har en stor förmåga att förstå logiska saker, jag är kvick-tänkt och tänker i många led och drar snabbt slutsatser. Men jag har och har haft så stora problem med min självkänsla att min intelligens inte haft någon positiv betydelse för mig hittills i livet.. mest negativ faktiskt.
    Jag får för mig att vi är rätt lika i sättet att tänka, för det du räknar upp stämmer på mig med.., kan räkna ut saker i många steg framåt, så ritningar, beräkningar eller annat, använder jag t.ex aldrig när jag bygger, utan tar det direkt från skallen.., vet hur det ska vara, å rätt blir det

    Bara du inte kopplar ihop ditt sätt att tänka med den psykiska "problem-biten", så tror jag inte det är nåt större problem för dig att återfå självkänslan.., ta hjälp av nån sakkunning så löser det sig säkert., å gör det, innan du själv hinner bygga upp nåt stort problem av det...
Svar på tråden Högt IQ.