Högt IQ.

Om man ska jobba med något som kräver stor logisk förmåga är det helt ointressant hur ödmjuk man är. Världen har inte utvecklats genom smörande trevliga människor, då hade vi varit kvar på stenåldern om det var det enda som räknades.

Fast nu pratade jag inte om arbete utan om hur man är att umgås med. Du får vara precis hur otrevlig och logisk du vill när du jobbar, men om jag skulle träffa dig privat så skulle jag mycket hellre vilja prata med dig om du är trevlig mot mig. 

Jag tar aldrig upp min intelligens i samtal med andra och jag lyckas nästan alltid bita mig i tungan innan jag rättar någon annan. Jag gör mitt språk så enkelt som möjligt när jag diskuterar och försöker förklara saker på ett lättförståeligt sätt, om jag skulle behöva förklara något, eftersom jag inte ta för givet att andra är dumma i huvudet om de inte förstår när jag förklarar invecklade saker med svåra ord. Det är 1000 gånger bättre att vara trevlig och ödmjuk än att vara en snorkig översittare. Jag har inga som helst problem med att lösa logiska problem i mitt jobb och samtidigt vara trevlig mot andra.

Att vara trevlig är en helt annan sak än att smöra för andra. Jag är mycket stolt över att vara en av de bästa i min bransch och jag är mycket tacksam över att just jag har fått förmågan att bli det. 

WAIS testar förmågan att interagera med hjälp av abstrakta sociala regler, men det betyder inte att man alla gånger uppför sig på ett bra sätt mot alla. Alla med högt IQ är inte per automatik trevliga mot alla andra. Det kan tex yttra sig genom en översittande attityd och ett nedvärderande sätt. En del inlägg i den här tråden bevis på det, förutsatt att IQ-nivån på de som skrivet stämmer med verkligheten.Håller med dig.

Jag har tänkt på en sak som är viktig för mig. Det är så att min son som är ett och ett halvt verkar vara ovanligt smart vad det gäller problemlösning / logik. Jag började se det redan när han var runt 10 månader. Det var då han första gången filurade ut hur man öppnar barngrinden. Andra barn ruskar oftast bara lite i den och sedan ger de upp. Erik satt och tittade länge och petade sedan målmedvetet till på haspen så att den gick upp. Liknade saker har hänt flera gånger. Idag när jag hämtade honom på förskolan sa pedagogen att hon reagerat på att han är ovaligt intelligent.

Nu vet jag inte hur jag ska agera. Jag vill så klart ta vara på hans gåva, men samtidigt vill jag inte pressa honom till att tro att livet handlar om att prestera. För det gör det ju inte. Gör man mycket problemlösningssaker, eller "studerar" mycket finns ju en risk att han tror att det är sådant som räknas här i livet.

Någon här som har tips på böcker att läsa, filmer att se eller sådant?

jag lagade en radio när jag var 10.. lol

Jag har tyvärr inga bra tips, vill bara att du kommer ihåg att även om han är ovanligt smart nu betyder det inte att han kommer att vara det hela livet. Många "begåvade" barn kommer liksom ikapp sig själva, och blir mer genomsnittliga som vuxna.

Men det är klart du ska försöka ta vara på att det är en smart liten kille, och jag säger ju absolut inte att det är så för ALLA barn som är smarta. Du kanske kan googla lite på "gifted children" och se om du hittar nåt?

Alltså, mitt kvällstips är att byta bekantskapskrets. Men jag kan förstå hur du känner det, i alla fall bitvis. Det är illa när man måste må dåligt för att man tänker mer än sin omgivning. :/

Denna tyckte jag var bra:
www.bokus.com/bok/9789188410849/begavade-barn/

BBC har gjort flera fantastiska program om barngenier, jag hittar inte nu det program jag har sett som gått på SVT men på BBC kanske man ka få tag i dem:

www.channel4.com/programmes/child-genius/episode-guide

Förstår precis. Ligger över 140 och börjar tvivla på mig själv.

Kombinationen hög intelligens och dåligt omdöme brukar ge remarkabla resultat. Sådana personer genomför korkade saker på ett briljant sätt.

Jag ligger på 130+, har alltid haft svårt med umgänge med andra människor. Dock så märker jag att när jag väl hittar någon likasinnad så fungerar det väldigt bra. Har två riktigt bra vänner, och vet att den ena ligger ungefär samma nivå som mig, och jag misstänker att även den andra gör det. Utöver det så är det enligt mig även avgörande att man har samma intressen eller något annat gemensamt.