Högt IQ.

Det stämmer bra att det ingår i kursplanen, det har jag fått förklarat för mig många gånger.
Min mamma är lärare och även hon har försökt förklara.

Det som jag försökte förklara (vilket nog blev luddigt, uppenbarligen) var att jag oftast inte har en aning om HUR jag fått fram svaret, jag bara tänker, och sen kommer det. Har problem med att hinna med att skriva ner det, om jag börjar skriva så snurrar jag till det för mig själv. Nu är mina mattekunskaper löjliga eftersom jag hela tiden fått höra hur fel jag gjort när jag inte kan förklara, istället för att kanske ge mig hjälp att förklara hur jag tänker och därav komma på en lösning som passar för mig, ett system för att få ner det på papper.Jag förstår att för den som är intresserad är det kanon att sitta och jobba och skriva ner uträkningar, men för en annan som tyckte matte var roligt ända tills man fick höra att jag gjorde på fel sätt.

Man får nog påstå att jag är en sån person som behöver få beröm när jag gör rätt och få en försiktig konstruktiv kritik, annars åker självförtroendet i backen och jag skiter i det.

Otroligt tråkigt att vara sån, men det är jag..

Exakt så. Någon borde ha gett dig tid, möjlighet och hjälp för att du skulle kunna formulera hur du kommer fram till ditt svar.

Istället blev jag bitter och sur över att känna mig sämre än alla andra, dom kunde ju förklara sig.

Även om dom ibland till och med svarade fel, kände jag mig ändå sämre eftersom dom iallafall hade skrivit något annat än ETT tal i sin bok. :P

Jaja, nu har jag ingen hemlig dröm att bli matematiker, så skadan är inte stor.
Men vem vet? Jag kanske hade gått åt det hållet om jag inte blivit så less.

IQ är inte ett mått på hur smart man är, iaf inte enligt den definition du använder smart.

Jo det verkar vara en rätt utbredd uppfattning att man inte kan vara både väldigt intelligent och klara sig bra socialt. Att de två står i ett motsatsförhållande.

Fast dem jag mött som framförallt odlar den uppfattningen är de som är väldigt intelligenta och INTE klarar sig bra socialt. De verkar gärna vilja tänka att de som klarar sig bättre socialt per defintion också är dummare.

Jag har ett något högre IQ en merparten och det är bara positivt MEN ibland ser jag komik i samband där andra måste tänka efter (ibland både en och två dagar) innan de är med på vad jag menar. Det kanske bara bubblar ur mig eftersom jag så glasklart ser det komiska i sambandet och jag inser först efteråt att jag har varit för snabb.
det är en enorm befrielse på vissa tillställningar när någon snabbt replikerar tillbaka, då vet jag att det oftast är en likasinnad.
Svårt att beskriva och inget jag lider av men jag har insett att jag ibland får dämpa mig lite och skratta inombords.

Min lärare tittade på mina mattetal och sa. Tvärr kan jag inte hjälpa dig för jag förstår inte hur du räknar. Hon kunde verkligen inte alls förstå mitt sätt att räkna och ibland sa hon att det inte går att räkna som jag gör.. Jag testade massa olika tal och alla blev rätt med mitt sätt att tänka och hon tyckte det var jättekonstigt.

Det där hände också så fort jag försökte skriva ut mina uträkningar. Då blev det en helt annan uträkningen än den hon lärt ut, det jobbiga var att jag inte kunde förklara mina uträkningar efteråt, dom bara "blev" så att säga.

Ja problemet är ju att lärare också bara är människor och ibland undervisar de även i ämnen de inte direkt brinner för eller har någon särskild talang för. Då borde det finnas någon expert att skicka barnen till inom ämnet, om läraren inte förstår hur barnet tänker men barnet ändå får rätt resultat.

Samtidigt kan jag ju tycka att det finns vissa fördelar med att ha detta problem i just matte. Har du fått rätt svar så har du ju fått rätt svar ändå. Rör det sig däremot om samhällsämnen kan man ju faktiskt helt enkelt ha en annorlunda åsikt än läraren i en viss fråga, och då kan man inte bevisa att man "tänker rätt".

Nää, jag avser de problem som t.ex TS m.fl har.., att sätta likhetstecken mellan sin  höga IQ å sociala problem, är att skjuta sig själv i foten., det sambandet är enbart egna påhittade slutsatser, troligen för att man är för rädd att tänka tanken, att det är ett psykiskt problem.., sånt är ju fortfarande till viss del skambelagt..
Är man asocial så kan det bli/vara ett problem, å känner sig utanför eller annorlunda, då löser man det genom att ta hjälp av nån som kan vrida tankarna rätt, få en att inse att man själv är snett ute.., att problemet i botten är skapat av en själv, genom att man dragit felaktiga slutsatser, lurat sig själv helt enjkelt.....