Afrodisiac skrev 2011-01-15 17:30:55 följande:
Förutom mig är du den andra personen som har upptäckt detta. Jag vet inte om du har upplevt det, men det har jag. Innan högstadiet hade jag lärt mig ett sätt att räkna som för mig kändes bra och lätt logiskt, vilket sedan inte godkändes av min mattelärare på högstadiet trots att jag kom fram till samma slutsats. Han var noga med att jag skulle räkna på hans sätt, vilket försvårade allt då jag i helhet hade lite svårt för matte. Så jag var tvungen att kullkasta allt det jag tidigare lärt mig och börja om från nytt vilket resulterade i grova problem inom ämnet matematik och rädsla för densamma.
Jag kan verkligen inte smickra mig med genistatus, men vissa egna idéer och genvägar för uträkning hade jag som barn och då känns det bara omständigt att skriva ner en massa. Svaret är ju rätt.
Men för min del är det i språken jag har varit mest besviken på mina lärare, som aldrig gett mig några utmaningar utan bara predikat medelmåttornas evangelium. Hur roligt är det att ha glosprov när man redan ligger flera år före i vokabulär och helst av allt vill skriva flödande texter? Men det fick jag aldrig, det fanns inte resurser till att läsa sånt i den svenska skolan. Eller kunde de bara inte? Läraren vi hade i engelska ett år på högstadiet var sämre på det än jag, fick rätta hennes stavning på tavlan och det chockar mig än idag.
