Pojke i klänning?!

Jag köper också bara kläder som går att tvätta och sen hängas direkt upp på tork. Jag stryker ALDRIG. Klänningar med volanger orkar jag inte heller stryka, tänker som så att om min dotter nu vill ha det på sig till dagis så är det ingen vits att stryka det när det ändå kommer bli smutsigt/skryngligt under all lek. Ända gången jag stryker något är väl om man är bjuden på någon fin fest som typ bröllop, dop eller liknande.
Köper också kläder jag tycker är fina, tror ingen köper något fult. Jag köper i alla möjliga färger, alla klänningar går inte i rosa utan min dotter har blå, gröna, orange m.m. men jag gillar även sådana klänningar som är typsikt tjejiga och så länge min dotter tycker det är ok så fortsätter jag med det. Om hon sen vid äldre ålder bara vill använda svart t.ex så är det inte så mycket jag kan göra åt det. Politiska symboler kommer min dotter aldrig få ha på sig så länge jag kan bestämma, inte heller den där jäkla playboy kaninen eller liknande.

Hur? För att tex denna klänning är skapt för flickor! Det är precis som jag skrev om BH, de är också skapta för tjejer/kvinnor även om det sannerligen finns killar med tuttar!

Jag tycker det är jättebra att pojkar och flickor kan leka med samma saker, men jag tycker att på någotvis det går till överdrift om man sätter på pojken klänning. VARFÖR? för att föräldern ska yttra sig  om att alla har rätt till att se ut som man vill eller va?

Det har väl primärt med kultur att göra. Vilket kön någon har är en variabel som allt annat vilket vi använder för at värdera vad någon säger precis som ålder, utseende, storlek, social status. Det underlättar att förhålla sig till varandra. Exempelvis så är det lämpligt att ha blå och rosa färg eller olika symboler för män och kvinnor (som vi har) för att lätta skilja dem åt. Inte för att värdera dem olika. Vill man klä dem i neutrala färger (alla andra) så är det okey men det är ju smidigt om man låter dessa två symbolisera något så den som vill kan använda dessa för att visa vilket kön man tillhör. Precis som det underlättar att alla kallar bord och stolar för samma sak, det uppstår ju bara förvirring om man kommer hem till någon så kallar de stolar bord och tvärt om. Blir ju rätt tramsigt.

De är olika av den enkla(?) anledningen att den ena är en tjej o den andra är en pojke? Tjejer har klänning, killar har det inte. Tjejer har BH, killar har det inte.
Jag har en liten kille o jag märker faktiskt en skillnad i personlighet/humör jämfört med flickor. Inget som jag uppmuntrat/valt att lägga märke till men så är det...
Kan man inte framhäva våra oikheter på ett positivt sätt istället?

Haha = )

Tycker också det hela är lite löjligt. Pojkar och flickor ÄR olika så är det bara.....
Visst, ville nu pojken nu så gärna ha en klänning så låt honom ha det då....MEN han är ändå en pojke!!! Han ÄR ett kön, det är vi alla.....vi kan inte radera ALLA och bli PRECIS likadana..........det är väl det som är tjusningen med att vara män och kvinnor.....att vi är olika?!

Det är ju en stor skillnad på en BH som är till för bröst. En pojke och flicka är lika i kroppen och således passar enb klöänning både flickor och pojkar. Det var inget svar på frågan.

Jag är definitivt inget kön.

Min yngsta vill ha nagellack och tofsar i håret (han har långt lockigt) och min äldsta ville inte alls. En pojke som vill ha klänning kan väl få låna syrrans, jag ser inget problem med det. Men att klä ut ett barn för att man själv har ett avvikande genusperspektiv är ju bara märkligt. Svårt att säga någonting om det eftersom vi inte vet vad som ligger bakom. Men hennes svar pekar ju på ett stort intresse för genusvetenskap... *ler*

 

Jag anser att man måste våga se sig själv från ett annat perspektiv än en utgångspunkt.
I andra delar av världen är Gud lika självklar som ett sekulärt samhälle är för oss. I delarna av världen är Gud norm.
Backar man ett litet steg tillbaka och våga se på sig själv, så har man också möjlighet att kritiskt granska den värld man lever i och dess normer. Om man inte ens tar det där lilla steget bakåt, så blir saker 'självklarheter' istället för 'normer'. Ur det blir den avvikande ett hot och något som bör bekämpas, trots att en kritisk granskning skulle se att avvikelsen i sig är helt ofarlig för individ och samhälle.

Egentligen vet vi att det inte finns något farligare än en grupp människor som inte är kritiskt granskande. Trots det faller vi gång på gång i fällan att stöta bort de kritiska rösterna - de som hittat och försöker gå sin egen väg.