• Anonym (***)

    Pojke i klänning?!

    Jag följde med min väninna i dag när hon skulle lämna sin son på dagis. Strax efter oss kommer det en mamma med sin dotter ( tror jag ) . Jag är helt säker på att det är en flicka tills en i personalen hälsar på pojken som heter Linus?! Linus har till min förvåning vita strumpbyxor och en röd klänning på sig ?! 
    Jag frågar mamman lite försynt varför sonen har klänning. Döm om min förvåning när mamman fräser åt mig att hennes barn är ett barn och inget kön!! Men får inget svar på varför grabben har klänning innan hon vänder på klacken och går! 

    Personligen tycker jag att det är lite kränkande för pojken att ha på sig klänning!

    Vad tycker ni??  Är det normalt att klä sin son i klänning eller tycker ni att det är kränkande?

    ( Linus heter igentligen något annat ) 

  • Svar på tråden Pojke i klänning?!
  • Anonym (Men herregud!)

    Oj. Jag skulle nog ha reagerat som du TS!

    Visst, när vi syskon var små tyckte min bror om att klä sig i klänning, kjol och allt. Men det var HEMMA!  Aldrig att han gick ut offentligt med tjejkläder. Det var bara korta stunder för nöjes skull, finns faktiskt någon bild på det. Gulligt. Varade ej mer än något år.

    Men nej...  killar är killar och tjejer är tjejer... dvs olika och man sätter inte på ett litet barn, en kille... klänning och strumbyxor! Samma med tjejer... de ska inte ha på sig kavaj, slips, kalsonger m.m.

    Ja, kränkande, egoistiskt och allt vad det innebär. Mamman borde få hjälp med det där. Oavsett vems vilja det var att ha dessa kläder och gå till dagis?! Hur tänker man? Jag antar att mamman/pappan vill att ens barn ska bli retad, mobbad och utanför?...  För barnet själv kanske inte är medveten om detta!

  • Glassplitter
    THEA och Grodan skrev 2011-02-25 14:02:35 följande:
    Jag är definitivt inget kön.
    jasså? är du könlös? hm...det har jag aldrig träffat på ?
  • trettioplus
    THEA och Grodan skrev 2011-02-25 14:02:35 följande:
    Jag är definitivt inget kön.
    Inte jag heller.
  • Veladis
    Elit skrev 2011-02-25 13:54:52 följande:
    Exakt, som förälder är det ju en plikt att lära barnen det de behöver för att klara sig friktionsfritt i samhället och när de blir äldre och kan förutse konsekvenserna av sitt handlande så kan de fatta egna beslut. Precis som du behöver lära dig grunderna i exempelvis målning innan du experimenterar och hittar din egen stil. Om du läser vad du skrev en gång till ser du nog hur motsägelsefullt det blir med tanke på att hon mamman hade prackat på ungen kläderna.
    trettioplus skrev 2011-02-25 13:42:51 följande:
    Normen gör människor blinda.

    Den gör att folk tror att vissa kläder är lämpligare att bära än andra.
    Den gör att folk inte ser att vi indoktrinerar de flesta i Sverige till att bli köttätare.
    Den gör att folk inte ser att vi prackar på folk vår sekulariserade kristendom.

    Normen är som ett filter där allt vanligt blir osynligt och bortom kritisk granskning.
    Tycker du således att vi skall pracka på alla religion? Tycker du inte det är lämpligt för barn/vuxna att äta kött med tanke på att det förutan hade våra hjärnor inte utvecklats ordentligt (historiskt)? Normen gör inte människor blinda men den skapar stabilitet och förutseende vilket vi bland annat behöver för att må bra. Norm är något som är normalt så till vida att majoriteten gör det. Således får man förhålla sig till den när man fattar beslut om att bryta mot den.
    Först: Det står ingenstans i TS att mamman hade "prackat på" barnet kläderna. Jag vågar påsdtå att ingen här som tycker det är Ok med klänning på pojkar, nånsin har "prackat på" det på sina söner heller.

    Sedan: Nej, en förälders plikt är inte att lära barnen vara som alla andra, följa normen, inte sticka ut, eller som du säger, "klara sig friktionsfritt i samhället". En förälders uppgift är att lotsa sitt barn till att bli en empatisk, social, demokratisk individ med god självkänsla och en egen identitet.

    Sist: Vad som är norm förändras över tid och rum. Det är nog det enda man kan säga "så har det alltid varit" gällande normer.
  • Safir

    Jag tycker först och främst att det är fånigt av mamman att bli sur. Går du emot konventionerna får du räkna med att folk frågar. Inget att hetsa upp sig för. Hon hade bara kunnat svara något i stil med "han tycker om det".

    Jag menar, visst får en pojke ha klänning om han vill. J
    ag har en kollega vars son i fem-årsåldern alltid vill ha tunikor och liknande, gärna i rött och rosa. Hon brukar köpa ganska neutrala klänningar åt pojken, alltså inte värsta rysch-pyschklänningarna. Inget fel med det, men det är ju pojkens eget val. Jag har svårt för tanken att föräldrar går och köper klänningar till sina söner och Blixten McQueen-tröjor åt sina döttrar bara för att vara politiskt korrekta. Någonstans ska det ju få vara barnets eget val och vilja.

    Hursomhelst. När jag var sex år klippte min mor (som var en stressad och hårt arbetande kvinna och inte orkade med att reda ut långa hår varje morgon) mig och min syster i pojk-korta frisyrer. Jag minns än i dag en gång när vi lekte på gatan och en pappa med sin son i fyraårsåldern gick förbi. "Titta på pojkarna därborta!" sa pappan och pekade mot oss.
    Jag minns väl att jag tyckte att det var så fruktansvärt irriterande och förnedrande att han inte såg att vi faktiskt var TJEJER. Det handlade inte om att jag ville vara en söt liten prinsessa, snarare var jag en pojkflicka. Det handlade om att jag visste att jag var en flicka och det var en del av min identitet. (Sedan kan man såklart läsa in olika egenskaper i könet, och där är det ju viktigt att man fattar att flickor kan klättra i träd och pojkar kan leka med dockor etc.)

    I vilket fall så kanske det kan vara viktigt för barn att få se ut som det kön de faktiskt är, i en viss ålder. Man får inte ta ifrån dem det.

  • Veladis
    Elit skrev 2011-02-25 14:00:00 följande:
    Det har väl primärt med kultur att göra. Vilket kön någon har är en variabel som allt annat vilket vi använder för at värdera vad någon säger precis som ålder, utseende, storlek, social status. Det underlättar att förhålla sig till varandra. Exempelvis så är det lämpligt att ha blå och rosa färg eller olika symboler för män och kvinnor (som vi har) för att lätta skilja dem åt. Inte för att värdera dem olika. Vill man klä dem i neutrala färger (alla andra) så är det okey men det är ju smidigt om man låter dessa två symbolisera något så den som vill kan använda dessa för att visa vilket kön man tillhör. Precis som det underlättar att alla kallar bord och stolar för samma sak, det uppstår ju bara förvirring om man kommer hem till någon så kallar de stolar bord och tvärt om. Blir ju rätt tramsigt.
    Men varför ska man kunna skilja dem åt med t ex färg om det nu redan är så stor skillnad? Om man nu, om du säger, inte värderar dem olika?
  • Anonym (Men herregud!)
    Glassplitter skrev 2011-02-25 14:04:41 följande:
    jasså? är du könlös? hm...det har jag aldrig träffat på ?
  • Lingonflickan
    johannalo skrev 2011-02-25 13:59:17 följande:
    Hur? För att tex denna klänning är skapt för flickor! Det är precis som jag skrev om BH, de är också skapta för tjejer/kvinnor även om det sannerligen finns killar med tuttar!

    Jag tycker det är jättebra att pojkar och flickor kan leka med samma saker, men jag tycker att på någotvis det går till överdrift om man sätter på pojken klänning. VARFÖR? för att föräldern ska yttra sig  om att alla har rätt till att se ut som man vill eller va?
    {#emotions_dlg.flower}
    Bara döda fiskar flyter medströms
  • Glassplitter
    Veladis skrev 2011-02-25 14:07:15 följande:
    Men varför ska man kunna skilja dem åt med t ex färg om det nu redan är så stor skillnad? Om man nu, om du säger, inte värderar dem olika?
    Varför inte?
  • Anonym (lucior)

    Jag skulle tro att pojken propsat på att få ha klänning till dagis (storasyster kanske hade det...)
    Och en förstående mor låter ju sitt barn få det, trots att hon själv kanske var obekväm med det

    Och när du frågade så tog hon illa upp och gick i försvarsställning...

    Mina 4,5-åriga grabbar envisades med att vara Lucior när dagis hade sitt årliga luciafirande, och trots mina övertalningsförsök så envisades de...

    Så jag kapitulerade och gav med mig, och gissa om alla mammor berömde mina söta lucior, och gissa vad glad jag blev över hur kloka alla andra föräldrar var...

Svar på tråden Pojke i klänning?!