Klamydia? Omöjligt!

Hej ts!

Jag hoppas verkligen att du testar negativt den här gången, har följt debatten här och tycker det vore tråkigt om din totala tillit är bortkastad på ett svin.

Kramar!

Ja jag är då fortfarande fundersam på om pojkvännen/mannen fortfarande verkligen varit iväg och testat sig. Känns som att det gick lite snabbt i så fall?! Om jag hängt med rätt så funderade han på att testa sig när TS gått o gjort sitt andra test, och att sen hinna med både att testa och dessutom få svar innan TS, då har det gått undan. Men det är ju bra det. Då får vi för TS skull hoppas att även hennes är negativt, så slipper hon ytterligare problem. Och för att svara på ursprungsfrågan (som du iofs redan har fått svar på) - så visst kan man testa igen, men det är i vanliga fall ganska ovanligt att man gör det, för eftersom det handlar om en sjukdom som är anmälningspliktig så brukar man oftast acceptera det svar man får, påbörja sin behandling, meddela sjukvården vilka partners man haft och så är det ur världen sen. Att fortsätta som du gjort är rätt så ovanligt, och brukar ofta bero på någon sorts skuldkänslor. Nu säger jag inte att det är så i det här fallet, utan att det ofta är så.

Nu blir jag uppriktigt sagt både arg och ledsen.
Har läst den hära tråden en bit idag och att det fanns så många människor som inte mådde bra utan var tvugna att få andra att må sämre hade jag ingen aning om....

Jag fick Klamydia själv när jag var 17 år, oskuld och inte haft något förhållande ens. Och ja till er som undrar, testerna togs om 3 ggr. Tror ni inte mina föräldrar undrade, tror ni inte jag undrade vart smittan kom ifrån? Vi är ett fåtal i sverige som fått Klamydia på annat sätt än via någon form av sex, vi finns men vi är få.
TS, stå på dig! Vet du att din man inte varit otrogen, så har han inte det. Strunta fullständigt i att andra säger att han vart det, du känner ju honom bäst. En del som skrivit i den här tråden har också trott att de känt sina män väl men sedan blivit bedragna, kanske är de avundsjuka på att såna förhållanden faktiskt ändå finns på riktigt?
Tänk om vi alla i denna tråd suttit öga mot öga, då hade vissa inte varit så tuffa o otrevliga kanske......
Försök tänka tanken att man kan få Klamydia på annat sätt än via sex, jag vet att det inte står så i era läroböcker men uppenbarligen är verkligheten en annan för vissa enstaka fall.

Jag kan inte tala för andra men jag säger inget här som jag inte skulle sagt öga mot öga. Jag är nog däremot lite trevligare här då jag hinner sansa mej medan jag skriver, och jag har mer fakta då jag kan läsa på innan jag svarar
Men varför tror du att man är avundsjuk på att andra människor litar på varandra bara föra tt man själv upplevt att man gjort detsamma och blivit sviken?
Naturligtvis hoppas man att andra ska få leva i ett bra förhållande, med tillit till sin partner.
Att man däremot visar på hur det kan se ut att vi är många som känt vår partner och litat på honom till 100 och sen upptäckt att vi trott fel och blivit grymt svikna och känt oss lurade och arga och ledsna, det kan jag inte tycka är fel

Kritiken var som sagt inte riktad till specifika personer i den här tråden utan vissa. TS är säker på sin sak men då ropar andra tillbaka att "han har visst varit otrogen, du är så blåögd" m.m m.m... Man behöver ju inte utgå från att han varit någon annanstans. Jag vet också vad det står i böckerna om hur Klamydia smittar men tydligen finns det fler än ett undantag.

Jungfrufödsel finns också. Det är väldigt ovanligt men det har hänt.

Ja, det är möjligtvis på mödravårdscentralen eller hos gynekologer man får det.
Tror dock inte att ensamma killar går dit för att testa sig...

Mats.. så här är det... om man går o testar sig för en könssjukdom (vilket jag har gjort ett ganska stort antal gånger) så får man reda på svaret vare sig det är positivt eller negativt om man ber om det.

Samma sak med cellprover som vi kvinnor tar.. i "vanligaste fall" får man inte reda på något om det inte visar något men som så många andra är jag lite orolig av mig och vill veta med säkerhet så jag brukar alltid säga till dem att "hör av er vilket som" och det har aldrig varit några problem. Nu har jag aldrig haft nån könssjukdom (tack o lov) däremot har jag haft cellförändringar och både före och efter den gången jag HADE det har jag fått skriftligt besked hem efter cellprovet att det inte visade något (eller ATT det visade något när det väl gjorde det) eftersom att jag sa till om det. Jag kan liksom inte släppa det förrän jag fått ett konkret svar.

NÄR det uppstår situationer som den TS beskriver (jag har jobbat på en ungdomsmottagning så detta känner jag mycket väl till) skickar man till 99% ut ett svar även om det är negativt, ofta skriftligt, de två mottagningar jag jobbade på gjorde iaf ALLTID det- särskilt om det var tex ungdomar som hävdat att de var oskulder och man fick göra ett omtest (vilket inte är ovanligt faktiskt)  eller om det var yngre människor som levde i relationer (till ungdomsmottagningen kan man gå tills man är 23 i vissa kommuner)

Vid OMTAGNINGAR av prov som varit tveksamma eller positiva kontaktas i stort sett alltid den man tagit prov på för att meddela även om resultatet då är negativt fär att tala om att "det måste blivit något fel för detta provet visade inget" typ.. och att lugna den man tagit prov på.

Ang dina teser om öppettider på lab och mottagningar tror jag du refererar till din egen hemkommun, här i Göteborg har mottagningen för veneriska sjukdomar lite blandade öppettider, kvällsöppet någon gång i veckan samt att det faktiskt inte är DEM som tyder svaren utan allt skickas till lab som har öppet "office-hours" och svar från lab skickas hela tiden under dagen. Vi fick svar på prover från kl 8.15 till kl 16.15 i stort sett, via internposten (rörpost) eller mail så det handlar om vilken arbetsmetod man har. I småkommuner skickas allt numera via mail från närmaste la (som kan ligga upp emot 8 mil från mottagningen om man har otur) men för bara något år sen skickades fortfarande provsvar med post till en del ställen vilket gjorde att man meddelade patienter provsvaren när posten var uttdelad, öppnad och diarieförd vilket brukar vara runt 15.

Med detta sagt så är det ändock frågetecken kring TS mans provtagning och jag hoppas verkligen att hon tar sig en funderare över om han verkligen HAR testat sig, för det stämmer inte  Provsvaret är vanligtvis klart inom en vecka, INOM en vecka alltså.. fem arbetsdagar men det tar aldrig mindre än 3 dagar för svaret att nå mottagningen kan jag tala om vanligast är dock att det tar upp emot två veckor innan man får svar ... så något är lurt här

Eftersom TS man fick negativ, så hoppas jag jätte mycket att hon ska oxå få negativ svar. För annars kommer hon bli den skyldige och ärligt, jag tror inte hon är skyldig med den naivitet hon har i sig (i alla fall av tråden att dömma). Utan då är risken att hon blir den skyldige även om hon är oskyldig och kommer leva i skuldkänsla på något skumt sätt.. Håller tumme stenhårt!

Nog brukar väl negativ svar dröja längre än positiva, iallafall när man tar bakterieodlingar. Då är det ännu konstigare att TS mans svar kommit såhär snabbt.
(Vet dock inte hur det är med just klamydiaprovet.)