Januaribebis 2012

Såhär jag fattat det.

Halten TSH i blodet ska inte vara över 5.0. Om man är gravid och tidigare har diagnos ska den inte vara över 2.5 typ.
Har man inte blivit behandlad tidigare så är gränsvärdet antingen runt 2.5 eller 4 eller 5 beroende på vem du frågar.

TSH-värdet förändras i din kropp under graviditeten. I början är det vanligast att den sjunker under startvärdet för att i slutet av graviditeten stiga över startvärdet. Då den viktigaste utvecklingen är i början då TSH värdet vanligast är lägre än normalt så tror jag inte det är någon fara.

Vilken TSH - nivå hade du?

(jag hade 3.9 innan jag blev gravid och det hade sjunkit till 1.1 i vecka 13).  Sen dess har jag inte mätt men det kanske är dags att fråga efter ett nytt mått). Jag medicinerar inte då mina läkare hade 5 som gränsvärde.           

stas: Tack för svar. Det hade varit så jävla mycket lättare att relatera till problemet om man visste vad värdet låg på och det stod naturligtvis inte i brevet. Det var mkt därför jag ringde in, för att få reda på om det är långt utanför referensvärdet! Ska ringa in imorgon igen direkt på deras telefontid. Måste försöka koppla bort det lite för jag blir så nervös att jag mår illa av denna oron. :(

Snutti80: Men usch, nu blir jag ÄNNU mer nervös. :(

Det där men underbara män som hjälper till har jag lite historier om, hihi:

När jag väntade vår son (första barnet) fick jag inte göra så mycket för min man, då han var nervös för både det ena och det andra. Så när vi i runt v.30 va till ikea o handlade en ny tv-hylla, bord mm åkte jag före hem med dem sakerna medan min man och hans pappa hämta hem tv vi köpte med den andra bilen och resten av möblerna. 
När jag kom hem kom en kompis förbi och hon hjälpte mig bära upp allt till vår lägenhet på andra våningen och ni kan ju gissa va jag fick för respons när killarna kom.... de va inte: va duktiga ni är... nej nej utan JAG fick en utskälling av både min man och min svärfar! Kan tillägga att det var svärfars 3 barnbarn som låg i magen så han vet att man kan leva rätt så normalt).
 O jag fick ju hjälpt med, va ju inte direkt att jag lyfte upp allt själv.

När jag väntade andra (dottern) monterade jag ner en bokhylla och tog ett plan i taget och kasta ut utanför ytterdörren till vårt hus och då fick man låååånga pekfingret av min man. en riktig uppläxning om att man ska ta det lugnt när man är gravid! 

Nu när vi väntar tredje får jag knappt göra nått och börjar känna mig som en handikappas som inte kan göra nånting (fast jag kan det, men inte får). fast denna gång kan jag förstå honom, inge kul o ligga på neonatal. Men nånting måste jag ju få göra. Än så länge är jag glad att jag får bära upp o ner tvätten här hemma.... Har en man som ställer upp med allt. Får knappt bära handväskan själv när vi är ute och ännu mindre kassar eller barn.             

Det här med att bli lite korkad i skallen när man är gravid så utspelade sig detta hemma i hallen i morse:

Jag: Kan du ge mig min tallrik?
Min man... öhhhh va?
Jag: Det är bråttom, måste till jobbet ju! Tallriken tack....
Min man... va?
Jag: TALLRIKEN!!!
Min man: Den du åt på imorse eller?
Jag: Va??
Min man: Tallriken?
Jag: Vad då tallrik, vad fan ska jag med en tallrik till, jag vill ha min kappa! Kan du hämta den ur garderoben, jag har bråttom!
Min man: Aha!! Kappan ja... Fast du sa tallrik...

Lite puckad blir man allt!