Januaribebis 2012

Imorse föddes vår lilla prinsessa. V34+0, en stor tjej 50cm lång och dryga 2800 g.
Allt har gått bra. Berättar mer sen.

Imorse föddes vår lilla prinsessa. V34+0, en stor tjej 50cm lång och dryga 2800 g.
Allt har gått bra. Berättar mer sen.

Jo, det som man läser där kanske gäller förstföderskor. Ungefär som att en omföderska ofta kan föda i säte om hon inte har väldigt trångt bäcken medan förstföderskor oftast rekommenderas snitt om det inte går att vända bebis :)

Nej jag hade ingen EDA. Jag kände aldrig att jag behövde det. Hon frågade när jag var öppen 8 cm om jag ville ha det för det var sista chansen men då sa jag "jag kan fortfarande tänka mig att göra om det här och då behövs det inte" och då bara skrattade hon  Och om jag hade sagt ja så hade jag ju aldrig få nån ändå för 20 min. senare var det dags att krysta. Hade lustgas sista 2 timmarna bara så 1 timme efter att jag kom in på förlossningen började jag med lustgas och då hade jag inte speciellt ont än för när hon sa "dags att prova lustgasen kanske?" så var det ungefär som att "ja just det ja, lustgas finns ju" :p Men är glad att jag började med den innan jag fick för ont så jag hann vänja mig vid den. Första andetagen kände jag bara "nä usch fy!" men så gav jag den ett par försök och sen funkade det jättebra. Jag blev aldrig borta av den och hängde hela tiden med (även om jag nog såg borta ut för det var Gustaf hon frågade om EDA istället för mig för hon trodde nog att jag var borta, men jag var bara fullt koncentrerad på att hantera smärtan) :p Sen hade dom ju sagt på föräldragruppen att karlarna kan få hjälpa till genom att slita lustgasen ur händerna på kvinnan för att hon vägrar ge ifrån sig den och att man skulle sluta när man var på toppen av varje värk. Det hade nog satt sig för jag gav ifrån mig min så fint vid toppen på varje värk, men då fick jag lite "skäll" av bm som sa att jag var lite för snabb bort med den så jag fick ha den lite efter varje topp. Men upptäckte snabbt också att jag fick börja med den strax före att värken började för att den skulle hinna börja verka. Beror nog på hur långa värkar man har. Men helt sjukt vad man lärde sig rytmen i värkarna när det verkligen var igång. Man visste liksom innan värken började att nu är det dags igen :p Vid ett tillfälle sa jag till Gustaf "nä den här skitgasen hjälper ju ingenting ändå så jag kan lika gärna vara utan!" men sen när värken nådde max styrka så svartnade det för ögonen, det stacks som tusen nålar över hela kroppen och jag fick metallsmak i munnen och jag bara "okej, den hjälper den hjälper GE MIG DEN!!!!" :P Kändes som att jag fått en stöt på 2000 volt typ xD men kroppen fick nog en chock för jag antar att kroppens egna smärtlindring inte är lika hög när man har nåt utifrån som smärtlindrar utan den anpassar sig nog efter den smärtan man har eller hur man ska säga. Så ett hett tips är att har du väl börjat med lustgas vid varje värk så sluta inte helt plötsligt med den Men det positiva var att sen visste jag ju att den hjälpte även om det inte kändes så 

Det är helt normalt att känna viss oror för man vet ju inte vad som väntar! Det gjorde jag också, men nyfikenheten och längtan efter att få upplev en förlossning tog ändå överhanden för mig. Jag tycker du verkar ha en jättebra inställning och då tror jag det går lättare för är man rädd så spänner man sig och kämpar mot kroppen och värkarna. Man ska ju inte tänka "åh nej inte en värk till" och kämpa emot den utan man ska ju möta värken och välkomna den eftersom den är ett steg närmare på vägen mot att få träffa bebis. Dock lättare sagt än gjort ibland ;) Min största chock var att inte få vila mellan värkarna sista 2 timmarna för då hade jag konstant ont och det var som att jag hade en lång värk med toppar typ :p Det hade ju alla sagt att man hanterar smärtan eftersom man får vila mellan men det fick inte jag så hade jag haft så i många timmar så hade jag definitivt tackat ja till EDA. Det kan jag nästa lova :p

Haha det har vi också skrattat åt, naveln menar jag. För spänner jag magen så petar naveln ut och det ser ungefär ut som att den försöker sig på en puss xD Ja prova det, det tycker jag :P Jag lovar att funkar det på dig så kommer du tycka att din mage är urtjusig när du inte gör så :D

Min bebis vrider visserligen ganska mycket på sig fortfarande men jag har alltid ryggen på sidorna och sen den lilla rumpan under revbenen. Sen har han även kommit på att man kan knäa mamma på höftbenet, och det gör SKIT ont!!!

Imorse föddes vår lilla prinsessa. V34+0, en stor tjej 50cm lång och dryga 2800 g.
Allt har gått bra. Berättar mer sen.