Januaribebis 2012

Idag blev jag äntligen klar med körkortet och med två dagar kvar till BF:) kan inte vara annat än nöjd:)

Jag blir superdeppig när mitt järnvärde går ner och det blir som sagt bättre när jag äter järntabletter. För mig verkar det räcka att komma under 120 i HB så mår jag dåligt. Ligger jag nere på 110 är jag superdeppig. Ångest och så har jag klarat mig ifrån sen jag började äta magnesium efter att det visade sig att jag hade magnesiumbrist. Man förbrukar mycket magnesium vid inre eller yttre stress så det är ju inte så konstigt om det ger ångestkänslor när man har brist på det. Märker du att du mår bättre av järntabletter så tycker jag du ska äta dom. Min bm har sagt att det inte är nån fara att äta och min HB lär ramla ner om jag slutar. Sen förlorade jag mycket blod vid förlossningen förra gången och fick lågt HB från att ha legat högt så jag samlar gärna ihop till lite reserver. Alla reagerar olika på järnbrist. Min svärmor har bara druckit blutsaft och sånt under sina 4 grav och legat under 110 i HB och mått bra. Själv mår jag som sagt piss om jag ligger så lågt så det handlar nog om hur man är van att ligga också. Jag har i vanliga fall högt HB så min kropp reagerar kanske starkare på ett ramla ner till 110 än vad andra gör och det kanske är likadant för dig :)

Alltså, jag mådde skit ett halvår efter att jag fått min son och har tidigare haft problem med depressioner. Jag hade magproblem och var extremt trött och hade massa ångest men kunde egentligen inte hitta nåt fel i mitt liv utan hade min fina sambo och min fina son och mina fina stöttande föräldrar. Men så tog mamma med mig till en närings- och fytoterapeut som hon hade fått tips om. Där tittade hon i ögonen och kunde läsa av att jag exempelvis haft mycket problem med urinvägsinfektioner (sånt som hon ju inte alls kände till egentligen) men ögondiagnostik är ju inget hokus pokus utan man kan se jättemycket i ögonen. Men sen tog hon även hårprov och skickade till ett labb i USA där dom analyserade det och kunde få fram exakta nivåer och mineraler och sånt i min kropp och sen kunde då den här kvinnan med hjälp av analysen och min berättelse hur jag mådde konstatera att jag förmodligen hade låg ämnesomsättning och jag hade brist på i princip allt fastän jag äter bra mat. Så fick jag överdosera massa vitaminer och mineraler samt äta mycket fett och protein under 3 månader och blev så sjukt mycket bättre. Jag har exempelvis kunnat sluta äta antihistamin (allergimedicin) för klådan på kroppen har försvunnit (specialistläkaren på hud konstaterade bara på 5 min att jag hade kronisk urtikaria, vilket betyder att jag överproducerar histamin och därför får sk skrivhud och blir röd och får klåda och att jag får äta antihistamin resten av livet) men hon berättade att magnesium är ett naturligt antihistamin så förmodligen har bristen på magnesium förvärrat det. Och jag hade då ätit det varje dag i 3 år och nu behöver jag i princip aldrig ta det. Min svullna ballongmage försvann och mina magkatarrproblem försvann (slutade med gluten i samma veva då min mamma blivit mycket bättre sen hon gjorde det även om inga tester visar på det) och jag är inte längre lös i magen som jag vart i flera år. Jag svullnar inte så ofta om ögonlock, händer och fötter längre och mina acneproblem i ansiktet försvann. Och jag sover bättre och har inte massa ångestfladder i magen och rastlöshet i kroppen länge. Jag var också extremt känslig för kyla och hade iskalla händer och fötter vilket är vanligt vid låg ämnesomsättning och det försvann också. Så jag hoppas på att jag fick låg ämnesomsättning pga att jag kanske inte tål gluten och därför inte plockar upp näringsämnena som jag ska, och att graviditeten blev droppen för min kropp så jag blev totalt urlakad på mineraler och vitaminer. Så nu äter jag ren magnesium, plus en multivitamintablett och en med tarmbakterier och hoppas på att inte ramla ner lika illa igen. Har mått mycket mycket bättre psykiskt denna graviditeten även om den vart tuffare fysiskt. Håranalys kan man göra på flera ställen. Det är nog bara att googla på det. Man behöver ju inte göra allt det andra. Tror håranalysen kostade 1500 kr hos henne men sen var det ju besöket och alla tabletterna och allt sånt också så jag har ju lagt några tusenlappar på det men det var det helt klart värt med tanke på att jag inte mått så här bra på flera år! 

Grattis till er som fått =) Nu håller man inte längre koll på hur många eller vilka som får man hör bara plopp plopp plopp ;)

Här har varit en ganska lugn natt, förvärkarna har gett sig tillkänna men mest jobbigt har det varit att vår älskade gosse inte ville sova mitt inatten! Men tillslut somna han om och då sov vi till 8.45 så jag ska inte gnälla för mycket ibland är han upp 5-6!

Jag är oxå så less på att känna mig ansvarig för att stilla andras nyfikenhet. Min bästa kompis ska vara med på förlossningen och om hon ringer eller smsar o jag inte svarar eller återkommer på 5 röda så får jag nästan en utskällning. I all välmening men ändå! Jag känner mig nästan tvingad att ge henne en status varje dag. Min kära mor ringde mig 3 ggr på 15 min. Men hallå! OM jG nu hade legat på förlossningen så hade jag väl ändå inte haft tid att svara om du så ringde 100 ggr på en timme. Och sen ska vi inte tala om alla som undrar när bebisen tänker komma. Igår om jag fick bestämma men min livmoder kommunicerar inte med mig med exakta datum så hur f*n ska jag veta? Bf + 11 idag och jag KRÄKS på detta. Vill bara dra täcket över huvud och vakna när det är dags. Eller så skiter jag i att föda barn. Det blir ändå inget varm så jag kan lika gärna ge upp. Och min livmoder jan glömma att jag gör om detta. Dumma kropp som inte sätter igång. Less? Bara lite. Varför är det så svårt för omgivningen att uppmuntra en istället för att stressa en? När en kompis gick över så var jag dit jätteofta och köpte med fika, tog promenader, tittade på film eller vad som för att få dagarna att gå fortare. Jag hade uppskattat det mer än alla stressamtal. Om det ens sätter igång vill jag nästan åka ensam och sen inte säga till någon att barnet kommit - men då skulle folk ta så illa upp. Usch så jag gnäller. Förlåt mig. Jag tycker bara det här är skitjobbigt. Nästa inlägg ska vara gladare.

Men herregud- inte kan vi sitta o ringa runt varenda människa när det är på G. Min ena syster får ett sms så får hon meddela familjen MEN på villkoret att ingen håller på o tjatringer. Jag hör av mig när det är klart och vi har fått en stund tillsammans. Sen tänkte jag sätta ut info och eventuellt en bild på Facebook så slipper jag ringa runt. Men tänkte då skriva att om man ringer och jag inte svarar så har vi troligen fullt upp med att lära känna varandra och jag återkommer. Vad tror ni om det?

ja, dom gör det... :)