Januaribebis 2012

Oj såg inte ditt meddelande innan jag skickade. Det var ju sjukt billigt! Vilka marginaler de måste ha när de kostar 1990 vid ord pris!

Skåne85: Jag har beställt från mypram.de efter rekommendationer från en vän som köpte där. Det som man kan tänka på där är att de måste lägga på lite extra skatt till Sverige, men man får rabatt på sitt första köp och dessutom om man betalar i förskott och efter rabatterna blev det samma pris som stod på hemsidan. Vi mailade med dem en hel del om priserna och de var väldigt lätta att ha att göra med. Min svägerska bestälde från babytrader.de och det funkade också väldigt bra för dem!

Idag är det jag som känner att jag behöver skriva av mig…

Blev så ledsen igår när ni började skriva om förlossning. Det här blir förhoppningsvis mitt första barn och ja, det var ju det man trodde, att man behövde nio månader för att förbereda sig inför förlossningen. Men hittills har all tankekraft gått till att överleva dagen eller bearbeta det som varit. Det är först förra veckan som jag känner mig någorlunda som människa igen….jag kräks inte lika ofta, mitt blodtryck har stabiliserat sig och jag har började äta järntabletter förra veckan som jag tror har gjort mig piggare… Men nu kommer tårarna istället över de fruktansvärda 4 månader som varit…

Det knäppa är att det jobbigaste har varit att ingen förstått. Om man hade haft 4 månader med medlidande av folk runt omkring så hade det varit en sak men de flesta runt omkring har ju sin egen uppfattning om gravida och när de har frågat hur man mått så har man svarat och då har de sagt att de själva mådde så och så illa och att det går över den veckan eller den veckan, eller hur deras fruar mådde men var så starka och jobbade på ändå. Och började man gråta inför någon så sa de typ bara ” Lilla gumman, du har så mycket hormoner i kroppen.” Som att graviditet inte är något riktigt att tycka vara jobbigt och att vara ledsen över. Nej, det kändes alltid som att alla andra hade haft det lika illa och att så skulle det vara.

Med facit i hand så skulle jag aldrig ha låtit min man åka iväg på utlandsjobb i två månader (typ v 10-19), och han hade nog inte velat åka om han vetat hur det blev. Men ”alla” sa ju att det skulle gå över i v 12-13, så han åkte. Om han hade varit hemma så kanske han mer hade sett att det inte varit ett ”normalt” tillstånd som alla andra verkade tro och tagit mig till en läkare och sjukskrivit mig och tagit hand om mig med mat och allt….

Nu börjar jag gråta bara jag tänker på sommaren. Jag vill också börja fundera på förlossningen och tiden efter men det enda jag kan tänka på när jag läser olika saker är ”Max 3 dagars smärta, sedan är det över, vad är problemet? Det är ju inte 4 månaders utdraget lidande och man måste inte jobba och handla och laga mat samtidigt direkt. Man kommer vara på sjukhus med läkare och tillgång till massor droger.” Eller när man läser om tiden efter att man inte ska ha så höga krav på sig själv. ”Ha som mål att komma ur morgonrocken till kl 13” Haha, vissa dagar har jag inte kommit ur morgonrocken alls på helgerna så det låter ju kanon att ta hand om en unge om man orkar ta sig ur morgonrocken till klockan 13! Och den första tiden är man ju två hemma på heltid...som sagt, jag ser inte problemet...det låter bara underbart jämfört med det som varit.

Jag får väl höra med barnmorskan efter allt det här är över om det finns någon att gå och prata med. För om kan komma och prata med någon om förlossningen så borde man väl få prata med någon om resten av graviditeten också? Eller som vanligt känns det som att det bara är jobbiga förlossningshistorier ”som räknas”. Allt som händer under graviditeten är normalt och det får man stå ut med om man vill ha sin bebis. Men som det är nu så kan jag inte tänka mig att bli gravid igen. Jag förstår inte att man kämpade så för att bli gravid, och tänkte att adoption är sista utvägen. Nu känns adoption som ett finfint sätt att skaffa barn!

Jaja, ledsen för långt meddelande….behövde bara skriva av mig!

Sedan i torsdags har det huggt i min rygg också. Det kom från ingenstans! Men jag hoppas det har blivit lite bättre idag. Jag har blivit bättre på att använda mitt stödbälte och så har jag tvingat iväg mig på två vattengympapass i lördags och igår...får hoppas det hjälper!

Tack, gulliga ni!

Ja, man kanske ska be om att få tala med någon redan nu....jag ska till BM igen den 30 september så jag kan ju ta upp det då. På något sätt är man rädd att be om det för man rädd att de ska säga som jag tycker folk har sagt "det är normalt, bara att kämpa på, det går över", det var väl därför man inte gick till läkare heller i somras...

Men jag ska våga fråga henne vid nästa besök om det inte blivit bättre med gråtattackarna. Det är som att när jag började känna mig bättre förra veckan så var det gråtattackerna som tar min energi nu istället men det är väl kroppens sätt att bearbeta något som har varit. När man är mitt inne i en jobbig period har man inte kraft att bearbeta det...

   

Tack för erat stöd, konstigt att få skriva av sig lite kan kännas så skönt!

Och förlåt om jag fick det att låta som att ingen förstår, har bara känts så bland folk här i verkliga livet, så att säga.

Bumbi: Imponerande att detta är ditt fjärde barn! Som du säger, man måste glömma om du går igenom det igen och igen! Nästa gång är man nog mer förberedd i alla fall på vad som komma skall. 

Wicky: Jo, vi är nog många som får lära oss att andra ”tror” sig veta bättre hur vi mår än vi själva. Tråkigt när du har en chef som reagerar så, man känner sig dålig som inte orkar ”lika mycket” som andra gravida och tar åt sig av vad folk säger fast man vet att man inte borde. Men det är inte din chef som bestämmer om du ska bli sjukskriven eller ej, det är din läkare och på något idiotiskt sätt även FK. Så försök ta hand om dig! Jag försöker tänka nu att ett jobb är ju faktiskt bara ett jobb…jag har ju till och med tänkt byta jobb sedan så vad spelar det då för roll att någon ev tyckte att jag var ”dålig” på att vara gravid. Och även om man inte byter jobb så glömmer de också sedan när man kommer tillbaka sedan och förhopningsvis är som vanligt igen.

Jaja, tack för att ni finns här i tråden i alla fall! När man dessutom har haft ett X som jag ska man dessutom vara så jäkla tacksam över att man kan bli gravid i överhuvudtaget så man blir ju galen ibland!

Elison:
Tack!
Jo, jag ska nog söka lite hjälp. Försöker prata med min man om det men han tror mest jag är ledsen och arg på honom för att han åkte iväg på jobb så länge. Men ingen av oss kunde ju veta att det skulle bli som det blev. Jag tror det var en kombination av kräkningar, lågt blodvärde och extremt lågt blodtryck som blev för mycket. Det är konstigt att det är först när man kommit tillbaka och mår lite bättre fysiskt som man inser hur dåligt man faktiskt mått, och blir efterklok att man borde ha sökt hjälp. Nu kan jag börja tänka på saker som hände då och börja tokgråta. Tex på så enkla saker som att man körde hem från jobbet och höll på att somna och köra mot rött….jag var verkligen en total trafikfara under en period. Men det är nu jag gråter över det…då när det hände fortsatte jag bara att köra och åkte hem och kollapsade på soffan.

Håller med dig om tröttheten får det att bli värre. Torsdagar och fredagar efter en veckas arbete är ju helt crazy…just nu räknar jag ner till den 16 december då jag planerat att sluta jobba!

Härligt att du mår lite bättre och hoppas det blir bättre!

LillaEko:
Känner inte igen mig men låter ju lite som du har fått en släng av flunsan igen. Förstår så väl att du inte vill bli sjukskriven igen men vi måste nog börja lyssna på våra kroppar när den vill ta det lugnt. (Jag vet, jag har inte varit så bra på att leva upp till det hittills, men jag ska bättra mig.) Så är du inte bättre imorgon så är det bäst att stanna hemma! Krya på dig!

Har startat dagen med att kräkas upp frukosten...usch, värsta tiden på dagen att kräkas tycker jag!

Men dagens fråga!
Här får man ta influensavaccinet gratis om man är gravid. (Jag vet inte om det är så i hela landet) Är det någon som ska göra det?
För i tiden, före svininfluensan, tog jag alltid influensavaccinet, för jag jobbade på en firma som betalade det om man ville ha det och jag tyckte det var praktiskt att slippa bli sjuk, och det tyckte ju företaget också. Men förra året struntade jag i det, för att jag bytt jobb och man inte fick det gratis längre och efter allt som sas i media efter svininfluensavaccinet...

Om jag hade fått det gratis så hade jag nog fortfarande tagit det, om jag inte varit gravid. Men nu har man ju bebis att tänka på. Min man tycker jag ska ta det för det finns ju ändå en anledning till varför landstinget rekommenderar gravida och äldre (och säkert några fler grupper) att ta det! 

Man är ju så rädd att barnet ska skadas av vaccinet och samtidigt är man rädd att barnet ska skadas om man får flunsan....       

Tack för svar! Jag ska vela lite till...jag vet faktiskt inte hur jag ska göra ännu.

Jag slutade med piercingen i naveln när jag började försöka bli gravid....kändes som att det skulle bli konstigt med stor mage. Men det märker du nog snart, om du kan ha den eller ej!