Januaribebis 2012

Åh nej! :( Blir så ledsen för sin skull... Styrkekram!

Jag drömmer mardrömmar! :( Läste om MA på nätet igår och förstod att man inte blöder varje gång det händer? Inatt drömde jag att jag fick ett samtal som gjorde mig alldeles kall. De hade tagit massa prover på mig och sett att bebisen slutat växa och att den nog inte levde längre. Och då bröt jag ihop totalt. Hade inte blött något, men tänkte att det nog var så eftersom jag knappt känner några graviditetssymtom. Det var så jävla hemskt!

En såndär dröm som man inte kan släppa på hela dagen. Mår jättedåligt nu och är livrädd! :( Tänk om det är så? Jag känner ju typ INGENTING förutom bröna, som inte alls är lika ömma längre. Jag börjar nästan grina bara jag tänker på det. Och så är det två veckor kvar till mitt vul! Hur ska jag stå ut med denna ovisshet?
Idag har jag födelsedagskalas och vi ska berätta för min sambos familj, men det känns så konstigt när jag känner såhär. Syrran, som är nybliven mamma, säger att det inte alls är ovanligt att inte känna något såhär tidigt, men jag blir så jävla nervös. Första veckan, tio dagarna hade jag ju massa molvärk och ömma bröst. Nu mår jag tipptopp (förutom den psykologiska biten då).

Någon som känner igen detta? Går in i vecka 7 imorgon (6+0).

Åh, tack för dina lugnande ord. <3 Ja, jag är lite öm i brösten men inte alls som förra och förrförra veckan. Nästan så jag hoppas att illamående ska slå till. :P Eller att dagen för vul är typ imorgon. Så man får veta. Mår illa pga oro nu bara. Vill så gärna ha ett tecken på att det är som det ska därinne.

Jag har ju aldrig varit gravid förut och vet liksom inte hur det SKA kännas. Men läser man här på FL känns det som att de flesta känner skitmycket även såhär tidigt och då blir det såklart att man börjar jämföra sig med alla andra. Det är nog smart att tänka så - att man väntar barn och inte mf eller ma. :) Men jag har väntat och längtat så länge efter det här barnet att jag inte vet vad jag gör om jag skulle förlora det... :( 2 år och tre månader tog det för oss att nå såhär långt och till slut lyckades vi med hjälp av Pergotime. <3 Vill så gärna att det ska gå vägen.

Ringer eventuellt till BM till veckan, om inte annat för att förhoppningsvis få ett lugnande svar... Tack så mycket för ditt svar. Kram.

Ja, man ska verkligen inte klaga på att man inte känner något. Egentligen. Det är ju bara oron för att det inte ska vara som det ska som gör att man gör det. Det kanske kommer med besked lite senare alla graviditetskrämpor! ;)
Grattis till att ni lyckades till slut! :) Tack, skönt att folk förstår hur man känner sig. Kram.

plingplong:

Beklagar verkligen. :( Styrkekramar!

Jag har också funderat på om det är några vitaminer som man bör äta? Jag äter just nu Omega-3 och Folsyra.

Vecka 7 idag! (6+0)

Lycka till till alla som ska på VUL idag. :)

Önskar att jag hade ömma bröst och lite molvärk, men det har jag inte längre. Är skiträdd för MA. :( Den sista ömheten i brösten kände jag igår - idag nada. Jag gick in i vecka 7 idag. Ständigt denna oro. :(

Men är det vanligt att symtomen försvinner så tidigt? Har ju hört talas om de sk spökveckorna som kommer runt vecka 10 och framåt, men för mig försvann ju symtomen (alltså molvärk och ömma bröst) gradvis i vecka 6 för att nu helt vara obefintliga i vecka 7. Är det normalt? Borde jag vara nervös? Eller är det bara mina menssymtom som dragit på sig lite (har alltid molvärk och ömma bröst innan mens, som fortsatte efter BIM i typ en vecka, tio dagar) och nu börjar kroppen vänja sig vid de nya hormonerna redan? Vad tror ni? Jag är sanslöst rädd för MA, men är det så kan jag inte göra något åt det tyvärr....