Januaribebis 2012

Ja, visst blir man nojig när det är så! Men så länge man får svar från dom kan man ju ha lite is i magen, men mer än 2 dar hade nog inte jag låtit det gå utan att kolla upp det!

Usch, låter inget vidare! Nä jag vet hur det är. Jättesvårt att komma ihåg. Man får ha sex varje dag och träna på att inte komma utan hålla ut så länge det bara går. Är ju både roligare och borde ge samma effekt ;) Dock är det ju lättare sagt än gjort ju fler barn man har hemma ;)

Det verkar vara extremt olika. Min förvärkar förra grav kändes bara som små ilningar i nedre delen av ryggen (kände liksom bara toppen på värken) men sen var det likadant när förlossningen satte igång. Hade sånna små ilningar hela dan och sen på natten vaknade jag av starkare som ändå inte gjorde speciellt ont. Hade svårt att klocka dom eftersom jag bara kände topparna, och ändå var jag öppen 6 cm när jag kom in. 3 timmar senare var han född och det var bara 2 sista timmarna som jag verkligen hade ont. Hade dock en förvärk som kändes som världens kramp i nedre delen av magen, och fy f*n om min förlossningsvärkar hade suttit i magen säger jag bara för den värken var inte rolig så jag kan ju bara tänka mig att ha en förlossningsvärk där :p Men vissa har ju jättesmärtsamma förvärkar. Nu undrar jag om jag itne börjat få förvärkar (har haft sammandragningar länge men dom har inte gjort ont) men nu spänner det i ryggen och ibland sträcker det sig runt hela vägen så det även spänner i nedre delen av magen samtidigt som det trycker neråt och bakåt typ. Känns som lite lite molvärk i ryggen men svårt att veta vad som är foglossning och vad som är bebis som rör sig mot tarmar och sånt. Men förmodligen är det förvärkar för mig eftersom jag ju har svårt att känna mina riktiga värkar innan de blir riktigt starka.

Jo, jag har ju haft foglossning sen v 12 men det är först sista dagarna jag börjat känna så här. Sen ibland känns det verkligen som mina värkar gjorde men det är inte alltid i samband med att magen blir hård och bebis bökar alltid mycket när det känns så så då tror jag den trycker sig mot tarmarna för då gör det mer ont, inte bara molvärker. Men molvärken som ibland kommer med en sammandragning känns mer som ett bälte i korsryggen som sträcker sig runt höftbenen och ner mot magen (så det känns lite som mensvärk men det är borta när sammandragningen försvunnit) och så trycker det på. Sen har jag ju ont i fogarna hela tiden men inte så farligt bara jag håller mig stilla (var värre i mitten på grav) men det är liksom en annan smärta så jag tror det är värkar för mig, men det är svårt när man vet med sig att man kan ha effektiva värkar utan att odm gör ont. Men ska till bm på fredag så då ska jag nämna det så kanske hon vill att jag kommer med ett urinprov på måndagen så dom kan skicka på odling. Är ju lite nojig då jag känner lite i urinvägarna men inte i samband med att jag kissar utan bara mer allmänt ibland för det liksom ilar ner i urinröret men det är också ofta i samband med att bebis bökar så kan ju vara den som ställer till det också. Men ahde GBS förra grav plus 3 vanliga uvi så är lite nojig. Men dom har redan gjort flera odlingar pga alla sammandragningar jag haft så jag drar mig för att be min bm om en ny odling. Har ju inte haft en enda uvi denna grav än så länge. Så som du märker så blir man inte så mycket klockare på sin kropp ens när det är andra graviditeten ;) Men ring din bm om du är orolig :) (Säger jag själv som nojar och har mig just nu men inte kan med att ringa nä jag ändå ska dit på fredag, och då har jag ändå världens gulligaste bm och hade henne förra grav också) ;)

Jo det är ju så, och jag är mycket nojigare nu andra gången än första. Nu har man liksom fått en frisk liten skrutt och tänker "kan jag verkligen ha sån tur igen" och liknande dumma tankar :P

Jo, det liksom ilar till några sekunder och så går det ofta över, men ibland måste jag kissa för att det ska gå över och just i fredags hade jag lite den känslan som när man har uvi att man liksom känner sig kissignödig fast man verkligen bara kan pressa fram några droppar när man väl är på toaletten, men har ätit tranbärskapslar över helgen och nu har jag bara att det ilar till ibland. Men ihop med alla ökade sammandragningar och att dom ändrat karaktär gör mig lite nojig för uvi och framförallt GBS då eftersom jag hade det förra gången, men samtidigt kan det ju lika gärna vara min förbaskade hosta som framkallar sammandragningarna. Det är ju inte jobbigt för dom att göra en odling. Dom skickar ju bara in det till nåt labb, men det kostar pengar så därför känns det dumt att be om det hela tiden. Men nämner jag mina problem så skulle jag tro att hon föreslår odling för hon är väldigt sån att hon vill ta det säkra före det osäkra. Men skönt att det kan vara bebis som busar lite då som du säger :p

Du får försöka se det som så att jobbig graviditet så får man kanske lätt förlossning istället och tvärtom ;) Jag hade halvjobbig graviditet förra gången. Foglossning från v 20 som egentligen inte hade vart så farlig om jag inte hade haft ett jobb där jag stod upp 10 timmar ungefär med en hel del lyft och fick jobba till 2,5 vecka innan förlossning (hade dock 1/4 havandeskapspenning i slutet men jobabde en lång och en kort vecka och chefen drog bara timmarna rakt av så ena veckan var löjligt kort och andra fortfarande alldeles för lång) Och jag mådde dåligt psykiskt över kroppsförändringarna och chefens bemötande på jobbet och sånt. Men illamåendet och sånt var väldigt lindrigt. Fick en riktig drömförlossning (hade dock väldigt ont i 2 veckor efteråt medan det läkte) men sen fick vi kolikbarn istället så alla får nog sin del av kakan ;) Denna gången har vart värre fysiskt med mer illamående (även om jag inte legat och spytt flera gånger om dan) foglossning väldigt tidigt och värre än förra gången (men det finns ju dom som går på kryckor så jag ska inte klaga) samt åderbråck i underlivet och ett ljumskbråck. Och så har man en liten 2åring att ta hand om samtidigt. Men psykiskt har jag mått mycket bättre så allt har vart lättare att härda ut. Är rädd för att det kan bli en riktigt snabb förlossning (tog 5 timmar från första värk sist) men försöker bara tänka att jag tar det som det kommer och det jag oroar mig mest för är att hinna fixa barnvakt :P Sen är jag lika rädd som sist att jag ska spricka illa, men blir det inte värre än sist så är jag nöjd. Visst att jag hade ont efteråt men bara jag inte får men efteråt utan det läker som det ska så är jag nöjd. Själva förlossningen ser jag bara fram emot för jag tyckte det var jättehäftigt att föda, men visst är det inte lika kul om det blir en 30-timmarsförlossning eller om det blir en supersnabb på typ 2 timmar från första värk. 5 timmar var väldigt lagom tycker jag ;) Men det blir som det blir.

Hur känner du inför förlossningen?

 

Hehe, det är inte så farligt men det är jobbigt nu när åderbråcken börjar bli värre när trycket ökar. Är helt lila och igensvullen i slidan och en hel del lila "maskar" utanpå blygdläpparna, men åderbråck i underlivet brukar försvinna efter förlossningen. Hade det med sonen också men det kom i slutet (allt kommer tidigare den här gången) och det försvann helt efter förlossningen. Det enda jag nojar för med det är att jag läst om folk på familjeliv som tvingats göra kejsarsnitt pga åderbråck i underlivet för risken att dom brister under förlossningen och att deras barnmorskor sagt att man kan föda vaginalt med det men sen på smvc har dom sagt att dom måste göra kejsarsnitt. Frågade läkaren som sjukskrev mig om det och hon stod som ett frågetecken och sa att det ska absolut inte vara några problem att föda med åderbråck så jag får väl lita på henne. Likadant att man läser om folk som opererats för ljumskbråck (vissa till och med under graviditeten) och det fattade hon inte heller. Hon sa att det är rent dumdristigt av en läkare att operera under en graviditet om det inte är absolut nödvändigt då all vävnad och sånt inte är som det brukar och risker för mamma och foster osv. Hon sa att enda anledningen till att vissa bråck opereras är för att tarmen kan smita ut genom hålet och komma i kläm så man får väldigt ont och tarmvred, men det är i princip omöjligt under en graviditet eftersom livmodern trycker undan alla tarmar. Sen läker det tydligen i de allra flesta fall efter graviditeten men risken är stor att man får tillbaka det om man blir gravid igen. Känns konstigt när det är så olika bud. Men sak prata lite med min bm nästa gång. Jag har hellre all sån här skit än spyr flera gånger om dan kan jag säga ;) Men börjar sakna vårat sexliv =/ Vet ju att det inte direkt är blomstrande första månaderna med liten, i alla fall inte om vi får en likadan bebis som sonen som inte ville ligga själv över huvudtaget före 4 månaders ålder. Men det gör så förbaskat ont efter sex när allt svullnar ännu mer så det blir tyvärr inte ofta nu :(

Hehe, ja dom små är inte snälla mot oss ;) Jag känner mig inte så  tung med mina 60 kg men det är jobbigt att ta sig upp ur soffan ändå eftersom magmusklerna inte fungerar längre för dom är så delade ;) Jag har också högt SF-mått men hade i alla fall hoppat precis under övre kurvan sist så hoppas jag håller mig där som jag gjorde med sonen. Var över övre kurvan runt v 25 och sen v 29 hade den hoppat ner precis under. Med sonen hade jag också en rejäl ökning så i v 34+ tror jag att jag hade ett mått på 37 cm xD men sen lugnade det sig och slutade kanske på 40 (var hos bm 38+ sista gången för sen föddes han på BF och jag hade tid dan efter och sista mätningen låg på 39 cm) Men jag är inte så lång heller (165 cm) och sonen vägde 3785 g och var 51 lång så mycket bebis på liten kropp. Är du lång?

Jo går det för fort är det nog svårt att hinna med och vänja sig vid smärtan och så oavsett om man är omföderska eller inte. Men ett råd är att försöka att inte få panik när värken bara stiger och stiger och man tycker att den aldrig når toppen utan prata med dig själv inne i huvudet och håll dig lugn och tänk på andningen. Får man panik är det kört :p Jag tyckte värkarna var hanterbara fram till 8 cm. Sen fick jag verkligen kämpa med mig själv för att inte få panik för dom kom så tätt och var så intensiva och jag hade ont hela tiden. Men så såg jag sen i journalen att jag öppnade mig från 8-10 cm på 20 minuter så det förklarade ju saken ;) Sen hade jag krystvärkar 1 timme och det var ändå lättare för då hade man nåt att göra men det var samtidigt fruktansvärt jobbigt för det var som en bakvänd magsjuka och fruktansvärt tröttande för kroppen :p Jag ville inte heller ha EDA när dom frågade vid 8 cm och det var sista chansen (nu i efterhand hade jag ju aldrig hunnit få den ändå men...) :p Hade jag däremot haft så ont som jag hade där fast i flera timmar, då hade jag nog struntat i den läskiga nålen och bara tagit emot ;)

Det var väl både och men mest var det hennes brist på förståelse. Hon har aldrig själv varit gravid så hon hade nog svårt att sätta sig in i hur ont jag hade och hur trött jag var. Och det var liksom antingen är du helt sjukskriven eller har hel hp eller ingen alls (men sen när fk sa att jag fick 1/4 hp så hade hon ju inte så mycket till val) så det var psykiskt jobbigt att gå där och känna att inget man gjorde dög. Men nu har vi en en annan chef som vikarierar för henne och det har vart mycket bättre och ahr känts roligt att jobba denna gången. Och då har det ändå vart struligt med halvtidssjukskrivning och allt så hon fått pussla med schemat och allt men aldrig nåt gnäll från hennes sida om att det är mitt fel typ. Sånt gör så mycket!

Vad jobbar du med? :)

Nä och jag hade ju åderbråck förra grav också och då sa dom inget om det så det måste ju vara världens extremfall tycker man ju. Snitt vill jag ABSOLUT INTE!!!! Skulle bli jättebesviken över att inte få uppleva en vaginal förlossning igen plus att jag tycker tanken på att dom ska skära i mig är jätteläskig. Men måste jag av nån anledning så får jag ju ta det då för det viktigaste är att jag och bebis mår bra.

Oj, då är det ju verkligen inte konstigt att du har ett högt SF-mått :)

Jag kände också så min första grav. Ville bara bli av med magen och hatade min kropp. Den här gången tycker jag magen är fin och jag orkar inte bry mig hur jag ser ut där nere m.m. men saknar att kunna ha bekväma sexställningar och framförallt vill jag inte ha ont efteråt. Men sexlivet kommer tillbaka till slut ska du se ;)

Oj, ja det måste vara ett tufft jobb som gravid! Är du sjukskriven eller har nån gravpenning eller nåt då? Eller tar du föräldradagar nu eller hur gör du?

Ja du får försöka hitta ett sätt att tvinga undan paniken ;)

Oj, låter inte som nån smart person som placerade dig där xD

Jo man ska ju inte läsa på nätet för då blir man bara uppskrämd ;) Jo så kände jag med första gången och känner så ännu mer nu andra gången. Jag tyckte om att föda och vill göra om det. Sen läker man oftast snabbare efter en vaginal förlossning, men det finns ju dom som spricker riktigt illa. Min sambos brors fru sprack så illa med sitt första att hon fick opereras efteråt, använde sittring i ett halvår och var inte återställd på ett år. Så andra gången valde hon snitt och hon läkte snabbare efter det jämfört med hennes vaginala ;) Men i regel så är det ju lättare för kroppen efter en vaginal förlossning.

Ja precis, att är man kortare så blir det ju ett högre SFmått för nånstans ska ju bebis ta vägen :p

Åh vad mysigt, sån lyx har inte jag ;) Men jag får mycket massage i min ömma rygg och i benen och fötterna när dom värker :p Det är inte heller helt fel :)

Fy vad jobbigt det låter :( Men påverkas inte din SGI när du går hem så tidigt då? Det är väl 60 dagar före bf som man får gå hemma utan ersättning utan att SGI påverkas? Har du provat att försöka få igenom en sjukskrivning?

Usch vad man blir irriterad på folks kommentarer ibland >.< inte precis vad man behöver höra som gravid!

Hihi, det låter bra det ;)

Jag jobbar i en pandurobutik så det är stå upp hela dagen och många tunga lyft och så med lådor som väger upp till 25 kg och vi tar emot pallar med varor och sånt. Många hyllor i golvhöjd och så också. Fick hel gravpenning denna gången, men sist fick jag bara 1/4. Denna gången har jag dessutom fått igenom en halvtidssjukskrivning så därför går jag hemma på hälften av varje nu.

Ja usch! Själv ahde man ju skitont första dagarna men klarade sig utan sittring bara jag satt lite lutad mot ena skinkan så jag kan ju tänka mig hur ont hon måste haft!

Nu vet jag ju inte hur mycket du väger och så men inte ska väl vikt spela så stor roll på SF-måttet ändå tycker man ju. Jag är jättesmal denna graviditeten för jag rasade i vikt efter mitt första barn (min mamma fick likadant hur mycket mat hon än åt) och det verkar hålla i sig nu under graviditeten så jag har inget extra utom min mage och ändå har jag ett högt SF-mått. Sen om du dessutom har genetiskt att få stora barn så kan det ju vara en kombination. Jag nojar lite för att min bebis ska vara över 4 kg eftersom det sägs att man får större barn för varje gång men min bm tror bara att jag bär bebisen på ett sånt sätt att SF-måttet blir stort plus att jag inte är så lång. Men senaste mätningen visade ju ungefär som jag låg med sonen så det lugnade mig lite. Ska bli spännande att se vad jag ligger på nu på fredag. Är så segt att få gå så sällan nu bara för att man är omföderska :p

Har din ryggen utåt? Det tror jag att min son hade, men den här ligger nog med ryggen mot min rygg för jag har små knän vid naveln jämt :p

Jobbigt när fk strular så! För mig har dom vart väldigt lätta att ha att göra med denna gången och knappt några telefonköer på sista tiden. Men förra grav så var det världens längsta teleköer så jag höll på att bli tokig! Och inte var dom tillmötesgående med havandeskapspenning då heller så jag har fått känslan att dom bättrat sig. Men tyvärr så gör dom ju fortfarande helt konstiga beslut för vissa tyvärr :(

Så hade jag med sonen när jag jobbade. Kunder som fällde kommentarer som "oj, du ska ha vilken dag som helst va?" när jag hade 2 månader kvar och liknande. Och att "är du säker på att det inte är 2 där inne?" har man ju hört också. Likadant när man svarat när man ska ha till dom som trott man ska ha vilken dag som helst, då har dom sagt typ "oj, det måste vara en jättebebis där inne". Dom kan liksom inte koppla att är man inte så lång så får man stor mage oftast, för bebis ska ju ta vägen nånstans och kan den inte växa uppåt så växer den ju utåt. Mina har inte växt nåt på bredden heller nån av dom så det syns inte alls att jag är gravid om man ser mig bakifrån så dom växer verkligen utåt. Men folk tänker väl bara inte längre än näsan räcker! Hur kommer det sig att du gjort så många ultraljud?

Ja där finns mycket roligt :p Pysslar du en del då eller? :) Vart bor du? Jag bor utanför Göteborg så jag jobbar i en liten pandurobutik där i ett köpcentrum. Ja det är riktigt gott att få gå hemma denna gången!

Sist jag var hos bm i v 29+4 hade bebis sjunkt ner i bäckenet så jag antar att den var ruckbar. Jag har i alla fall inte märkt av att den vänt sig nåt, men ska till bm på fredag i v 34+0. Hon sa i alla fall att det var en duktig bebis eftersom det var väldigt ovanligt att bebisen sjunk ner så tidigt när man var omföderska. Men jag kan inte tänka mig att den fixerat sig så tidigt utan måste ju vart ruckbar. Ska bli spännande att se vad hon säger på fredag :) Ettan var fixerad v 32+