Januaribebis 2012

Går in i v 16 idag :)
Var hos syrran igår och pratade om förlossning, hon berättade hur hennes förlossningar varit och andra hon känner.. Rädd är jag väl lite men mest orolig över hur jag vill göra det, ligga, stå, hänga? Ja ni fattar. Med eller utan epidural och massor med tankar snurrar :P

det där med förlossningar...när jag väntade min son för 7 år sedan var jag på besök på förlossningen och sa då att jag vägrar föda i gynställning...men när jag väl var där så födde jag i just gynställning. ärligt talat, när man väl var där och krystvärkarna startade så kunde jag inte brytt mig mindre om hur jag låg även om jag efteråt fascinerades över hur OK det kändes när jag ändå var så starkt emot det innan.

Min förlossning startade med lite förvärkar på morgonen men först framåt 17-tiden kände jag att värkarna började bli regelbundna. Vid 19-tiden skrevs jag in på förlossningen och 22.06 kom han ut. Förlossningen gick relativt snabbt men jag kände ändå att jag hade koll på kroppen. sen hann jag inte med några bedövningar men det kändes ok ändå. Ont som F*N gjorde det men jag var tacksam att slippa kateter efteråt (inte alla men några får katater då de inte klarar att kissa efter epiduralen). allt gick bra. Jag hade sån tur, tror jag. Men sen tror jag oxå att jag var så fokuserad på mig själv och lyssnade efter kroppens signaler. Jag vilade mellan värkarna och var inte stressad eller orolig. Det tror jag är superviktigt. Men hur varje unik kvinna ska hitta sitt lugn är så svårt att ge råd om. Själv tänkte jag bara att jag får ta smärtan som den kommer och lita på att min kropp vet vad den gör. Och det som min kropp inte kan hantera fick jag lita på att vårdpersonalen kan hantera :)

Trots att min första förlossning var en dröm (jämfört med många andra) är jag självklart lite orolig ändå. Man kan inte förutspå hur det går men jag får försöka fokusera på hur bra det gick förra gången. Jag känner fortfarande att jag inte vill föda i gynställning - får se hur mkt jag orkar bry mig när jag väl är där :)

Jag oroar mig inte till förlossningen, ser snarare fram emot det. Just nu känns det bara som en kul utmaning. Haha men fråga mig när det börjar bli dax så är det inte alls säkert att det blir samma sak. Jag vet ju inte alls vad jag gett mig in på egentligen

Jag hade en jobbig förlossning då sonen fastnade vid spinaetaggarna och jag behagade i 6 timmar. Jag var fullt öppen fr kl 14.30 och man pratade om snitt. Till slut fick jag Eda och han kom ut kl 21.19. Trots det är jag inte rädd för förlossningen, jag tar en sak i taget. Jag var inte rädd direkt efter förlossningen heller, men jag längtar inte efter den... Förutom när man får bebisen hos sig! All smärta är värd belöningen!

ororar mig inte för förlossningen riktigt ännu.. men som sagt fråga mig gärna om några månader. Har har vänner som varit med om förlossningen from hell och tvärt om en vännina som under förlossningen kläcker ur sig att det minsan vasaloppet var värre. Så jag tänker inte oroa mig ännu, inte så mycket man kan göra åt det.

Det jag oroar mig för nu är att jag tror jag fått mitt första åderbrock!! FAN! Jag som klarat mig så bra hittils... hoppas fortsatt på att det är ett blåmärke.

Jag blir smått förvirrad, enl graviditetskskendern är jag i v15+0 idag, men det står v 16??? Vilken vecka är man i?

15+0 innebär 15 fulla veckor och 0 dagar. Man säger att du går in i vecka 16 när du är 15+0 :)

Vecka 15 (14+0) idag :) det går framåt sakta men säkert. Nu väntar vi på RUL 25 augusti!