Januaribebis 2012

Jag tycker mitt illamående och min halsbränna kommer och går lite som det vill. Har trott att det var över, sen står jag plötsligt som igår och tokkräks efter frukost utan någon vettig förklaring. Jag tröstar mig att det åtminstone inte är lika illa som förut. Tror inte att det är nåt konstigt iaf, inte mer än alla andra skumma symptom. ;)

lillbumbin - Åå, jag skulle få ett psykbryt på min man om han gjorde så. Hoppas du kan förklara för honom att ni måste ha en enad front för att det ska funka (och att det sjunker in). :/

Hehe okej ;) Ja det kanske beror på någonhöjning just då med hormonerna då. Att kroppen inte hänger med i svängarna? Uuh blir åksjuk bara jag tänker på det :p Men det är i alla fall bättre idag.. hoppas bara att det var igår och inge mer. Så jobbigt att jobba när man mår illa bara.. suck. Tur att allt är för något gott iaf :)

Åh jag behöver skriva av mig lite.
Nu känns det som jag har haft PMS sedan jag blev gravid, vaknar sur, somnar sur. Gnäller på min stackars sambo för minsta lilla och ifrågasätter till och med om jag älskar honom av och till. Det är verkligen tugnt.
Litar inte på vad och jag känner om det är äkta eller bara hormoner... blir galen av detta!

Det är väl nu jag ska gå och vara sådär gravidlycklig? Ni som har barn sen tidigare... hur länge ska jag eg. må så här?

Ska lägga till att min sambo eg. är fantastisk och sväljer all skit jag kläcker ur mig, försöker vara go och omtänksam med mig trots att jag beter mig som en skit. Sexlusten är som bortblåst. Ja jag är frustrerad helt enkelt!!

lillbumbin: usch låter verkligen som du har det jobbigt där hemma. Jag hade fått riktiga problem om min sambo inte lyssnat på vad jag säger om barnuppfostran. (vilket jag redan kan ha) Det är jag som alltid kommer vara den onda det vet jag redan.....han är den snälla...känns jävla piss.

Du måste sätta ner foten, det är ju faktiskt hans son!! Lycka till

Kan erkänna en sak för dig om det får dig må bättre :) Du är inte ensam. Denna gång har börjat bättre än när jag vänta sonen.

Detta med vad man känner är väldigt vanligt man blir fundersam på, jag mådde INTE bra när jag vänta mitt första barn....jag mådde så dåligt sista månaderna att jag fundera på självmord....jag grina i veckor i sträck för jag visste inte om jag älskade min sambo, visste inte om jag skulle klara av att bli mamma och älska mitt barn.

Hatade vara gravid....kände ingen lycka alls.

Så mitt råd till dig känner du minsta lilla nerstämndhet gå och prata med någon. Så som jag mådde önskar jag inte ens min fiende.

Idag firar jag i min sambo åtta åt tillsammans! Helt utanför tråden jag vet men ville bara säga det ;)

Så tänkte jag med första barnet och alla rådde mig även att det var onödigt att köpa av de små storlekarna. Det slutade ju med att jag hade alldeles för lite i rätt storlek. Så då tänkte jag att nästa gång ville jag iaf ha något fint sådär den första tiden. Blir det ett för stort barn så är det ju faktiskt inte så mycket pengar om man köper något lite då och då under graviditeten =)

Kan ju tilläggas att jag älskar att köpa barnkläder =P  

hej tjejer,

Här kommer en märklig fråga säkert men jag tänker att någon kanske vet nåt? Jag väntar mitt 2:a barn och är nu i vecka 17+1. Minns med sonen att jag inte fick en mage förrän ungefär vid denna tid (honom väntade jag för 7 år sedan). När jag kom in på förlossningen mätte de mina värkar med CTG vid 2 tillfällen (minst 20 minuter per gång) och jag kände ju hur starka värkarna var men enligt utskriften hade jag svaga eller inga värkar ( vilket är mkt märkligt då jag öppnade från 2 cm till fullt på mindre än 3 timmar).

Jag går runt med en rund mage men jag känner ju att det inte är livmodern som "buktar ut". den ligger långt in. Står jag upp och försöker känna min livmoder så kan jag inte känna den - mest bara fett och tarmar. igår la jag mig ner och masserade på magen (mest för att stimulera att den hårdnar så jag lättare kan känna den) - den ligger väldigt långt in, tycker jag...och ligger drygt 2-3 cm under naveln (vilket borde vara normalt). Har jag då en bakåtliggande livmoder? Hur vet man om man har det? Jag funderar på det då mina CTG´n inte syntes så bra på förlossningen och så upplever jag (en amatör) att den ligger långt in. Sen vet jag att många berättar om sina förlossningsvärkar fram på livmodern/magen men jag hade mina i korsryggen mest.

det e klart att detta inte är viktigt, bara bebisen mår bra men jag är nyfiken. Min gynekolog har aldrig sagt något om bakåtliggande livmoder - brukar de berätta om man har det?

Jag är säkert jättelöjlig som funderar men är som sagt mest nyfiken (inte orolig eller så)

Tack alla för stöttningen... Känner mig starkare nu.. Ska lyda era råd. För jag kommer gå på knäna annars. Idag är det ul.. Och jag är nervös.. Men mkt förväntansfull:)