Minneli, lider med er och vad ni får gå igenom! Det är inte samma sak, men när jag råkade ut för mitt X var jag ändå glad på något sätt att man lever på 2000-talet för annars hade det inte upptäckts i tid. Hade man levt för 100 års sedan så hade man antagligen inte levt idag. På något sätt är det ju ändå bra att det upptäckts, men tråkigt när det kunde ha upptäckts ännu tidigare (så var det för mig med), och självklart får du komma in på tidigare kontroller när du blir gravid igen! Visserligen här, så är barnmorskorna som svarar i telefon när man ringer spec. mvc luttrade av att oroliga mammor ringer men så fort de öppnar din journal och ibland även går och konsulterar en läkare får man komma in direkt. Denna gång fick jag komma in första gången på kontroll i v 4+2 och det kändes väldigt bra.
Inte direkt rätt dag att beklaga sig men jag gör det ändå. Jag bryter ihop allt oftare… Hade jag vetat vad det innebar att skaffa barn för ett års sedan när vi bestämde oss för att börja försöka så vet i tusan om jag hade gett mig in i det här. Just nu är jag så trött på att jämt vara trött och kräkas om jag inte sover minst 10-11 timmar per natt. Imorse bröt jag ihop och kunde sluta gråta. Det är f-n inte så lätt att hinna med allt som ska göras, jobba mellan 8 och 17 och hinna sova ordentligt. Om någon ringer och frågar om jag vill gå en promenad får man ju tacka nej, så man är ju så jäkla osocial. Man måste ju hinna hem från jobbet och äta och sedan får man typ göra det viktigaste och sedan gå och lägga sig helst före åtta. Klart det inte alltid funkar och då kräks man och är dödstrött nästa morgon. Har funderat på att gå till någon läkare och försöka få till någon sjukskrivning (bara 25% hade varit underbart) men pga trötthet? Det känns som att det inte ens någon idé att försöka….känns som att läkaren kommer skratta mig rakt i ansiktet. Jag fattar inte hur ni med barn fixar det här?!?! Jag kan inte ens ta hand om vår fosterhund. Hämtar honom bara på helgerna numera.
Jaja, dagens beklagan… På fredag kommer min man hem efter att ha jobbat utomlands i 2 månader. Fy f-n vad han har kommit lätt undan. Men från och med fredag ska jag inte lyfta ett finger här hemma…så vem vet, det kanske känns bättre då när man slipper tänka på att se till att det finns mat hemma osv… Sedan ska vi ha semester de två sista veckorna i augusti! Sedan, om det forsätter så här, får jag nog diskutera med barnmorskan vad f-n jag ska göra… Man kan ju fråga chefen om man kan jobba 75% också om det forsätter, nog skulle man ju klara sig ekonomiskt med det, och chefen skulle säkert gå med på det. Men det är ju inte så bra för framtida föräldrapenningen direkt….
Men första steget är ju att klara sig förbi RUL. Visst är det nervöst men står det inte rätt till så är det ju faktiskt skönt att upptäcka det redan nu så man själv inte behöver må kasst i onödan. Jag har inte tagit ”till mig” denna bebis ännu, har tänkt att man kan planera mer för framtiden efter RUL. Och jag har ju opererat bort foster förut så jag vet att det finns hopp på andra sidan operationen, även om man gråter floder. Och står det inte rätt till så ska jag begära ännu mer kontroller vid framtida graviditeter, om man vågar ge sig in i det här igen. Men antagligen ökar längtan efter egna barn när man inte är gravid även om man nu tycker att adoption inte är så dum idé ändå! 
Ursäkta…det här blev ett långt meddelande!…ville bara skriva av mig….
på fredag kl 9.30!!
