Januaribebis 2012

Vad hände där? Inte om man varit sambo... Skulle det stå.

Hittade följande information på Försäkringskassan när jag sökte efter hur min sambo ska ange sin inkomst inför föräldraledigheten:

"Ändrad inkomst
(5157 Anmälan ändrad inkomst i pågående ersättningsärende - anställd (pdf 53 kB, öppnar nytt fönster)

OBS! Blankett 5157 används endast om du har ett pågående ärende. I annat fall meddelar du ändrad inkomst först när du gör någon form av ansökan/anmälan till Försäkringskassan."

Så... det verkar inte vara någon brådska för honom - han meddelar helt enkelt sin inkomst när han ringer och ansöker om sina tillfälliga föräldradagar i samband med födseln. 

 

Syoss - jag har fått karpaltunnelsyndrom i båda armarna men värst i höger. Det har varit fruktansvärt illa ett par veckor men blivit bättre av att jag sover med skena, ser till att hålla armen högt och "pumpa" med handen samt massera ned vätska från fingrarna till armhålan... (massera endast nedåt!)

Hoppas det var till någon hjälp!

Bm-besök idag, alla värden var fortfarande jättebra och slipper järntabletter ytterligare ett tag. Mycket tacksamt! Däremot var SF-måttet nu utanför skalan i ovankant. Absolut inget att oroa sig för vid ett enstaka tillfälle, menade bm. Någon annan som har/har haft det så?

Sen undrar jag- hur många av er har er respektive med er på alla bm-besök? Min sambo har varit med på allt hittills men kunde inte just idag.

Juni - tack, det känns ju bra att veta. :)

Det är just det - idag var det väldigt skönt att bara få haspla ur sig alla tankar som kom upp, helt ostört. Det blir en annan sak när sambon också har frågor. Då glömmer jag lätt av en del. :)

LillaEko. Min lilla skutt hickade så att jag kände det tydligt första gången i förrgår morse. Det kändes som täta, rytmiska små dunkanden. Ungefär som lätta sparkar men alldeles för regelbundet för att vara annat än hicka. :)

Måste bara få gnälla!

Jag har varit bortrest på jobb ons-fre och knappt träffa sambon. Han åkte sen till sin familj (25mil bort) i morse... nu har jag försökt nå honom på telefon i sex timmar - utan att han behagar svara! Jag VET att han lägger ifrån sig telefonen och sen inte hör när den ringer men efter den här veckan, som varit väldigt tung både mentalt och fysiskt, så kan jag ju behöva få tag på honom. Om man bortser ifrån att vi har kommit överens om att han alltid ska vara nåbar om något händer med bebis fr.o.m nu så känns det så taskigt mot mig att inte ha telefonen med sig. 

Jag vet att jag fullständigt överreagerar, men ensam hemma, svintrött, jätteont och ganska nedstämd redan innan så är jag nu helt gråtfärdig... Skithelg! :(

Jodå, jag har numret till flera i familjen... men det är ju liksom "inget viktigt" jag vill... utan mest få höra att han kom fram och gnälla lite om hur tråkigt jag har det hemma. :P Då känns det dumt att ringa omvägar för att få tag på honom. 

Nu har jag dock bullat upp med lite serier och en skål godis - har en känsla av att det inte kommer bli någon mat lagad här ikväll, den motivationen finns helt enkelt inte... Ska ägna mig helt åt självmedlidande de kommande timmarna. ;) 

Han ringde nyss. Hade självklart glömt telefonen i bilen och skämdes massor... Förvirrade karlar! :)

Ames - den gravida sidan av mig håller med. Min rationella sida försöker hävda att det ju inte är så farligt. Den gravida tenderar att vinna. :P

Han hann se magen bubbla av sparkar, för första gången, innan han åkte. :)