coockiejar skrev 2011-09-12 16:10:54 följande:
Hej tjejer,
har sonen med sin klasskompis hemma hos oss idag. Har precis stekt den sista pannkakan - sittandes på en stol under den tid det tog att steka alla. Jag hade en jobbig natt och ville höra med er om någon mer varit med om detta.
Vi kan väl konstatera att denna graviditet är på många sätt väldigt olik den förra. Med första sonen mådde jag som en prinsessa :) Första värken jag någonsin kände av var en förlossningsvärk. Ingen foglossning, inget illamående - man kunde nästan inte tro att jag var gravid.
Men nu! Jag har mått illa, haft blödningar, varit konstant trött, känner av en lindrig foglossning och igår måste jag ha överansträngt mig rejält! Jag har ju märkt att jag då och då får lite svaga sammandragningar men då de inte intensifierats och ofta släpper om jag byter position - typ går upp och går lite om jag suttit länge osv - så släpper det. Men igår, då kände jag egentligen väldigt trött. Var på stan med en kompis och med oss hade vi 3 busiga barn. Kände ganska snabbt att svanken sa ifrån när jag stått upp för länge, gått för länge - kände att jag egentligen inte orkade ha koll på 3 busiga barn (även om vi var fler vuxna så slappnar man ju inte av helt) och en vacker liten själ på 2 år och jag kramades och gosade mest hela dagen. Vilket så klart resulterade i att jag bar omkring på 2 åringen en hel del - det var ju så mysigt <3
Men väl hemma i sängen sen så kom ena riktigt jobbiga sammandragningar igång! De avlöpte varandra på löpande band med endast några sekunders mellanrum. Det spände i svanken och i främre, nedre delen av livmodern och spände uppåt - nådde en kulmen som höll i sig ett tag och sen släppte. Jag kände ju genast igen att det där var sammandragningar och de höll i sig i nästan 2 timmar. Ringde förlossningen (är i vecka 24+0 idag) och de tyckte att jag skulle åka in. Men då jag är singelmamma på heltid så är det inte bara för mig att åka med en sovandes 7 åring hemma. Under tiden min bästa kompis (underbara människa) kom hit så hann värkarna släppa och jag åkte aldrig in.
Värkarna kom inte tillbaka men jag är helt öm i svanken och i livmodern. Åkte upp till min barnmorska som ville känna på magen och lyssna på bebisen. Så fort hon började klämma på magen så blev livmodern hård som sten. Hon sa att jag har en lättretad livmoder och jag måste ta det lugnt. Får inte överanstränga mig på något sätt. Jag kommer troligen få fler sådana sammandragningar men nästa gång de kommer och är så pass onda och intensiva som jag hade igår så ska jag åka till förlossningen sa hon. Eftersom jag pluggar så behövde jag inte sjukskrivas men annars hade det kunnat bli aktuellt om jag hade haft ett fysiskt tungt jobb.
När hon sen skulle lyssna på hjärtat höll hon på att ge mig en hjärtattack! Hon hittade inte hjärtljuden och efter 5 minuter började hon nervöst fråga om jag hade känt av bebisen under dagen. Hon höll på och letade och försökte hitta hjärtat överallt och iom det så märkte jag att jag har en väldigt öm punkt uppe i livmodern som inte alls var skönt när hon tryckte dopplern emot det. Någon som vet vad som kan förklaringen till det? Jag frågade BM men hon sa bara att ibland är det så att vissa har områden som ömmar mer - men det gjorde ju ont när hon tryckte emot med dopplern just där. Hon var tvungen att hämta en kollega och denna hittade, tack och lov, hjärtljuden ganska snart :)
Så nu sitter jag i soffan med en livmoder som har lindriga sammandragningar (de sa att jag skulle ha det idag då de varit o känt och tryckt på livmodern hos BM) och undrar om jag ska fortsätta ha det så här i 4 månader till???? Någon som haft så här och att det sedan släppt? Någon som bara kan lugna mitt stressade hjärta att allt är OK och normalt - bara lite ömtåligare än vanligt?
Fy det lät inget roligt! hoppas att du kan få vila ordentligt så det inte drar i gång i för id!
