• LillaEko

    Januaribebis 2012

    Någon mer som precis plussat och förhoppningsvis utökar familjen i början av 2012?

    Tänkte om någon ville följas åt. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-03 17:07
    BF listan hittar ni på:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m58731572.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-16 07:50
    Tänkte att vi även måste ha en tråd att lägga upp magbilder på, så nu är det bara att ta kort och visa era söta små magar när ni är redo:

    www.familjeliv.se/Forum-2-12/m58967480.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-07-02 08:57
    Länken till vår presentationstråd.
    Alltid kul att veta lite mer om varandra!

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m59758061.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 09:09
    www.familjeliv.se/Forum-2-114/m60458420.html
    Länken till tråden om "gissa kön"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-07 09:19
    www.familjeliv.se/Forum-3-20/m62411217.html
    Länken till vår fortsättningstråd när bebisarna tittat ut.

  • Svar på tråden Januaribebis 2012
  • Jamirl

    RaraS:


    Jobbigt att läsa att du mått så dåligt! Folk vill alltid trösta på nåt sätt men kan göra det fel. Vissa kvinnor vill hävda att de visst haft det precis lika jobbigt. Men ingen vet ju exakt hur du har haft det ändå! Jag tycker verkligen att du ska prata med din barnmorska och be att få samtala med någon på vårdcentralen. Det är bra att ha bearbetat klart det jobbiga som varit så att du sedan kan njuta av din lilla skatt, blir jobbigt annars om det gamla gör sig påmint efter. Stor Kram

  • curiosa

    Det var ngn som ville veta hur snabb leveransen var från jollyroom när vi beställde en bilstol.

    Jag beställde i fredags morse och igår hämtade jag ut den, så det gick riktigt fort.
    Fin var den oxå och kommer att bli perfekt när det är dags att åka hem från BB om sådär 17 veckor :)

  • harmonihalsa

    RaraS: Måste vara jobbigt att må så dåligt under så lång tid. Det är lite populärt att man ska klara göra allt som vanligt och gärna så länge som möjligt så är man duktig...Att vara gravid är ingen sjukdom säger många. Nej det är absolut ingen sjukdom men man är dock gravid. När jag pratar med folk så är det alltid generellt så att ju mer man gör ju duktigare är man, och nästan ju mer man lider när man gör det dessto bättre är det. Jobbar med patienter och det är ett väldigt vanligt sätt folk tänker. Jag brukar fråga varför de gör det om det är jobbigt och ett lidande - är det ett liv att minnas ?! Så RaraS, du vet bäst hur du ska göra och prata och umgås med de du får stöd av. Krya på dig   

  • Some
    RaraS skrev 2011-09-13 07:31:14 följande:

    Jag får väl höra med barnmorskan efter allt det här är över om det finns någon att gå och prata med. För om kan komma och prata med någon om förlossningen så borde man väl få prata med någon om resten av graviditeten också? Eller som vanligt känns det som att det bara är jobbiga förlossningshistorier ”som räknas”. Allt som händer under graviditeten är normalt och det får man stå ut med om man vill ha sin bebis. Men som det är nu så kan jag inte tänka mig att bli gravid igen. Jag förstår inte att man kämpade så för att bli gravid, och tänkte att adoption är sista utvägen. Nu känns adoption som ett finfint sätt att skaffa barn!


    Det ska finnas en kurator knuten till mödravården. Jag mår verkligen förjävligt den här graviditeten så jag går hos kuratorn. Det är en otrolig lättnad att ha någon att prata med, och jag är glad att jag vågade be om det.
    Jag tycker absolut att du ska ta upp det med din bm, och stå på dig tills du får det du behöver.
    happy until proven otherwise
  • RaraS

    Tack, gulliga ni!

    Ja, man kanske ska be om att få tala med någon redan nu....jag ska till BM igen den 30 september så jag kan ju ta upp det då. På något sätt är man rädd att be om det för man rädd att de ska säga som jag tycker folk har sagt "det är normalt, bara att kämpa på, det går över", det var väl därför man inte gick till läkare heller i somras...

    Men jag ska våga fråga henne vid nästa besök om det inte blivit bättre med gråtattackarna. Det är som att när jag började känna mig bättre förra veckan så var det gråtattackerna som tar min energi nu istället men det är väl kroppens sätt att bearbeta något som har varit. När man är mitt inne i en jobbig period har man inte kraft att bearbeta det...

       


    Vänster äggledare bortopererad efter X, den 4/10-10. BF den 12/1-12?
  • SFHelen

    Har ni tagit reda på köner på era bebisar?
    eller ska ni göra det?

    Vi funderar fortfarande på om vi ska på 3d/4d ul. Gjorde det med dottern och det är verkligen en häftig upplevelse.
    Vi vet redan va vi väntar ;)

    Hur har ni det med vikten?
    När jag väntade sonen gick jag upp 17 kg och med dottern hann jag gå upp 8 kg. 
    Än så länge har jag nu gått upp 2 kg och då har halva tiden gått. Känns som att det går lite väl sakta (vilket inte gör mig något, har lite att ta på om man säger så).         

           

  • bumbi 84
    GoodEnough mom skrev 2011-09-12 23:02:06 följande:

    Någon här inne som kan beskriva smärtan vid foglossning?

    Jag har ont i svanken, höften, mellan benen som ibland fortsätter ner på insidan av låren. Det är ömt hela tiden men blir värre när jag är mycket i rörelse. Efter 1/2 timme på IKEA trodde jag sambon skulle få bära mig ut :S Ajaj! Sedan är det svårt att hitta en bekväm sovställning då höften ömmar.. Kan det vara foglossning? Hade inte dessa problemen förra graviditeten utan kunde då hoppa kring som vanligt.

    Vad var det man skulle äta om man får kramp under natten? Har börjat vakna av kramp varje natt nu och det gör förbaskat ont och dessutom är det tröttsamt att vakna en massa gånger (3 gånger bara för att kissa med).

    Nej gud vad gnälligt, förlåt! Får skylla på störd natt sömn ;)


    Jag kan beskriva min smärta. har varit sjukskriven alla grav utom första för foglossning.

    Jag har ont i bak i svanskotan och ut i skinkorna det molar konstant och vid rörelse hugger det. det värker i höfterna när jag går eller ligger på dom. jag har så ont mellan benen att det känns som hela skiten är trasig och ska trilla isär när som helst. Jag klarar inte av att lyfta barnen eller lyfta benen om jag bär nått. Jag har gått på kryckor i snart 10 veckor (vecka 23 nu) har fog bälte .   kan inte klä mig själv på underkroppen för jag kan inte lyfta benen så högt. Sambon gör i princip allt här hemma! Jag är sjukskriven ända tills den är ute.

    Sen spyr jag fortfarande varje dag men det hör ju inte dit
    Men jag älskar ändå att vara gravid   
    Tre tjejjer ♥-07,-09,-10♥ Bf 120112
  • bumbi 84
    RaraS skrev 2011-09-13 07:31:14 följande:

    Idag är det jag som känner att jag behöver skriva av mig…

    Blev så ledsen igår när ni började skriva om förlossning. Det här blir förhoppningsvis mitt första barn och ja, det var ju det man trodde, att man behövde nio månader för att förbereda sig inför förlossningen. Men hittills har all tankekraft gått till att överleva dagen eller bearbeta det som varit. Det är först förra veckan som jag känner mig någorlunda som människa igen….jag kräks inte lika ofta, mitt blodtryck har stabiliserat sig och jag har började äta järntabletter förra veckan som jag tror har gjort mig piggare… Men nu kommer tårarna istället över de fruktansvärda 4 månader som varit…

    Det knäppa är att det jobbigaste har varit att ingen förstått. Om man hade haft 4 månader med medlidande av folk runt omkring så hade det varit en sak men de flesta runt omkring har ju sin egen uppfattning om gravida och när de har frågat hur man mått så har man svarat och då har de sagt att de själva mådde så och så illa och att det går över den veckan eller den veckan, eller hur deras fruar mådde men var så starka och jobbade på ändå. Och började man gråta inför någon så sa de typ bara ” Lilla gumman, du har så mycket hormoner i kroppen.” Som att graviditet inte är något riktigt att tycka vara jobbigt och att vara ledsen över. Nej, det kändes alltid som att alla andra hade haft det lika illa och att så skulle det vara.

    Med facit i hand så skulle jag aldrig ha låtit min man åka iväg på utlandsjobb i två månader (typ v 10-19), och han hade nog inte velat åka om han vetat hur det blev. Men ”alla” sa ju att det skulle gå över i v 12-13, så han åkte. Om han hade varit hemma så kanske han mer hade sett att det inte varit ett ”normalt” tillstånd som alla andra verkade tro och tagit mig till en läkare och sjukskrivit mig och tagit hand om mig med mat och allt….

    Nu börjar jag gråta bara jag tänker på sommaren. Jag vill också börja fundera på förlossningen och tiden efter men det enda jag kan tänka på när jag läser olika saker är ”Max 3 dagars smärta, sedan är det över, vad är problemet? Det är ju inte 4 månaders utdraget lidande och man måste inte jobba och handla och laga mat samtidigt direkt. Man kommer vara på sjukhus med läkare och tillgång till massor droger.” Eller när man läser om tiden efter att man inte ska ha så höga krav på sig själv. ”Ha som mål att komma ur morgonrocken till kl 13” Haha, vissa dagar har jag inte kommit ur morgonrocken alls på helgerna så det låter ju kanon att ta hand om en unge om man orkar ta sig ur morgonrocken till klockan 13! Och den första tiden är man ju två hemma på heltid...som sagt, jag ser inte problemet...det låter bara underbart jämfört med det som varit.

    Jag får väl höra med barnmorskan efter allt det här är över om det finns någon att gå och prata med. För om kan komma och prata med någon om förlossningen så borde man väl få prata med någon om resten av graviditeten också? Eller som vanligt känns det som att det bara är jobbiga förlossningshistorier ”som räknas”. Allt som händer under graviditeten är normalt och det får man stå ut med om man vill ha sin bebis. Men som det är nu så kan jag inte tänka mig att bli gravid igen. Jag förstår inte att man kämpade så för att bli gravid, och tänkte att adoption är sista utvägen. Nu känns adoption som ett finfint sätt att skaffa barn!

    Jaja, ledsen för långt meddelande….behövde bara skriva av mig!


    Kan bara säga att jag förstår! Har själv spytt från start till mål alla graviditeter och legat inne med dropp. och det är ett rent helvete räcker med att det kommer en liten vindpust som luktar av nått som man inte tål så spyr jag rakt ut! Har spytt på dom mest konstiga/pinsamma ställen.

    Och nej folk förstår inte inte ett dugg för dom hade ju en helt perfekt grav eller spydde kanske 5ggr. Men när du väl ligger där och har fått upp ditt lill* knyte på magen så är det värt allt illamående och alla spyor tusen ggr om. Det är ju trots allt fjärde barnet för min del
    Men jag tycker absolut du ska be att få prata med någon ta det med din bm hon kan skicka dig till en psykolog.

    Lycka till!! Kram    
    Tre tjejjer ♥-07,-09,-10♥ Bf 120112
  • Cvb

    Jag är helt inne på en förlossning med endast lustgas och att andas igenom smärtorna, just för att jag har en fruktansvärd sprutfobi. Och epiduralen sägs ju inte vara nådig, gör ont och gör det lite svårare med förlossningen. Sterila kvaddlar går också bort, och det gör nog akupunktur med.
    Någon av er som har haft en förlossning med enbart lustgas som medicinsk hjälp ?
     

  • jordgubbe0812

    Rara. Jag tycker också du ska be att få prata med någon.

    Allas graviditeter är olika. Dels har man olika mycket problem och problem med olika saker. På det upplever man ångest, smärta osv olika. Och på det har man sina egna förväntningar och tidigare upplevelser.

    Behöver du prata med någon, gör det. Det är ju försäkringskassan som envisas med att graviditet inte är en sjukdom, men även de har behövt ändra ståndpunkt de senaste åren. Graviditet är ingen sjukdom, men de symtom man får är faktiskt det. Ingen väljer sina komplikationer.

    Ingen skulle ifrågasätta någon som har migrän men att de faktiskt klarade av att fungera normalt när de hade huvudvärk senast.
         

Svar på tråden Januaribebis 2012