Januaribebis 2012

Här är en till med sprutskräck men det blev ändå ryggbedövning förra förlossningen. Jag kan bara säga att de stack under en värk så jag kände inget utom just värken.  Men den här gången ska jag försöka utan då krystningen tog en evighet och fick avslutas med sugklocka trots att förlossningen i övrigt gick rätt fort.

Ok, men visst kan man reglera hur mkt syre och gas det ska komma ?!
Nämen va otrevligt ! Hon kunde ju hellre sagt att du skulle hä tillbaka masken..
Ja det var verkligen en dröm förlossning ! :)
Somliga har tur ^^  Men visst är det en fördel att vara hemma och vänta så länge man kan innan man åker in ?! Ok. Tens har jag funderat på också, så det ska jag prova. 
Ja nålarna på akupunktur är ju rätt tunna o fina, så det borde väl inte kännas så mkt.
Men när man väl ligger där på sängen så kanske man/jag inte bryr sig så fasligt mycket.. tror jag :p Brukar dom sticka under en värk eller blev det bara, en sammanträffande så att säga ? 
Och visst sitter det kvar en slang sen som pumpar i bedövningen ?
Jag blir alldeles spak av att googla fram epidural och kolla på bilderna.. fyfan för nålar !
Jobbigt att det fick avslutas med sugklocka, hoppas det går bättre denna gång !

Finns det någon mer som måste snittas? Jag har blivit snittad 3ggr tidigare så jag har inget val nu.

Ja för mig har det fungerat lite bättre nu de dagar som jag haft mer energi och lyckats hålla på rutinerna, alltså regelbundna måltider, lie träning eller iaf en promenad efter jobbet och lägga sig TIDIGT!! Jag har en sambo som verkligen stöttat och mest kramats (fast att sexlivet är lika med noll) när det varit piss vilket så klart har varit ett otroligt stöd!

haha gråten ja... i fredags när jag var sliten grät jag floder till ett simpsons avsnitt bara för att det var lite synd om Bart :)

Idag har jag verkligen känt mig gravid, ont i höfterna, spänd över magen och tungt och gå. Hade hoppas på att få må lika bra och länge som när ja va gravid med sonen, men de verkar inte så. Får även ont i handlederna när jag sitter och skriver på datorn för länge.

Nu mår jag relativt bra jämfört med många andra här inne, men de känns lite tungt. Hoppas bara inte de blir värre för jag vill verkligen jobba till 9 december som de e tänkt så dem hinner få tag i en vikarie till mig som jag hinner skola in. Blir så drygt för min personal annars.

Jag kan med berätta om min förlossning. Det började med att vattnet gick på en föreläsning kl 10,00  (blev rädd först att jag kissat på mig..). Jag visste inte om sonen var fixerad då han inte varit det på sista kollen hos bm så ringde förlossningen direkt. Fick en tid några timmar senare, kl 14-15. Värkarna kom i gång i bilen hem men inte reglbundna och var helt ok i smärta. Var hemma några timmar och åkte sedan in för koll, han var fixerad så hem igen. På vägen hem från sjukhuset kom värkarna regelbundet och tilltog i styrka. Bäst för mig var att sitta på en pall framför brasan och värma magen och sambon masserade mig i ryggen. Jag tycker att en värk känns som en rejäl mensväk och att det börjar lugnt för att sedan komma en topp och sedan lugna sig igen. Jag hade mest smärta i ländryggen, ibland har jag menssmärta bak i ryggen med. Jag tänkte på att inte svanka utan runda ryggen varje gång jag andades ut så blir det mer plats för bebisen genom bäckenet. Finns bra bilder att se det på. 

Mina värkar blev direkt kraftiga när de blev regelbundna och kom varannan minut och höll i sig minst 1 min, från kl 16. Vid 20.00 ringde vi in men de tyckte vi skulle vara hemma mer för att jag kunde prata som vanligt ungefär fast jag hade värkar även om jag andades djupt för att inte spänna mig. Duschade lite hemma. RIngde in kl 22,00 igen och de sa att visst kom du men det är nog inte dags på ett tag ännu. Jag kände att det började bli en annat typ av känsla och att värkarna nu satt längre ner i magen och ner mot ljumskarna så tänkte att nu är det nog dags. Sambon forade hästarna och sedan åkte vi. Låg i bilen in men herregud vad mer ont det gjorde när jag låg ner, sitta var halva smärtan. 

Jag fick sätta mig ner vid varje värk på vägen från bilen till avdelningen. Inne såg det att jag var öppen 8 cm. Minns att i slutet innan krystvärkarna kom hade jag flera värkar som avlöpte varandra helt utan paus och det var jobbigt och mådde illa. Sedan fick jag lägga mig och krysta. Dock tog det en timme att krysta ut honom då han satt men halva huvudet ute. Då blev jag trött och de klippte mig lite lite för att hjälpa till. Han är född kl 01,07. 

Jag är nöjd med min förlossning. De lät mig ha svagt ljuse så jag kunde slappna av, fick göra som jag ville, jag fick ta emot honom och lyfta upp honom på mitt bröst där han låg tills allt blod var utpumpat innan navelsträngen klipptes. Sedan behövde de gå iväg en stund och suga ur fostervatten på honom men kom tillbaka efter 10-15 min. Jag tycker det är så synd att det nog blir kejsarsnitt denna gången...vill uppleva det igen.    
  

Har tre kompisar som fått barn nu på tre dagar (11-13 sep) .......åhhhh vad jag längtar efter pyret!

Vilken bra förl.berättelse ! Man fick en inblick om hur det kunde vara, hur man skulle göra osv. :)
Kul att det gick så bra för dig !
Varför blir det snitt nu, om man får fråga ? 

Nej, han sa att han sticker under en värk och tro mig det kändes inte. Jag använder alltså EMLA för allt annars. Slangen kändes inte och jag låg på sidan när de stack. Sugklockan var inte så hög, huvudet stod precis i öppningen men det behövdes lite hjälp för att han skulle komma ut. Just då var klockan en befrielse men hoppas slippa det denna gång.

Jag födde med enbart lustgas och det gick kanon :) Men jag hade inte ont förrän i bilen in typ utan inna var det bara som ilningar i ryggen som inte var speciellt smärtsamma, och när vi kom in var jag 6 cm öppen och tyckte fortfarande det var roligt och spännande och inte jättesmärtsamt. Fick sen lustgas efter en stund och då hade ju värkarna börjat kännas men var inte fruktansvärda än. Hade väldigt täta värkar och öppnade mig 2 cm i timmen (snitt för förstagångsföderskor är 1 cm i timmen) så det var väldigt intensivt och inte mycket vila mellan värkarna. Från 8 cm hade jag väldigt ont och hade även ont mellan värkarna men sa till mig själv efter varje värk (tänk inte på alla värkarna framför dig, ta en i taget, nu har du klarat den här och du överlvde och kan fortfarande tänka dig att föda igen, så nu tar vi nästa) och när hon frågade om jag ville ha EDA sa jag "nä jag kan ju fortfarande tänka mig att göra om det och då behövs det inte" och så skrattade bara bm. Min sambo sa till mig vid varje topp på varje värk att nu är det värsta över för den här gången, nu lättar det. Och det tyckte jag var en jättehjälp. Sen hade jag 1 timme krystvärkar så sonen var ute 3 timmar efter att vi kom in och 5 timmar efter att jag vaknade av mer kännbara värkar (hade haft mensvärkskänsla och ilningar i ryggen hela dan) Jag andades hela tiden och fick aldrig panik över smärtan, men kan ärligt säga att om jag hade haft så ont som jag hade från 8 cm tills han var ute i flera timmar så jag blivit trött och utmattad så hade jag nog tackat ja till EDA men är man utvilad orkar man smärta mycket bättre och jag hade ju sovit till 02:30 på natten och han är född 07:37 så jag var ju utvilad när jag kom in och allt gick så fort och "lätt" men säg att jag hade legat med sånna hemska intensiva värkar i 5 timmar eller nåt, då är jag tveksam till att jag hade stått ut. Men man ska aldrig säga aldrig ;) Men jag kan lova dig att har du tillräckligt ont under förlossningen så är det där sticket ingenting mot värkarna ;)