Januaribebis 2012

Jo men den kan ju inte andra huvudet lika lite som du kan vrida huvudet så du tittar bakåt. Alltså måste den hoppa ur fixeringen. googla vidöppen Kronbjudning och läs så förstår du nog mer hur jag menar. Ingen munter läsning direkt.

Fast den kan ju flytta ryggen från höger till vänster sida för man kan ju vrida huvudet 90 grader åt bägge håll. Du kan ju titta åt höger eller vänster och på samma sätt kan ju bebis vrida sin kropp, men den kan ju inte vrida kroppen ett helt varv när huvudet sitter fast ;) Jo men det är ju under själva förlossningen och det är ju det som kan göra det långdraget och jobbigt, att den ska vrida sig så långt och om den inte vrider sig rätt under förlossningen så kan det ju vara svårt att få ut den och den får syrebrist och allt vad det är. Nä usch, jag som hela tiden sett fram emot förlossningen känner bara att jag vill ha skiten undanstökad och ha en frisk kry bebis i famnen utan några hjärnskador pga syrebrist och inga akuta kejsarsnitt eller sånt tack. Inte nog med att man ska ha ont hela tiden utan man ska behöva oroa sig hela tiden också :( Hoppas jag får sova inatt så kanske jag är lite mer positiv imorn =/

Min byter inte sida helt men flyttar sig lite fram och tillbaka så ibland knör den fram i magen och ibland i höger sida så ryggen ligger bak eller åt vänster beroende på vad den känner för.

Jo, jag hade ju bara ont i ryggen med Leon och hade konstant smärta sista 1,5 timmen så det stämmer ju egentligen ganska bra in på vad dom beskriver att det känns att föda när den ligger i vidöppet läge men det är ändå läskigt när man läser alla skräckhistorier. Visst, blir det långdraget och supersmärtsamt så kan jag ju alltid ta EDA, men det skrämmer mig med historier om barn som får syrebrist och grejer för att man får krysta så länge eller att få krystningskänsla innan man är helt öppen men tänker tala om när jag kommer in att den förmodligen ligger så och att jag vill att dom tjatar på mig att stå på alla fyra för att hjälpa bebis att rotera rätt, samt att jag vill att dom har stenkoll på att bebisen inte får syrebrist. Tyckte det var väldigt skönt att dom hade skalpelektrod på Leon eftersom hans hjärtljud krånglade lite och när dom tog hål på hinnorna visade det sig ju att han bajsat lite i vattnet så han var ju stressad, men sen stabiliserade sig allt. Men det var en trygghet att veta att dom hade sån koll på honom.

Jo det är ingen hit när huvudet ska igenom, men det är en väldigt kort liten del av förlossningen plus att man är så nära målet så du får försöka tänka så :)

Jo det brukar bli så det sista, att man bara önskar ut dom :P Hoppas din kommer ett par dar tidigare i alla fall ;) 

Paet: Det där med vad som gör ondast under förlossningen tror jag är väldigt individuellt. Beror nog på hur värkarna känns. För mig blev värkarna ohanterbara redan vid ett tidigt skede. Jag öppnade mig inte mer än fyra centimeter heller så jag gav upp och ville ha epidural vilket jag var inställd på att inte ta. Det var dock det bästa jag gjorde för då öppnade jag mig resterande 6 centimetrar på en dryg timme. Sen stängde de av epiduralen då jag ville börja krysta och det gjorde jag i ungefär 20 minuter och visst var det obehagligt när huvudet var på väg ut. Det brände och sved men jag tyckte inte det var någon smärta i jämförelse med de hemska värkarna jag hade före epiduralen. Dessutom är det en väldigt kort del av förlossningen och sen är bebisen ute och då är det redan glömt ;)

Man klarar mer än man tror :) Vi är ju gjorda för att föda barn :p Nä så jag eller Gustaf får säga det. Jag har perioder när jag nojar för det och sen lugnar min bm mig så då kändes det inte nödvändigt att det skulle stå med, men nu är jag nojig igen för det.  Vad menar du att dom blir stressade av? EDA eller läget? Jag hade inte EDA med Leon och förlossningen gick snabbt men han var stressad ändå. Men då var det skönt att dom hade koll. Och han mådde kanon när han kom ut. 9 av 10 på apgar-värdet.  Jag vet inte vad som hände egentligen, men vet att jag och Gustaf låg och funderade på siffrorna för hjärtslagen, för om jag inte minns fel sjunk dom varje gång jag fick en värk och vi undrade om det var mina eller bebisens och om det skulle vara så. Sen kom snart bm in och sa nåt om att hjärtslagen inte riktigt såg ut som dom skulle och att hon ville byta maskin för det kunde vara maskinen som mätte fel. Så bytte hon men det visade likadant och då förklarade hon att hon ville ta hål på hinnorna så hon kunde sätta en skalpelektrod istället för den visade bättre. Så då gjorde hon det och sen såg allt bra ut. Men i journalen står det nåt konstigt om "flera konstiga variabla decimaler" eller nåt sånt men jag litade fullt på vad hon höll på med och blev inte så orolig utan kände att hon hade koll. Likadant när vattnet gick när hon tog hål och hon sa att han bajsat lite, då tänkte jag bara att "jag koncentrerar mig på att föda barn och hon har koll på bebis" :P

Många säger det men jag minns inte smärta när huvudet gick igenom. Minns inte smärta med krystvärkarna heller även om det såklart gjorde ont allting säkert men minnet av hur starka krystvärkarna var tar överhanden. Var inte alls beredd på att det skulle vara sån stark reflex som bara tvingade en att krysta. Var som en magsjuka baklänges och jag minns mer att jag snabbt blev utmattad och inte orkade mer och att varenda muskel i kroppen värkte men kroppen bara tvingade mig att krysta 1 timme ändå. Som när man är magsjuk och det inte finns nåt mer att spy upp och magmusklerna värker men kräkreflexen bara fortsätter. Så jag tror minnet av det förträngt minnet av smärtan :P Sen hade man nåt att göra till skillnad från innan när det bara var att ligga och andas och man kände varenda liten del av smärtan. Sen när huvudet kom igenom så minns jag bara att det spände nåt fruktansvärt och att rädslan för att spricka illa var värre än rädslan för smärtan så jag bara sa om och om igen "jag känner att jag kommer spricka, jag känner att jag spricker" typ för att det spände så :P Men alla säger att det svider väldigt mycket så det gjorde det säkert men jag minns det inte :P Jag fasar i alla fall för det för det är så läskigt när det spänner så och hela hjärnan säger åt en att inte trycka på medan bm tjatar om att man ska trycka på hur läskigt det än är typ, men samtidigt är det som sagt en väldigt liten del av hela förlossningen :)

Jag har ingen mer tid hos bm förrän på bf så kommer den tidigare så blir det svårt att skriva in det och känner inte att jag behöver ha en löst brev som dom ska ta sig tid att läsa och grejer. Jag har ju förhoppningsvis både sambo och mamma med mig som kan föra min talan om inte jag klarar av det, men sist kunde jag prata i alla fall även när jag hade som mest ont. Nej dom blir inte stressade av övervakningen. Han var ju stressad innan och därför satte dom skalpelektroden för att ha bättre övervakning på honom. Bebisarna kan ju bli stressad av värkarna och så för dom blir ju ganska tilltrykta och har fattat det som att har man alldeles för täta värkar kan dom få syrebrist så det är tydligen det som kan vara lurigt med värkstimulerande dropp i fall där det egentligen inte behövs och att det är jätteviktigt att dom har noga koll på bebisen om man får värkstimulerande. Ja som jag fattade det som så var elektroden mer tillförlitlig för annars hade dom väl inte satt den.

Nä jag mådde faktiskt inte alls illa under förlossningen och jag minns att jag tänkte det när bm sa att Leon passerade spinae eller vad det heter (det där trånga stället) "ska man inte må illa och kräkas nu?" för det hade dom sagt på föräldragruppen :P Hoppas på att jag slipper det den här gången också men mår ofta illa på nätterna och ibland på dagarna så jag känner mig inte så hoppfull att slippa det den här gången också :P Men den som lever får se. Man är väl bara bedövad där nere om man fått en bäckenbottenbedövning? Och det står i alla fall bara i min journal att jag fick bedövning sen när de skulle sy, ingenting om att jag skulle fått det innan. Man man har ju så ont överallt i hela bäckenpartiet så det är väl svårt att känna specifika ställen så. Eller så tror jag att jag hade i alla fall, så ont överallt så jag kände ju inte när jag sprack och så utan bara att det spände för jag tror jag hade väldigt ont i ryggen men minns inte riktigt. Ska försöka fokusera mer på allt sånt den här gången men får se om man klarar av det eller om man är så borta av smärta igen att man inte kommer ihåg nåt sen den här gången också :P Då brydde jag mig inte om nåt annat än att få ut ungen utan det är sen efteråt jag funderat på massa olika saker.