Inte kär i min man

Något som jag funderat på efter att ha läst de som kommer in och "attackerar" oss som har en affär här är att det finns väldigt många sätt att svika sin partner grovt på. Men det är först när ena partern tar steget och är otrogen som det är okej att börja kasta sten. Det är ju lättvindigast och svart-vitast så.

 

Det beror nog på hur man definerar svek , att inte agera på ett sätt som den andra partnern har förväntat sig inom ett förhållande är inte ett svek , det är ett relationsproblem. Skillnaden är att det dker helt öppet och den andra partnern har en chans att påverka det , ta ställning till det. En otrohet däremot är något helt annat , det sker bakom ryggen på den andra partnern , något som han eller hon inte är medveten om och inte heller kan påverka eller förhålla sig till.

Det är väl synd att du känner dig "attackerad" , men å andra sidan , det du gör mot din man är fel , då är väl det rätt självklart att du kommer få reaktioner på det , eller hade du förväntat dig att bara få medhåll och förståelse ? Jag kan iof förstå att man inte vill bli påmind om som sina kanske mindre bra egenskaper , men thats life , gör man något dumt så får man nog blandad respons , förståelse och mothugg. Det gäller väl i andra sammanhang med.

Det är väl rätt så klart att din man numera får nöja sig med rester , du står känslomässigt helt och hållet på din älskares sida , det är honom du ger din kärlek , passion och uppmärksamhet , din man han får ta det som blir kvar... resterna....

Om ditt äktenskap var så dåligt som du säger , varför avslutade du inte det helt enkelt INNAN du träfade din älskare , eller rättare sagt när du var på väg att inleda ett förhållande med din älskare ? Det valet har du hela tiden haft , men du har valt att inte göra det , du har istället valt att gå bakom ryggen på din man , det faktum kommer du aldrig ifrån. Så varför fortsätta med det ?

Kort svar: för att jag upptäckte att jag faktiskt mår bra av att ha kontakt med min älskare och för att det är skönt att sätta mig själv i första rummet för första gången på väldigt länge. Min älskare ger mig energi och det är så välbehövligt. Jag arbetar på att ta mig härifrån och landa på fötterna i processen. Börjar faktiskt se fram emot att få bli singel och stå på egna ben. 

Vad bra att du har kommit till den insikten , det tror jag alla inblandade kommer må bra av. Visst är ett uppbrott alltid jobbigt men , det är ett klart bättre alternativ till svek och lögner.

Att du mår bra av din relation till din älskare är väl rätt självklart , jag tror ingen skulle vara otrogen om de mådde dåligt av det. Men det är väl just det som är problemet , DU mår bra av det , men knappast din man. Det är väl det otrohet är i grund och botten , egoism , man ser bara till sina egna behov och känslor och struntar i vad det får för konsekvenser , hur det kommer påverka ens partbners känslor.

Som du antagligen själv räknat ut så har jag själv blivit bedragen , och ja jag är väldigt medveten om vilka problem som ledde till att mitt ex var otrogen , det är något vi diskuterade ingående på FR , där vi även kom fram till hennes egna brister , hennes eget bidrag till att det gick som det gick. Man är alltid två om ett förhållande , bägge bidrar med både styrkor och brister. Tyvärr så valde hon att fortsätta vara otrogen under hela den tiden vi gick på FR tills jag slutligen ficjk reda på det och avslutade vårt förhållande.

Så , jag kan mycket väl förstå att hon fick känslor för någon annan , det händer i de flesta längre förhållanden med jäma mellanrum. Jag kan även förstå vilka underliggande problem som ledde till hennes otrohet.
MEN jag kommer aldrig förstå eller förlåta varför hon VALDE att dra oss igenom en lång parodi fyllt av lögner och svek , att hon valde att förnedra mig på det sättet när allt hon hade behövt göra är att vara ärlig och säga som det var , så vi kunde avslutat vårt förhållande på ett korrekt sätt , det anser jag är det minsta man kan förvänta sig av någon man delat sitt liv med så länge. Det hade nog antagligen påverkat vårt nuvarande förhållande till varandra som skijlda föräldrar till det bättre. Istället blev det ett fult och smutsigt avslut fullt av unresolved issues av den enkla anledningen att hon valde att dra oss in i ett fult och smutsigt spel från början.

(me) Jag har också varit utsatt för otrohet och jag känner igen allt du skriver om lögner, svek och farser. Det har varit en ganska intressant upplevelse att ha varit med om saken från "andra sidan", en ödmjukande sådan där man inser att allt inte är så svart eller vitt som det är lätt att tro. 

Det är väl det otrohet är i grund och botten , egoism , man ser bara till sina egna behov och känslor och struntar i vad det får för konsekvenser , hur det kommer påverka ens partbners känslor. 
Ja, precis så är det. Jag kan säga att man kan bete sig på exakt det sättet även utan att vara otrogen och det är det som min man har ägnat sig åt de senaste åren och ignorerat mina försök att ändra på saker eller vilja lyssna på hur jag mår. 

I det här fallet kommer min man aldrig få reda på min otrohet och jag håller på att låta min relation med min älskare rinna ut i sanden. Jag vill bli fri och oberoende, inte trassla in mig med en ny människa igen. Men kontakten med älskaren var en väldigt bra ögonöppnare för hur jag mått, hur mitt äktenskap varit och att jag faktiskt inte behöver nöja mig med det här. 

Skillnaden är då att du hela tiden varit medveten om det , och har när som helst haft möjligheten att lämna ditt förhållande. Den lyxen har inte din man haft.... svårt att påverka något man inte är medveten om.

Jag ycker inte man kan jämföra förhållandeproblem eller brister i ens partner med otrohet , jag tycker det låter mer som ett sätt att rättfärdiga otrohet..... tyvärr väldigt vanligt... jag var otrogen för att ...etc. Har en kompis vars exfru skyllde sin otrohet på att han bara ägnat tid åt att renovera huset och inte bekräftat henne , vad hon "glömde" ta med var att det var hon som varit mest drivande i att dra igång renoveringar , något min kompis var rätt trött på , att ägna helger och semestrar till renoveringar. Jag har svårt att tro att din man ensam stått för att ert förhållande blev som det blev , som sagt man är alltid två om ett förhållande.

Hursomhelst så är det väl bra att du landat i någon slags insikt och framförallt insett att du kanske behöver vara ensam ett tag. Synd bara att du kom till den insikten på ett sådant sätt , men gjort är gjort , det kan ingen förändra , huvudsaken är att du har klart för dig vad du vill göra åt ditt liv och slutar leva i en lögn.

Min upplevelse i vår gör att jag inte tycker att otrohet är ett värre svek än många andra saker man kan göra i ett förhållande. Jag har fått en väldigt annan inställning till monogami överhuvudtaget. 

Du behöver inte tycka synd om mig, jag mår inte dåligt över vad jag gjort, även om du gärna vill få det till det.
Det är det som är lite synd med otrohetsdebatterna, människor som varit drabbade lägger sina egna erfarenheter och värderingar över andras val. Då blir det väl egentligen inte så mycket kvar att diskutera? Du tycker si, jag tycker så, det är okej och vi kommer inte längre. Hoppas att du är i en bra relation nu i alla fall! 

Missförstå mig inte , jag tycker inte det minsta lilla synd om dig , däremot tycker jag väldigt synd om din man , och därmed är jag glad över att du kommit till insikt om att du behöver få stopp på parodin du utsätter honom för , även om du kanske inte direkt gör det för hans skull utan för din egen , men resultatet blir densamma han slipper fortsätta att bli förnedrad och parodn tar slut.

Jag är väldigt medveten om att du inte har några somhelst skrupler över vad du gör , det brukar de som är otrogna sällan ha , som sagt jag har varit med om det och vet precis hur hänsynslöst människor kan bete sig , även de som man trodde stod en närmast.

Vad man kan anse vara en "bra" nyanserad debatt är väl individuellt , vissa tycker att en bra debatt består av att bara få medhåll och förståelse , personligen tycker jag det blir mer nyanserat när bägge "lägren" kommer till tals.

Ang en ny relation så har jag numera en ny relation , men inte en fast relation (no strings attached)  , det är ett val jag har gjort för att jag själv inte anser mig redo att gå in i ett nytt förhållande , och lova något  jag inte kan hålla , dessutom var det inte så länge sen jag skiljde mig och jag vill inte dra in någon i mina barns liv än på ett tag , jag vill ge dem lite tid att landa i sin nya varannan vecka tillvaro. Vad gäller mitt ex är hon förpassad till det förgångna , ju mindre kontakt vi har dessto bättre. Hon lever sitt liv , jag lever mitt.

Återigen: det är så lätt att kasta första stenen på den som tar steget och faktiskt är otrogen. Hur resten av förhållandet ser ut eller hur man behandlar varandra hemma är tydligen egalt. Det är faktiskt inte det minsta synd om min man, tro mig. Jag vill inte dra hela min historia här men... ja. Jag har som sagt även varit på din sida av en otrohetsaffär.  

Men jag blir nyfiken på vad din sambo får ut av det där? Vem vill vara ihop med någon som "håller skenet uppe för barnens skull"? Vem vill vara tillsammans med någon som inte är närvarande sexuellt och som ser fel och brister hos en själv? Vem blir lycklig av att leva med någon som hellre vill vara med någon annan?

Man gör ingen en tjänst genom att stanna kvar i en dålig relation. Det är slöseri med din sambos tid också. Eller vill hon inte ha mer än så där?

Så otroligt sorgligt att bryta kontakten med någon som du är så förälskad i. Varför i all världen?