• Milk and Coffee

    Inte kär i min man

    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

  • Svar på tråden Inte kär i min man
  • Anonym (Osäker)
    Baginbox skrev 2011-06-29 13:51:55 följande:
    Att vara som en anställd i sitt eget liv i sitt hem var en stor faktor i min skilsmässa. Att bara vara bra att ha till olika sysslor var inte vad jag tänkte mig med livet.
    Nej, det är väl inte riktigt så man tänker sig att ett kärleksfullt äktenskap eller förhållande ska se ut. 
  • Anonym (Osäker)
    Milk and Coffee skrev 2011-06-29 14:00:49 följande:
    Osäker: och det går verkligen inte att prata med honom om att du inte uppskattar att bli behandlad så? för om han inte förstår eller vill förstå och ändra sig så gör du rätt i att verkligne tänka efter vad du vill. Kan han inte tänka sig parterapi? Det är verkligen inte lätt min man hade ju sådana tendenser men när jag påpekade dem och hur dåligt jag mådde så insåg han vad han höll på med.
    Jag har ju gjort det. Problemet med min man är att han är bra på att snacka (säljare) men sedan händer inget. På söndag grälar vi om saken och han lovar bot och bättring. På tisdag är vi där igen, lite smygande.  
    Den här vintern har varit vidrig. Båda har haft mycket att göra både på jobbet och privat men det blir ju inte bättre för att han börjar varje morgon med att rabbla vad jag ska göra innan jag ens kommit ur sängen, passar på att dra sakerna en gång till medan jag borstar tänderna, påminner mig vid frukosten och passar på att göra det en gång till innan han går ut genom dörren.
    I våras var jag totalt under isen på grund av just detta och det var då den andre mannen klev in som en livboj i min själsliga misär. Jag tror att jag hade blivit kliniskt deprimerad om inte något hänt där och då.

    Efter en månads gräl under hela april lade så i alla fall min man äntligen av men nu är han igång igen.
    Jag har varit sjuk i två veckor (bakteriell lunginflammation med feber) och har inte orkat göra de sakerna hemma som vi planerat. I måndags hann jag inte och igår kom årets hittills största värmebölja så då valde jag att ligga i bikini på gräsmattan  istället för att sitta inne i 35 graders kvav värme och arbeta. 
    Då var det dags igen, hackspetten kom fram. Jag kan tycka att HAN nu kunde göra de här sakerna om han är så angelägen om att det ska bli klart. Om inte annat för att underlätta för mig när jag varit dålig. Men blir det irriterade "förhör" om vad jag gjort eller inte. Jag. orkar. inte. mer. 
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (må bra) skrev 2011-06-29 14:12:23 följande:

    Var i samma situation som du för sju år sen. Jag tror att jag var otrogen (varför kan vi låta vara osagt) och jag hoppades nog på att han skulle slänga ut mig. Konstigt resonemang men så var det nog. I vilket fall så blev jag förlåten men jag insåg snabbat att det bara var något han sa. Både jag själv och han pressade mig efter att alltid göra, leva och resonera som han ville. Om jag inte höll med honom i allt, gjorde allt på det sättet han sa och allt han ville - ja då kom den där otroheten upp som ett vapen. Så jag tänkte att det inte kunde stämma att han hade förlåtit mig, jag skulle få höra det där jämt och jag skulle aldrig bli riktigt fri. Så jag lämnade honom.


    Jag kan tänka mig att han på det sättet också fick fördelen av att kunna säga att det var jag som ville ha skilsmässa, jag hade förstört för barnen (vilket på sätt och vis var sant) men nu behövde han inte ens agera skurk genom att slänga ut mig. Alternativet hade varit att han hade kunna dominera mig med otroheten resten av vårt gemensamma liv.


    Ett sånt liv ville jag inte leva och alla pengar, den fina villan, bilarna, båten - inget var värt det.


    Vilken hemsk situation. Om man nu ska gå vidare så får man ju bearbeta saken och sedan lägga den bakom sig, inte använda den som maktmedel i förhållandet resten av livet. 

    Hur gick skilsmässan och hur mår du nu?

    Glömde: Milk and Coffe: jag har föreslagit parterapi men det kan min man absolut aldrig tänka sig. Han vill inte prata med andra om saken, tycker inte att något blir bättre för att man sitter och "geggar i det" (hans ord) och tycker att vi har det bra som vi har det.
    Usch, jag hör ju hur det här låter. Allt blir väldigt mycket mer tydligt när man skriver ner sakerna. :( 
  • Anonym (må bra)
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-29 14:26:24 följande:
    Vilken hemsk situation. Om man nu ska gå vidare så får man ju bearbeta saken och sedan lägga den bakom sig, inte använda den som maktmedel i förhållandet resten av livet.

    Hur gick skilsmässan och hur mår du nu?

    Glömde: Milk and Coffe: jag har föreslagit parterapi men det kan min man absolut aldrig tänka sig. Han vill inte prata med andra om saken, tycker inte att något blir bättre för att man sitter och "geggar i det" (hans ord) och tycker att vi har det bra som vi har det.
    Usch, jag hör ju hur det här låter. Allt blir väldigt mycket mer tydligt när man skriver ner sakerna. :(

    Det är klart att skilsmässan var jobbig. Men jag mår mycket mycket bättre nu. Redan innan otroheten så ville han kontrollera och ha makt över mig på olika sätt. Jag antar att det för mig var ett sätt att visa att han inte kunde kontrollera allt över mig. Men för honom blev det ju ett sätt att använda det som ytterligare ett maktmedel förstås istället.


     


    Jag har själv efter det varit med om att den person jag var med var otrogen. Men då tänkte jag just så. Om vi ska gå vidare så måste jag kunna gå vidare och inte dra upp den där skiten igen. Men eftersom jag kände att jag inte kunde det så valde jag att göra slut. Ska man kunna gå vidare efter en otrohet så får det där aldig ligga kvar tror jag utan man måste lägga bort det och gå vidare. Kan man inte det, ja då är det nog inte ett bra förhållande man lever i.

  • Baginbox
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-29 14:26:24 följande:
      Allt blir väldigt mycket mer tydligt när man skriver ner sakerna. :( 
    En jättebra väg att se sig lite grann utifrån.
  • Anonym (Spiff)
    Anonym (må bra) skrev 2011-06-29 14:39:26 följande:

    Det är klart att skilsmässan var jobbig. Men jag mår mycket mycket bättre nu. Redan innan otroheten så ville han kontrollera och ha makt över mig på olika sätt. Jag antar att det för mig var ett sätt att visa att han inte kunde kontrollera allt över mig. Men för honom blev det ju ett sätt att använda det som ytterligare ett maktmedel förstås istället.


     


    Jag har själv efter det varit med om att den person jag var med var otrogen. Men då tänkte jag just så. Om vi ska gå vidare så måste jag kunna gå vidare och inte dra upp den där skiten igen. Men eftersom jag kände att jag inte kunde det så valde jag att göra slut. Ska man kunna gå vidare efter en otrohet så får det där aldig ligga kvar tror jag utan man måste lägga bort det och gå vidare. Kan man inte det, ja då är det nog inte ett bra förhållande man lever i.


    Sant, man måste kunna komma över det hela men risken är stor att det kommer upp till ytan förr eller senare i alla fall....svår situation.
    Mitt x sa nyligen att allt som hon inte gillat att jag gjort och sagt (under 19år ihop) låg som i en låda och att det aldrig glömdes eller förläts och så gick det som det gick.
    I mitt fall så var ev bråk glömt senast efter att jag sovit på saken. så olika det kan vara. My bad tydligen.
  • Milk and Coffee

    Osäker: usch det låter verkligen hemskt. Jag antar att det går inte att bara säga att göra det själv och sluta upp behhandla mig som ett barn och säga åt vad jag ska göra varje gång han säger något för Jag antar det blir bråk då. Nej jag känner verkligen med dig usch så hade jag inte kunnat leva. Men om du nu väljer att kolla upp utvägar så att du är beredd när det smäller så kanske du borde säga exakt hur du känner och att du vill gå i parterapi annars vill du skiljas,och se vad han säger? Eller det är kanske itne lönt när ajg läser vad du skriver känns din tillvaro bara vidrig och han känns itne som en perosn som kommer ändra sig.

  • Anonym (Osäker)
    Anonym (må bra) skrev 2011-06-29 14:39:26 följande:

    Det är klart att skilsmässan var jobbig. Men jag mår mycket mycket bättre nu. Redan innan otroheten så ville han kontrollera och ha makt över mig på olika sätt. Jag antar att det för mig var ett sätt att visa att han inte kunde kontrollera allt över mig. Men för honom blev det ju ett sätt att använda det som ytterligare ett maktmedel förstås istället.


     


    Jag har själv efter det varit med om att den person jag var med var otrogen. Men då tänkte jag just så. Om vi ska gå vidare så måste jag kunna gå vidare och inte dra upp den där skiten igen. Men eftersom jag kände att jag inte kunde det så valde jag att göra slut. Ska man kunna gå vidare efter en otrohet så får det där aldig ligga kvar tror jag utan man måste lägga bort det och gå vidare. Kan man inte det, ja då är det nog inte ett bra förhållande man lever i.


    Skönt att höra att det kan bli bra senare även om det är jobbigt nu och skilsmässan är jobbig att gå igenom. Ja, jag fattar ju intellektuellt att det är så men när man sitter mitt i smeten och känner sig fast som i en bur så är det inte så lätt att tro på det. 
     
  • Anonym (Osäker)
    Baginbox skrev 2011-06-29 14:44:48 följande:
    En jättebra väg att se sig lite grann utifrån.
    Ja, jag borde nog damma av mina gamla dagböcker och börja skriva i dom igen .Jag har bara inte vågat göra det hittills för då blir det så väldigt tydligt att jag inte är lycklig nu. :(
  • Anonym (me)

    Anonym (osäker) , är din man medveten om din otrohet ?

    Om inte , så är han nog inte medveten om hur stort problemet är

Svar på tråden Inte kär i min man