• Milk and Coffee

    Inte kär i min man

    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

  • Svar på tråden Inte kär i min man
  • Anonym (40-åring)
    Anonym skrev 2011-06-15 13:15:14 följande:
    kåt är ett ord som betyder levnadsglad. Hur man väljer att visa sin levnadsglädje för barnen är nog upp till var o en, men visst märks det om man är levnadsglad eller inte.
    Säger du till dina föräldrar, dina barn, din partner eller dina arbetskamrater att du är kåt, så tror jag inte att platonisk levnadsglädje är det de associerar till.
    Ord har en förmåga att ändra betydelse i vardagligt språk över åren. Jag är säker på att du känner till det också så vi behöver inte ta den diskussionen här.
  • Anonym
    Anonym (40-åring) skrev 2011-06-15 16:38:52 följande:
    Säger du till dina föräldrar, dina barn, din partner eller dina arbetskamrater att du är kåt, så tror jag inte att platonisk levnadsglädje är det de associerar till.
    Ord har en förmåga att ändra betydelse i vardagligt språk över åren. Jag är säker på att du känner till det också så vi behöver inte ta den diskussionen här.
    vem pratade om platonisk levnadsglädje? Så klart att ett så basalt behov som det sexuella gör att det spiller över på övriga livet om det funkar/inte funkar. God sexuell hälsa är en hörnsten till att livet ska fungera. Sexuell glädje ger annan glädje.
  • Anonym (me)
    Anonym skrev 2011-06-15 11:30:02 följande:
    Skulle nog snarare säga att man i decennier har förmörkat o blundat för passion, sexualitet, jämnställdhet o det som hör det till. Läste nyss en bokfrån 50-talet om kärlek o familj. Fruktansvärt intresant! Många lever kvar i det som beskrevs i den boken.
    På 60-70-talet var skilsmässa fortfarande många gånger otänkbart o ovanligt.
    Det kanske är dags att vakna upp o sparka ut 50-tals idealet eftersom det uppenbarligen inte fungerar. Om det fungerade skulle ju fler klara av att hålla sej inom den ramen.
    Sen finns detförståss alltid undantag i de som lyckas hålla liv i lågan ett helt liv. Eller som väljer att blunda o titta bort när verkligeheten tränger på. Man väljer den praktiska vägen o finner sej i det. O är kanske t.o.m. lycklig i det?
    Tror inte det handlar om bakåtsträvande ideal , det är nog mera att tänka själv och inte bara blint haka på trender.
    Eller tror du att det bara är en slump att var och varannan tonårstjej har någon slags ätstörning ?
    Så ja... media och trender påverkar oss mcyket mer än vad vi tror.

    Dessutom , tycker du själv att det är bra för barn att hela tiden behöva anpassa sig till nya familjekonstellationer med allt vad det innebär , bara för att mamma eller pappa vart kär igen för åttionde gången ?
  • Anonym (40-åring)
    Anonym skrev 2011-06-15 18:13:13 följande:
    vem pratade om platonisk levnadsglädje? Så klart att ett så basalt behov som det sexuella gör att det spiller över på övriga livet om det funkar/inte funkar. God sexuell hälsa är en hörnsten till att livet ska fungera. Sexuell glädje ger annan glädje.
    Platonisk, som i motsats till sexuell.
    Eftersom det verkade som att din (eller var det någon annan "Anonym"?) definition på kåthet inte hade något med sexualitet att göra.
  • joppe79

    Milk & Coffe, jag känner precis igen mig i din beskrivning. Jag har det exakt likadant. Nu har vi visserligen fått det något bättre de senaste 2 åren efter att jag mycket motvilligt avslutat kontakten med tjejen som jag verkligen var förälskad i. Men det känns ändå som det mest för min del handlar om att hålla skenet uppe för barnens skull och visst sambon är en bra person och allt det där men så värst mycket kärlek finns det inte. Varken från henne eller mig. Något av det som stör mig mest är att när man har varit med någon annan så syn ens "ordinare" partners brister så tydligt, de bara strålar emot en och går inte att undvika. De senaste 2 åren har jag aldrig heller kunnat njuta av sex med sambon. Vi har bra sex rent fysiskt (de få gånger det blir något)  men psykiskt är jag alltid någon annanstans. Eftersom jag blivit tvungen att klippa banden med älskarinnan så är valmöjligheten att gå tillbaka till henne troligtvis obefintlig så här efter snart 3 år. Men jag tänker fortfarande dagligen på henne, det har nog inte gått en dag sedan jag träffade henne första gången som jag inte tänkt på henne.

  • Anonym
    joppe79 skrev 2011-06-19 01:07:37 följande:
    Milk & Coffe, jag känner precis igen mig i din beskrivning. Jag har det exakt likadant. Nu har vi visserligen fått det något bättre de senaste 2 åren efter att jag mycket motvilligt avslutat kontakten med tjejen som jag verkligen var förälskad i. Men det känns ändå som det mest för min del handlar om att hålla skenet uppe för barnens skull och visst sambon är en bra person och allt det där men så värst mycket kärlek finns det inte. Varken från henne eller mig. Något av det som stör mig mest är att när man har varit med någon annan så syn ens "ordinare" partners brister så tydligt, de bara strålar emot en och går inte att undvika. De senaste 2 åren har jag aldrig heller kunnat njuta av sex med sambon. Vi har bra sex rent fysiskt (de få gånger det blir något)  men psykiskt är jag alltid någon annanstans. Eftersom jag blivit tvungen att klippa banden med älskarinnan så är valmöjligheten att gå tillbaka till henne troligtvis obefintlig så här efter snart 3 år. Men jag tänker fortfarande dagligen på henne, det har nog inte gått en dag sedan jag träffade henne första gången som jag inte tänkt på henne.
    Är du min vän tro? Isåfall har jag tänkt på dej varje dag o varje stund. Du finns med mej alltid. ingen kan komma emellan oss. Jag har försökt gå vidare, men det går bara inte. Jag lever hellre som singel än med någon som inte är du. Jag väntar o väntar o väntar...... VAd jag aldrig någonsin kommer att förstå är varför du väljer som du gör. Vem blir lycklig? Ingen. Nåja, denna diskussion vet jag att inte leder någonstans när bekvämligheten finns där. Och trygghetsnarkomanen i dej tar över.
    Vet inte vad du heter eller vart du finns, men om du är min vän så kommer jag alltid att vända mej om så fort det prasslar i en buske, ifall det är du som kommer efter mej äntligen........
  • Nenne666
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-15 09:10:26 följande:
    I den situationen är jag också nu. Jag diskuterar hellre problem med alla andra än min man. Just nu undviker jag honom så mycket det går, planerar in aktiviteter på de kvällar och dagar jag vet att han är hemma och njuter av lugnet hemma de stunder han är borta. Det är verkligen hemskt att skriva rakt ut hur det är, jag har knappt vågat formulera de här sakerna för mig själv förut. 

    Jag vet heller inte om gräset är grönare på någon annan mans plätt, men här har det varit torrt och brunt länge och det känns som om det skulle gro bättre om jag bara fick vara ifred och vattna och gödsla det själv. 
    Göra slut e inte å tänka på eller?
  • Anonym (Osäker)
    Nenne666 skrev 2011-06-19 09:59:42 följande:
    Göra slut e inte å tänka på eller?
    Jo, de tankarna har börjat dyka upp de senaste månaderna. Har inte ens vågat tänka i de banorna förut, jag ville så gärna att det här äktenskapet skulle fungera. 
  • Anonym (me)
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-19 11:14:55 följande:
    Jo, de tankarna har börjat dyka upp de senaste månaderna. Har inte ens vågat tänka i de banorna förut, jag ville så gärna att det här äktenskapet skulle fungera. 
    Och din lösning på att få eäktenskapet att fungera är att träffa någon annan ?

    Hmmmm mitt äktenskap känns inte bra , men jaaa , om jag drar in någon annan i mitt liv som som fyller det jag saknar med min partner så kommer mitt äktenskap att bli så mycket bättre ?

    Hur tänkte du då ?

    Ärligt talat , du fattar väl själv att det är kört mellar dig och din man , en otrohet för INTE ett par närmare , tvärtom den drar isär , det är en cansersvulst som dödar ett förhålande inifrån sakta men säkert. Varför avslutar du inte parodin och ger även din man en ärlig chans att hitta någon som älskar honom på riktigt , så kan du och din älskare leva loppan hur mycket ni vill ?

    Varför kan du inte unna din man samma lycka som du tydligen upplever med din älskare ?
    Varför ska han behöva nöja sig med rester ?
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (me) skrev 2011-06-19 15:47:45 följande:
    Och din lösning på att få eäktenskapet att fungera är att träffa någon annan ?

    Hmmmm mitt äktenskap känns inte bra , men jaaa , om jag drar in någon annan i mitt liv som som fyller det jag saknar med min partner så kommer mitt äktenskap att bli så mycket bättre ?

    Hur tänkte du då ?

    Ärligt talat , du fattar väl själv att det är kört mellar dig och din man , en otrohet för INTE ett par närmare , tvärtom den drar isär , det är en cansersvulst som dödar ett förhålande inifrån sakta men säkert. Varför avslutar du inte parodin och ger även din man en ärlig chans att hitta någon som älskar honom på riktigt , så kan du och din älskare leva loppan hur mycket ni vill ?

    Varför kan du inte unna din man samma lycka som du tydligen upplever med din älskare ?
    Varför ska han behöva nöja sig med rester ?
    Min affär var nog snarare vad jag behövde för att inse att mitt äktenskap redan är över. Ganska chockartat att inse det när jag så länge försökt låtsas som att allt är bra eller att vi bara är inne i en jobbig period.

    Nöja sig med rester? Min man har fått hela mig i så många år utan att göra något av det så rent praktiskt är det ingen skillnad på hans situation i äktenskapet eller vad han "får" av mig.
    Han är nöjd med hur vi har det, säger han när jag försökt att prata om det, både före och efter jag träffat min andre vän.  
Svar på tråden Inte kär i min man