• Milk and Coffee

    Inte kär i min man

    Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

  • Svar på tråden Inte kär i min man
  • Anonym (Osäker)
    Anonym (me) skrev 2011-08-29 11:23:40 följande:
    Jag kan förstå att det är svårt att ta kritik , det tycker väl de flesta. Medhåll är väl alltid lättare.
    Det jag kriticerade i mitt senate inlägg var inte er otrohet i sig utan ert sätt att förlöjliga era partners reaktioner på en situation som ni trotts allt försatt dem i.

    Sett från min synpunkt låter det lite som om jag slår någon i skallen med en bräda och sedan sitter och småskrattar över personens reaktion med mina kompisar.... andra som själva slagit brädor i skallen på folk lär säkert tycka det är skitkul , de som själva blivit slagna i skallen någon gång lär inte tycka det är lika roligt. Speciellt när det handlar om människor som är villiga att förlåta att jag drämde en bräda i skallen på honom / henne.
    Jag har faktiskt inte uppfattat det som att någon förlöjligat sin partners reaktion på en situation. Barbapappas fru tyckte att han rusade iväg och använde stora ord som inte hade någon täckning i verkligheten. Jag kan inte se var hon förlöjligar hur han känner sig. Du får gärna peka ut det. 

    Jag skrev att jag känner igen dramatiska män eftersom jag är gift med en stor drama queen. Vårt företag går i konkurs varje månad, fogden är på gång in några gånger om året, ALLA kunder är borta varje vecka och husets källare översvämmas så att vi kommer att få hussvamp och tvingas elda upp det utan att få ut ett enda öre på försäkringen varje gång det regnar. Dramatisk är bara förnamnet vad gäller min man.

    Barbapappa, önskar er verkligen lycka till, ni verkar båda ärliga med att jobba på att få det bra. )
  • Milk and Coffee

    Lycka till Barbapappa och barbamamma. Det har varit en lärdom att läsa alla dina inlägg och tankar och jag tackar dig och jag hoppas allt allt går bra för er!

  • Anonym (b-pappas fru)
    Anonym (Osäker) skrev 2011-08-29 11:44:14 följande:
    Jag har faktiskt inte uppfattat det som att någon förlöjligat sin partners reaktion på en situation. Barbapappas fru tyckte att han rusade iväg och använde stora ord som inte hade någon täckning i verkligheten. Jag kan inte se var hon förlöjligar hur han känner sig. Du får gärna peka ut det. 
    Tack :)
  • Anonym (Osäker)

    Nu har min nye vän mailat och sagt att han kommer till vår stad nästa vecka och undrade om jag ville ses. Och jag blev så glad! Så sjukt glad att jag gått runt med fjärilar i magen och fnissat för mig själv sedan dess. Lycklig på ett sätt som jag inte varit sedan vi sågs i våras. 

    Det här är ju helt sjukt.  Och ett väldigt tydligt bevis på att jag inte kan fortsätta så här. MItt liv med min man är att arbeta och gå runt och tiga hemma eller gräla så det ekar i väggarna. Länge sedan det var några fjärilar i magen här.
    Jag har inga planer på att bli ihop med min älskare men det blir så övertydligt att mitt äktenskap är helt dött och tomt. Man ska bli glad av sin man, få fjärilar i magen när man tänker på honom och ha trevligt när man umgås.

    Jag ska börja förbereda praktiskt för hur jag ska flytta härifrån. Av olika anledningar kommer det inte gå fort, men jag vill ha en färdig plan att hålla mig till när det sker. Det här går inte längre.  

  • Sasha06
    Anonym (Osäker) skrev 2011-08-30 09:12:00 följande:
    Nu har min nye vän mailat och sagt att han kommer till vår stad nästa vecka och undrade om jag ville ses. Och jag blev så glad! Så sjukt glad att jag gått runt med fjärilar i magen och fnissat för mig själv sedan dess. Lycklig på ett sätt som jag inte varit sedan vi sågs i våras. 

    Det här är ju helt sjukt.  Och ett väldigt tydligt bevis på att jag inte kan fortsätta så här. MItt liv med min man är att arbeta och gå runt och tiga hemma eller gräla så det ekar i väggarna. Länge sedan det var några fjärilar i magen här.
    Jag har inga planer på att bli ihop med min älskare men det blir så övertydligt att mitt äktenskap är helt dött och tomt. Man ska bli glad av sin man, få fjärilar i magen när man tänker på honom och ha trevligt när man umgås.

    Jag ska börja förbereda praktiskt för hur jag ska flytta härifrån. Av olika anledningar kommer det inte gå fort, men jag vill ha en färdig plan att hålla mig till när det sker. Det här går inte längre.  
    Om det inte går att prata med varandra och försöka lösa problemen,som är viktigt i ett förhållande
    så tycker jag att man ska bryta med  innan man på börjar något nytt.
  • Sasha06
    Anonym (Osäker) skrev 2011-08-29 11:05:25 följande:
    Men hela den här tråden verkar vara dålig smak för dig och jag förstår egentligen inte varför du är här eftersom du tar varje tillfälle i akt att fördöma oss. Vi vet redan att vi gör fel, tack så hemskt mycket. 
    De flesta av oss verkar också älska våra män och ha som mål att få det bra hemma, trots att vi har gjort omvägen kring en annan man för att komma på den saken.

    Gnäll och fördömanden är väldigt osexiga egenskaper så jag hoppas att du låter mindre bitter på riktigt än här.  
    Måste bara fråga om man älskar sin man så borde man ju inte vara otrogen,eller?
  • Anonym (Osäker)
    Sasha06 skrev 2011-08-30 10:56:55 följande:
    Måste bara fråga om man älskar sin man så borde man ju inte vara otrogen,eller?
    Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra. Världen är inte så svart-vit. 
  • Anonym (ego)
    Anonym (Osäker) skrev 2011-08-30 10:59:12 följande:
    Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra. Världen är inte så svart-vit. 

    Jag håller tyvärr med!

  • 45 Ã¥r

    Tänkte bara uppdatera tråden lite. Jag bor nu sedan 11 september i en fyra bara 1 kilometer ifrån huset och vi har alla tre barnen varannan vecka. Det är rätt nytt alltihopa så vi har inte helt kommit in i rutinerna ännu. Men jag mår bra än så länge i alla fall. Visserligen har det varit väldigt många praktiska saker att ta tag i så jag har inte riktigt haft tid att verkligen känna efter hur det känns nu, är väl medveten om att det kan komma en dipp längre fram. Eller så hade jag den dippen i våras och somras när jag var i ambivalensträsket. Det lär väl visa sig...

    Barnen verkar må ganska bra också, fast 17-åringen är lite motsträvig kan jag känna ibland. Som att hon kallar huset för "hemma" och min lägenhet för "här". Och hon vill helst inte vill packa upp väskan med kläderna. En liten protest mot situationen kanske. Jag har bett henne göra det så jag känner att hon faktiskt bor hos mig mina veckor, och inte bara är tillfälligt inneboende. Lite psykologiskt för mig också... .  10-åringen hittade själv ett smart sätt, hon säger "hemma på 39:an" och "hemma på 64:an". :) 15-åringen verkar också ta det bra än så länge. Tur alla tre tjejerna är väldigt tajta med varandra också.

    Träffar fortfarande den andre mannen mycket när jag inte har barnen, vill absolut inte introducera honom för dem ännu. Det vill jag vänta med några månader känner jag, tills allt har satt sig lite. Men det känns riktigt bra med honom!

Svar på tråden Inte kär i min man