Forum Vikt - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Varför DU inte går ner i vikt!

    Fre 20 maj 2011 12:50 Läst 28415 gånger Totalt 184 svar
    Skepti­sk1
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 12:50

    Det är just nu många som sitter där ute och kliar sig förtvivlat i pannan och undrar vad de gör för fel/är för medicinskt undantag som trots hårda ansträngningar inte går ned i vikt. Det är dags att röja och rensa upp bland vissa myter som fortfarande sprider sig där ute. Märk dock att jag inte säger mig sitta inne på den absoluta sanningen och att det kan finnas flera vägar till samma mål samt undantag från det jag nedan skriver. Detta är en hänvisning snarare än någonting annat.  


     


    Vi tar det från början:


     


    Grundregel: Om Kcal-intaget är mindre än vad du gör av med kommer du gå ned i vikt! 


     


    Tilläggsregel 1: För att klara av grundregeln finns tre alternativ.


     


    1) Äta mindre


    2) Gör av med mer energi (genom t.ex. motionering)


    3) Kombinera 1) och 2)


     


    Tilläggsregel 2: När man underäter (svälter om man så vill) kommer ens (basala) ämnesomsättning samt proteinförbränning att minska, medan ens fettförbränning i sin tur kommer att öka. I takt med att man minskar i vikt kan ens underskott sluta vara ett underskott. Du minskar i vikt (du håller på med en viktnedgång) och rör dig kanske inte lika mycket längre motionsmässigt eller NEAT(Nonexerxise activity thermogenesis- kortfattat vardagsrörelser som att du sitter och skriver vid datorn, lagar mat oav). Var dock medveten om att den största bidragande faktorn (”boven” i dramat) är själva viktnedgången, även om den minskade basala ämnesomsättningen samt minskad NEAT också spelar roll (om än i mindre betydande utsträckning).


       Men så länge du ligger på ett underskott kommer du gå ner i vikt, men underskottet kommer med hög sannolikhet att ändras en del från det som från början var ett underskott. En annan faktor att ta i beaktande är att ens aktivitetsgrad många gånger förändras (läs. minskar) när man underäter. 


     


    - Därefter ska man betänka att en viktnedgång sällan är (om någonsin) linjär, detta betyder att du en vecka kan gå ned i vikt för att i nästa stå helt stilla. Dessutom är man kvinna har man andra faktorer (that time of month osv.), som kan dölja en viktnedgång tillfälligt, att ta in i beräkningen. På grund av dessa faktorer är det viktigt att inte stressa utan att ha tålamod. 


     


    Den första tiden under en viktnedgång ser man vanligtvis en större tapp, där mycket helt enkelt är vätska. Men det ger om inte annat en bra skjuts i motivationen.


     


    Kost:


    När det sedan kommer till hur många gånger om dagen man ska äta, finns det inga studier som stödjer att många måltider om dagen skulle vara bättre (studie bifogas nedan) för fettförbränningen. Detta betyder att du helt enkelt ska göra det som känns och fungerar bäst för dig. Det kan vara att äta 5 ggr (och mindre måltider) om dagen eller 2 ggr (och större mål mat) om dagen. Myter som att man inte får/borde äta efter 18:00 för förbränningens skull är bara snicksnack. 


     


    Detsamma gäller även när det kommer till kostval. Vissa fungerar bättre under en viktnedgång genom att äta mer fett och protein och skära ner på kolhydraterna. Andra (ex. mig själv) behöver kolhydrater för att fungera och orka om dagarna. Det är väldigt individuellt och det finns inga mirakelmetoder. En rekommendation för att bespara muskelmassan i kroppen är att äta 2 gram protein/ kg kroppsvikt, samt är protein gynnsamt för att känna mättnadskänsla. Därefter kan det vara av vikt att påpeka att det inte är vidare klokt att utesluta någon näringskälla i kosten helt.


     


    -Pulverdieter kan vara ett lätt (om än många gånger dyrt) alternativ till en viktnedgång. Personligen hade jag inte valt en sådan metod, men menar att det är upp till var och en och att det viktiga är att man får i sig nödvändiga näringsämnen trots underskottet.


     


    Att räkna kcal behövs inte alla gånger, men kan vara av betydelse om ingenting händer med vikten. Det är inget tvång och inget man behöver slänga sig på i panik för att vågen stått stilla i 3 dagar. MEN om man vecka in och vecka ut inte sett någon förändring i början av en diet kan det finnas en poäng i att se vad man stoppar i sig som har större betydelse (kcal-mässigt) än man tror. Har man däremot dietat under en längre tid och har stenkoll på vad man stoppar i sig, kan andra metoder (refeed) behövas ta till för att se ändring. Men det är inget jag kommer att behandla i detta stycke.


     


    Att trycka i sig en massa vätska för att man hört att man ska dricka 4 liter/dag är bara dumt och kan rent av vara farligt. Drick när du är törstig! Detsamma gäller alla dessa fettförbränningspiller som finns där ute. En bra regel här är att gå efter att de piller som faktiskt fungerar (i betydlig grad) är antingen olagliga eller receptbelagda och därför inget att rekommendera.


     


    Kontrollering:


    När det kommer till vägningen, väg dig alltid under samma förutsättningar. Förslagsvis det första du gör på morgonen efter ett toalettbesök 1 gång/vecka (det räcker, fler gånger ger sällan en korrekt indikation på hur det går utan stressar bara). Det kan dessutom vara lönt att ta några mått med måttband för att finna eventuella skillnader där som på vågen maskeras av t.ex. vätska.


     


    Att "unna" sig kan vara en fälla. Många tar en dag i veckan som de tillåter sig att moffa i sig ALLT. Ta hellre ett eller två mål i veckan då du unnar dig lite mer på tallriken, en pizza eller en efterrätt. Inte pizza till lunch, hamburgare till middag, kebab till kvällsmat, glass därimellan och en chipspåse till filmen på kvällen. Men min poäng är att 5 dagars strikt kosthållning kan förstöras genom helgens svullande.


     


    Men faktum är att följer du bara grundregeln och har tålamod kommer du gå ned i vikt. Gör du inte det (och inte har fuskat på något sätt och verkligen har haft tålamod) kan det vara dags att besöka en läkare.


     


    Utöver ovanstående önskar jag bara lycka till!


    mvh

    (OBS! Har jag missat något, vill ni ha källa/länk till vidare läsning  eller om ni vill att jag ska ta upp något annat så skicka PM så ska jag se vad jag kan göra.) 


    ----------------------------- 


    Abstract


    Several epidemiological studies have observed an inverse relationship between people’s habitual frequency of eating and body weight, leading to the suggestion that a ‘nibbling’ meal pattern may help in the avoidance of obesity. A review of all pertinent studies shows that, although many fail to find any significant relationship, the relationship is consistently inverse in those that do observe a relationship.


     


    However, this finding is highly vulnerable to the probable confounding effects of post hoc changes in dietary patterns as a consequence of weight gain and to dietary under-reporting which undoubtedly invalidates some of the studies


     


    We conclude that the epidemiological evidence is at best very weak, and almost certainly represents an artefact. A detailed review of the possible mechanistic explanations for a metabolic advantage of nibbling meal patterns failed to reveal significant benefits in respect of energy expenditure.


     


     


    Although some short-term studies suggest that the thermic effect of feeding is higher when an isoenergetic test load is divided into multiple small meals, other studies refute this, and most are neutral. More importantly, studies using whole-body calorimetry and doubly-labelled water to assess total 24 h energy expenditure find no difference between nibbling and gorging. Finally, with the exception of a single study, there is no evidence that weight loss on hypoenergetic regimens is altered by meal frequency. We conclude that any effects of meal pattern on the regulation of body weight are likely to be mediated through effects on the food intake side of the energy balance equation.


    -----------------------------


    Bellisle F et. al. Meal frequency and energy balance. Br J Nutr. (1997) 77 (Suppl 1):S57-70. 


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-05-21 21:09
    Jag har fått förfrågningar om att hjälpa personer med sin viktnedgång och tackar ödmjukas för förtroendet för denna uppgift. Dock känner jag att jag för tillfället inte har tid för detta och dessutom inte riktigt kan ta på mig denna uppgift med helt gott samvete. Jag har istället sagt att det är helt okej att skriva i denna tråden (eller skapa en egen tråd om man så vill) så ska jag svara om jag har någon hjälp eller några tips att erbjuda. Dessutom kommer då andra också att kunna bidra, jag vet att det finns många kunniga här, och flera vägar till samma mål kommer troligen att erbjudas (och kanske även intressanta och givande diskussioner).
  • Fre 20 maj 2011 16:58 #41
    Skeptisk1 skrev 2011-05-20 13:58:08 följande:
     Ja, för det var precis hela poängen med min tråd... 
    Jordgubbssmak skrev 2011-05-20 13:43:30 följande:
    jag har en fråga. Om vi förutsätter att jag ska ligga på 1600 kcal för att gå ner i vikt så är kanske idealet att jag äter 1600x7 per vecka. Men OM jag äter 5x1000 och  2x3100 på en vecka, går jag upp då? Har jag förstört de 5 dagarnas diet då?
    Slår man ut det över en vecka så blir ju resultatet detsamma sett i intag och därmed blir det ingen skillnad. Så förutsatt att du går ned på 1600 kcal/dag så ska du se en viktnedgång. Det är en fördel med att räkna kcal, du ser inom vilka ramar du "bör" ligga för en viktnedgång.  
    Ja, jo..jag vet att det blir samma genomsnittsantal...det var det som var min poäng. Tänkte på det här du skrev:
    "Men min poäng är att 5 dagars strikt kosthållning kan förstöras genom helgens svullande."
    Fundera på om det liksom kunde sabba allt om man åt mycket en eller två dagar och mindre andra.
  • Skepti­sk1
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 17:16 #42
    Jordgubbssmak skrev 2011-05-20 16:58:23 följande:
    Ja, jo..jag vet att det blir samma genomsnittsantal...det var det som var min poäng. Tänkte på det här du skrev:
    "Men min poäng är att 5 dagars strikt kosthållning kan förstöras genom helgens svullande."
    Fundera på om det liksom kunde sabba allt om man åt mycket en eller två dagar och mindre andra.
    Det är en fråga m hur mycket man äter (svullar) på helgen. Det jag syftar på med de raderna är det finns de som ligger väldigt lågt på sitt energiintag under veckorna och därefter äter "allt de kommer över" (nåja) lör-sön. Att släppa helt på tyglarna på helgen går inte för alla, då kan man förstöra veckans underätning. Men om man däremot har koll på vad man äter på helgen, trots att man lättar på tyglarna, kan man fortsatt se till att ligga på ett underskott (precis din poäng). Sedan som Lajne skriver, finns det andra poänger med att kanske hålla ett jämnare kcalintag, sett över veckan. 

     

     
  • Skepti­sk1
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 17:27 #43

    Något som kan var intressant är "The What-the-Hell effect", som några (men givetvis inte alla) kanske känner igen. Vad som menas är att när man någon gång av någon anledning tagit ett steg ifrån sin diet (man är på bröllop, man är bortbjuden, har inte tillgång till något som faller inom ramarna för ens diet eller what- so- ever) så känner man att man redan förstört den dagen. Man har redan ätit den där tårtbiten (och förstört den dagen) så kan man lika gärna passa på att trycka i sig allt man kommer över den dagen. Man äter upp hela godis-/chipspåsen och går helt enkelt loss. Man äter mer medvetet. 

    Känner man igen sig kan detta var intressant att läsa: www.spring.org.uk/2011/03/the-what-the-hell-effect.php

    Slutklämmen torde vara att, som en vän till mig brukar säga; "Ät kakjävlen och gå vidare". En liten kaka, tårtbit är inte stort i sammanhanget. Hela kakpaketet och hela tårtan blir dock ett större problem. 

  • Fre 20 maj 2011 17:46 #44
    Peecock skrev 2011-05-20 16:37:31 följande:
    Jag blev dignostiserad med Hypothyreos ( kronisk inflamation på sköldkörteln, = jättedålig ämnesomsättning) för ett par år sen. Jag upptäckte att något var fel eftersom jag gjorde allt för att gå ner i vikt men det visade sig inte på vågen och efter 3 månader gav jag upp och ringde min läkare. Ett blodprov senare fick jag svaret att jag hade sjukdomen. Fick medicin och blev rätt inställd till slut... men det är inte så att jag har lika lätt som tidigare att gå ner i vikt. Det känns som jag måste göra nästan dubbelt så mkt för att få samma resultat.
    Det känns som jag borde återgå till normal i o m att jag medicinerar. Jag skulle vilja ha kostråd till mig och min nedsatta ämnesomsättning. Men jag hittar det inte någonstans...
    Nu vågar jag knappt skriva det här eftersom man alltid blir kallad fanatiker, men du frågade ju

    Jag har hypotyreos och åt lågkalorikost ( 600 - 1200 kcal per dag )  i 3 månader och gick ner 2kg. Sen bytte jag till LCHF ( eftersom det första inte funkade speciellt bra ) och har gått ner 8,5 kg på 3 månader.
    Sluta jiddra, börja trolla!
  • Skepti­sk1
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 19:23 #45
    Linda1976 skrev 2011-05-20 16:27:00 följande:
    Jag menar att det absolut inte behövs lika stort underskott på lågkolhydratkost som på slv-kost. Jag äter ca 1700-1800 kcal nu (ca - jag räknar inte) och går ner mer, och slipper vara hungrig, till skillnad från när jag svälte på 1300 kcal m aftonbladets viktklubb. 

     
    Bara för att se att jag förstår då: DU menar att det inte behövs ett lika stort underskott på en lågkolhydratkost, men du har inga studier på att så skulle vara fallet? Det är en högst personlig slutsats du dragit på eget bevåg?

    Problemet som du inte ser är att jag inte kritiserar LCHF som metod, bevisligen är det en gynnsam viktnedgångsmetod för somliga. Men det är ingen mirakelmetod (den följer följer fortfarande termodynamikens lagar, MEN olika makronutrientkompositioner påverkar individer olika) som passar alla och insulin är inte boven i dramat. (Studie följer nedan, för att då någon källa ska komma fram).

    Den bästa dieten är den som folk följer. 

    Citat:Abstract

    AIM: Obesity is positively associated with hyperinsulinaemia, and it has been suggested that hyperinsulinaemia may contribute to maintain the obese state in insulin-resistant obese individuals. The aim of the present study was to investigate the effect of inhibition of insulin secretion by diazoxide on weight loss in obese, normoglycaemic (fasting plasma glucose of > or =6.1 mmol/l), hyperinsulinaemic (fasting plasma insulin of > or =100 pmol/l) adults during a 2.5 MJ/day energy-deficient diet.

    METHODS: In an 8-week, double-blind, placebo-controlled parallel design, 35 overweight and obese subjects (age: 23-54 years, body mass index: 27-66 kg/m(2)) were randomized either to 2 mg/kg/day (maximum 200 mg/day) of oral diazoxide or to placebo. Body composition and resting energy expenditure (REE) were measured before and after the intervention. Blood samples, and appetite sensations by visual analogue scales, were collected during fasting, during an oral glucose tolerance test (OGTT) and 4 h postprandially after a test meal. Subsequently, an ad libitum meal was given.

    RESULTS: Thirty-one subjects completed the protocol. Eight weeks of diazoxide decreased incremental area under the response curve (iAUC) for insulin (iAUC(insulin)) and for C-peptide (iAUC(C-peptide)) and increased iAUC for glucose (iAUC(glucose)) during the OGTT and the test meal compared with the use of placebo (p < 0.003). No differences in changes between the groups in body weight, body fat, REE or appetite were observed during the 8-week trial.

    CONCLUSION: These findings do not suggest that hyperinsulinaemia per se contributes to maintenance of the obese state, and insulin secretion inhibition seems not a promising drug target. No effect of inhibition of insulin secretion by diazoxide on weight loss in hyperinsulinaemic obese subjects during an 8-week weight-loss diet. Diabetes Obes Metab. 2007 Jul;9(4):566-74.

     
  • Fre 20 maj 2011 20:05 #46
    Faile skrev 2011-05-20 17:46:25 följande:
    Nu vågar jag knappt skriva det här eftersom man alltid blir kallad fanatiker, men du frågade ju

    Jag har hypotyreos och åt lågkalorikost ( 600 - 1200 kcal per dag )  i 3 månader och gick ner 2kg. Sen bytte jag till LCHF ( eftersom det första inte funkade speciellt bra ) och har gått ner 8,5 kg på 3 månader.
    Aha, vad intressant och jobbig läsning eftersom jag älskar kolhydrater :)
    Tycker den dieten verkar så himla svår att hålla sig till. Körde Gi en gång och höll på att bli dum i huvudet utan kolhydrater...
  • Fre 20 maj 2011 20:06 #47
    Skeptisk1 skrev 2011-05-20 19:23:46 följande:
    Den bästa dieten är den som folk följer. 
    Det är så sant!

    fortfarande så måste steady state bytas mot energiunderskott. Om det är så att "kalori" är ett fult ord, så kan jag skriva energi istället.
  • Fre 20 maj 2011 21:45 #48

    Underbart med lite hardcore fakta. Så sjukt trött på alla bantningsmyter som finns överallt. Det är så enkelt, men möjligen besvärligt, energi in < energi ut = viktnedgång.

  • wiicka­n
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 21:49 #49
    Linda1976 skrev 2011-05-20 16:27:00 följande:
    Jag menar att det absolut inte behövs lika stort underskott på lågkolhydratkost som på slv-kost. Jag äter ca 1700-1800 kcal nu (ca - jag räknar inte) och går ner mer, och slipper vara hungrig, till skillnad från när jag svälte på 1300 kcal m aftonbladets viktklubb. 

     
    Jag tänker att en variant är att du kanske äter mer med LCHF och därmed faktiskt orkar att göra saker som gör att din förbränning är högre och att då netto intag-förbränning blir minus i jämförelse när du "svalt" med färre kalorier. Ofta kan det ju då vara så att man helt enkelt inte har orken att röra på sig i samma utsträckning. 
  • Skepti­sk1
    Visa endast
    Fre 20 maj 2011 22:10 #50
    AstraTrillian skrev 2011-05-20 21:45:30 följande:
    Underbart med lite hardcore fakta. Så sjukt trött på alla bantningsmyter som finns överallt. Det är så enkelt, men möjligen besvärligt, energi in < energi ut = viktnedgång.
    Kul att det uppskattasGlad
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll