Förmodligen finns det många fler än mig som är evinnerligt trötta på bb-väntan. Och jag vet att det startats trådar i detta ämne förut men jag kände att det nog behövs en till... Så välkomna hit, alla ni som liksom jag snart funderar på att gräva ner er någonstans och (nästan) ge upp det här med barn. Eller iallafall håller på att bli lite galna på kuppen. Här kan vi stötta varandra eller bara ösa ur oss all frustration.
Jag/vi väntar förresten bb från SA, har haft handlingarna i landet i snart 13 månader.
Efter 4 år vart det 
Men då hade jag gett upp slängt bort alla ägglossnings tester och slutat ha varannan dag sex, den månaden var vi så less på sex att vi hade legat med varandra kring julen bara för att vara snälla med varandra inget mer och tjoflöjt! jag vart gravid då. Tomtefar måste ha varit med på ett hörn 
Hmmm, tack för din kommentar pluppfamiljen men den här tråden ligger under adoption... jag väntar på barnbesked inte på ett plus.
Qermit: Stor kram till dig. Hoppas verkligen att det blir er tur snart med tanke på er långa väntan!
Vi skickade vår akt till Colombia i februari i år. Jag vet inte riktigt hur jag skall räkna väntetiden eftersom vi har skickat papper i två omgångar och blivit godkända i två omgångar. Jag var ganska naiv till en början och trodde på ett snabbt BB, men nu är jag inställd på att det sker tidigast till senhösten och i värsta fall till våren. Men vi får se, det går ju inte att veta i förväg.
Skickar varma kramar till alla väntande!
Nan, välkommen till min bittra tråd 
! Räkna väntetiden från första ggn ni skickade pappren. Det är ju då man är på g. Jag hoppas att det ska gå fort för er till bb, men jag har förstått att Colombia går lite långsammare än vad det gjorde för ett år sen... Konstig mening men hoppas du förstår hur jag menar.
Hanya <3
Åh, jag förstår så väl din frustration!!! Stora kramar till dig!
Vi väntade på BB i 10 månader från SA (fick BB i jan i år) och jag har förstått att det numer är en kort väntetid, även om det finns de som undtagsvis har väntat kortare. Men jag tyckte ändå periodivs att det var superdrygt att vänta. Och då hade vi redan ett barn som i och för sig tog bort lite fokus från väntan men inte alla tankar. De flesta familjer som vi träffade hade väntat längre och det verkar vara så nu med, för det finns någon familj som skckade in papper före oss, som inte är hemma ännu. Men det kan bero på vilket medgivande man har också.
MEEEN!!! När ni väl har er prinsessa eller prins i er famn så är det värt all väntan. LOVAR!! Och när AC väl ringer är det snabba puckar - ingen lång väntan mellan BB och RB. Första barnet (annat land) var det tre dryga månader mellan.
Sen är det faktiskt tillåtet att gnälla lite emellanåt. Ös på!
Hej!
Vi har precis som ni väntat BB från SA i snart 13 månader. Svårt att tänka på andra saker än BB nu. Svårt att planera något inför sommaren. Men tänk, det kan vara väldigt nära nu, eller hur? Men tänk om vi får vänta 6 månader till, ve och fasa. Så här går tankarna, ena studen känner jag att BB kan komma när som helst nu och andra stunden tänker jag att det kanske dröjer länge.....
Vi har en dotter på 3,5 år och hon gör naturligtvis att väntan har gått lättre den här gången. Men nu börjar det bli riktigt tungt. Förra gången kom BB efter 7 månader.
Qermit, har ni barn sedan tidigare?
Qermit, läste din presentation nu, såg att ni inte har barn sedan tidigare.
Har du planerat in semster i sommar? eller har du tänkt spara till BB.
Förra året tog jag bara 2 veckor semester eftersom jag tänkte att BB skulle kunna komma redan är 2010. I år tar jag 4 veckor. Tänker just nu att jag står ut att jobba till semestern, sen 4 veckor ledigt. Efter det kommer det kännas ännu tyngre om inget BB har kommit. Men tänker också hela tiden, att vi är ju faktistkt nära nu, kanske närmare än vi tror. Fast det är det som i och för sig är jobbigt. Att inte alls veta.
Tack Ada och gracel79! Och välkomna hit. Vi kanske blir en bitter SA-tråd med lite Colombiakrydda . Jag har förstått att de som väntar syskon kan få vänta ännu längre än oss "förstagångsföräldrar". Jobbigt! Även om det säkert är lättare när man har en liten att lägga energin på. Jag börjar nojja mig över att vår ansökan och livsbok inte duger och att vi aldrig kommer bli matchade 
.
Det är asjobbigt att inte veta... Och nej, vi har inte planerat in någon semester. Hoppas att den blir i SA. Jag jobbar dock inom skolan och har inte så stora val att ta ut semester närsom så jag är ledig nu och känner en stress hur dagarna tickar iväg utan vår lill*.