Aprilbebis 2012

Hannisfashionita!

Mina tankar kring förlossningen är att jag läääängtar. Tycker det är såå coolt och häftigt att föda barn!

Hannis: jag får planerat snitt, försökte prata mig till att föda vaginalt men stort nej på den. Första var planerat snitt pga säte, 13 månader efter födde jag vaginalt.. En mycket långdragen riskförlossning. Tredje blev jag igångsatt med i v 37 pga jag varit svårt sjuk hela grav och legat inne. När jag var öppen 7 cm dör nästan vår tjej och det blir ett urakut katastrofsnitt med sövning. Så ja, nu är det planerar snitt som gäller men är jätte nervös då jag kände hur de sydde mig och blev massa komplikationer och fick ligga på intensiven i 12 timmar och kunde inte stå upp alls på 4 dagar... Hoppas detta snitt går bättre för mig!

Ang vagn, så har vi både tvillingvagn och en singelvagn.. Båda är UJ. Testat flera olika men dessa är oslagbara enligt mig :) tre täta barn och stor hund så är man lite kräsen..

Jag är fortfarande i fasen då jag skjuter upp på alla tankar kring förlossning... Så det går inget vidare :( men när jag läst inläggen ovan så känner jag inte direkt igen mig i att jag är rädd för själva smärtan. För mig är det hela "situationen", den utlämnande biten att behöva hjälp av andra och vara den sårbara. Känns konstigt då jag jobbar inom vården och alltid varit den som tagit hand om andra. Eftersom jag lever med våldtäkt i historiken så gör denna situationen sig inte lättare och detta är ju den största biten. själva tanken på att någon ska stå å sy, mäta och hålla på mellan mina ben kan få mig att gå och kräkas. Känns som att man har fått ett BF för ett övergrepp inplanerat. Missförstå mig rätt nu... Såhär tänker jag om jag tänker på själva förlossningsprossesen. Men jag vill ju självklart kunna föda mitt älskade barn vi ska få.
De flesta lär säga : väl där kommer du vara så fokuserad eller ha så ont att du kommer inte bry dig om allt folk osv. Jag tror och hoppas det stämmer. Men det är själva tiden fram tills dess som är sååååå jobbig OM jag tänker på det.
Som sagt, hatar att prata om det och drar mig för att behöva ta upp det med bm (som vi bara sett 1 gång).

TusenTankar: Men usch och fy vilken tråkig sak att bära med sig i bagaget Förstår hur du tänker även om jag inte varit med om något liknande. Jag tyckte faktiskt det var lite obehagligt innan förlossningen, att ligga och flasha det heligaste för hela världens beskådan. Och visst kändes det lite märkligt att lägga sig troslös och sådär.. Men det ÄR verkligen så att det bleknar bort bland värkar, smärtstillande och CTG-kurvor. Hoppas du kan slappna av lite inför den stora dagen och njuta till slut ändå. Kram på dig!

Jag hade en toppen förlossning förra gången så jag ser fram emot den! Jag tyckte verkligen om att föda barn, det är så häftigt! Är ju bara transportsträckan dit (graviditeten) som är jobbig tycker jag!

Tusen tankar-förstår verkligen att det är jobbigt att prata om men tycker du ska pratar med Bm så fort det går, så du får pratar med någon specialist över all olika förlossningsrädsla Aurora heter det här, jag kände precis som dig med första barnet...

Jag säger som godistroll jag hade med en toppen förlossning fast att jag blev igångsatt.
Så jag längtar med till det ska dra igång

Tråkigt att ni andra har sån oro.