Umm T skrev 2011-09-17 13:01:03 följande:
Nej det gör jag inte :) Men jag anser att vi ska lära dem i tidig ålder att det egentligen inte finns något att vara rädd för. Är mamma trygg och orädd, kan barnet lära sig tidigt att vara tryggt och orädd. Jag plockar inte upp så fort mitt barn är rädd, men jag sitter bredvid och klappar och tröstar och pratar med barnet och låter barnet somna om själv. Oftast ger mitt barn ifrån ett leende bara av att höra min röst och att jag är där, för jag lämnar aldrig mitt barn gråtande eller ensamt om det är ledset eller rädd. Men jag ser till att lära barnet att det inte alltid är så att rädslan behöver finnas alls utan att rädslan är helt obefogad.
Hur tror du att du kan lära en nyfödd att det inte finns något att vara rädd för, genom att
inte plocka upp när bebisen upplever rädsla? Det är ju här Anna Wahlgrens påhittade sagor kommer in, om att man räddar dem från vargen och därmed "planterar" en rädsla hos dem. Men det finns ju inte ens en gnutta sanningshalt i det! Det är helt enkelt rappakalja, bebisar fungerar inte så! Det här är sådana grundläggande, essentiella delar i ett förhållningssätt att de omöjligt kan kombineras. Din grundidé att du anser dig lära din nyfödda självständighet och att man inte behöver vara rädd, är fullkomligt oförenligt med ett förhållningssätt som helt och hållet grundar sig på
anknytningsteorin. Vilken du automatiskt tar avstånd ifrån genom att anse att föräldern planterar rädslor hos bebisen om man bekräftar rädslan och plockar upp den nyfödda. Det strider helt och hållet mot vad anknytningsforskningen har kommit fram till!