God doesn´t make mistakes

nu hänger jag inte riktigt med i hur du resnerar.

Ju större behov av assistenter desto bättre, svish, mer arbetstillfälle

jaha, menar du så. ok.

Vänd på det lika gärna: Varför ska vi lägga pengar och resurser på folk som inte kan ordna jobb och bostad själva, när vi kan lägga dem på att hjälpa folk till ett bra och värdigt liv?

Vad menar du är värderingen i det fallet? Att en människa som väljer abort värderar ett foster med DS lägre än ett friskt foster?

Realiteten för de flesta med DS är att de inte kan få ett arbete, utan får sysselsättning i en skyddad verksamhet, att de har stora kognitiva begränsningar (eller att de är goa, enkla och glada! som några i tråden skrivit..) som gör att de är beroende av samhällsstöd resten av livet. Att välja att föda ett barn med dessa förutsättningar till världen handlar inte bara om värderingar, det kan också handla om omsorg för sig själv, sin bestående familj och för det ofödda fostret framtida liv. Och som många nämnt tidigare, ja risken finns att barnet får en skada/sjukdom/annat trots detta men det hindrar inte föräldrar att göra vad de kan för att ge sig själva, sin familj och sitt barn ett optimalt, friskt liv.

Jag förstår vad du menar, men samtidigt hoppas jag att du inser vad som provocerar med detta. Tänk dig själv att tillhöra en grupp som de allra flesta väljer bort genom att abortera? Folk med ds är inte bara somliga otursdrabbade föräldrars barn, utan de är ju individer med ett eget människovärde och sin egen rätt till liv.
Det är ju inte fråga om att bara föräldrarna blir stötta för att du och andra inte drömmer om ett liv med deras älsklingar, utan det handlar om att en grupp med människor hamnar i ett väldigt utsatt läge när de flesta väljer bort att föda barn med deras syndrom. Fördomarna om gruppen får styra deras situation.

Och vad är fördomarna om "gruppen"?

Men vem är det som avgör vad som är värdigt liv och inte? Jag tycker kanske inte det är värdigt liv att behöva se folk som kissar och bajsar på sig, snorar och dregglar okontrollerat och inte de heller? (Bebisar växer upp och ifrån sånt beteende oftast eller hur?) Men om de inte kan kommunicera fram det själva och vi ska föra deras talan, är det då våra värderingar vi lägger fram? Kan de ens förstå begreppet värdigt?

Sen den här socioekonomiska diskussionen är inte något jag är ute efter, jag är ute efter rätten att få bestämma själv vad jag vill föda och inte, mina förutsättningar och vad jag vill kunna ge mitt barn för förutsättningar :)

Fast det du talar om som realiteten beträffande är ju inte den enda nödvändiga verkligheten beträffande sysselsättning för folk med funktionsnedsättningar. Lika väl kunde man från samhällets sida bli bättre på att hjälpa folk med funktionsnedsättningar att få en vettig sysselsättning. I USA är man t ex mycket bättre på det.

Nej det var därför jag skrev realiteten och inte "om samhället vore perfekt". Och jag tycker inte att det är en obefogad tanke hos de som väljer abort, att se till hur samhället/livet skulle kunna se ut om deras barn föddes i nuläget.