God doesn´t make mistakes

Jag vill inte att du buntar ihop mig med andra. Jag vet inte vad de har skrivit eftersom jag inte har hunnit läsa speciellt mycket i tråden. Självklart är livet inte rosenskimrande för någon, jag överdrev kanske något. Jag tycker dock att du ser väldigt enkelt på DS. Du måste förstå att alla barn och föräldrar inte upplever DS på samma sätt. Vad jag egentligen vill få fram är att DS ofta leder till komplikationer och svårigheter och jag skulle inte välja det livet för mina barn om jag kunde välja.  Jag tvivlar inte på att din dotter är underbar och att ni har ett underbart liv tillsammans.

Haha, min läsförståelse är det inget fel på, men jag lade tydligen inte alla detaljer på minnet - så intressant är du trots allt inte (jag ser att  du även i andra trådar kommeterar folks läsförståelse få fort de ifrågasätter dig eller har en annan uppfattning - det verkar inte så konstruktivt)!

Men jag hittade ett gammalt inlägg där du skrev att det skulle ha blivit för tungt att bära mat, kläder etc dit. Där ser det också ut som att du kan gå - nu hävdar du att det är du som inte kan gå dit.

Det är ju av mindre betydelse, men det du berättar om dina omständigheter verkar förändras lite efter det syfte du vill uppnå. Nu vill du förmedla att det är obetydligt annorlunda att ha ett barn med funktionshinder och att det är hemskt att folk väljer bort dem; då skriver du det. På andra ställen betonar du att det är besvärligare på en del sätt.

Icke desto mindre önskar jag dig lycka till, förstås!

Nej det är inte kränkande att bedöma risker för fostret man bär på. Det är klarsynt, vettigt och kärleksfullt handlat av oss i de flesta fall.  

 

Vi har mäjligheten idag att ta fantastisk teknik till hjälp för att ge våra barn goda förutsättningar inför framtiden. Ingen kräver av oss att vi använder hjälpmedlen eller handlar på något särskilt sätt efter att vi fått diagnos/prognos.

Jag är ytterligen tacksam över denna möjlighet, det gav mig en viss trygghet i att få barn vid hög ålder. 

   

Jag kan gå men eftersom allt tungt gör att frakturen gör sig påmind genom smärta.. ganska svårt emellanåt.

Men du... Vad har Hannas funktionshinder med detta att göra? Även om jag inte hade henne så har jag fortfarande samma problem.

Det är fråga om inställning hur man upplever sitt barn. ser man bara hinder.. ja då blir det jävla jobbigt. Fan.. folk måste sluta att vara offer..

Hanna är dryg som få ibland.. Har sagt det ofta.. Men ni kan aldrig göra mig till någonting jag är.. Hur mycket ni än påstår att jag överdriver.. Det är eran egen inställning i måste kika på. Ni bedömer mig på era egna preferensramar.. Det NI inte skulle göra.  Ni ifrågasätter mig.. för det jag står för.. passar inte in i eran värld.

Ni går på som hökar för att försvar ert "revir" så ni tappar helt förmågan att se vad jag skriver. Skulle jag skriva enbart POTATISMOS så får ni det till precis vad som helst.. Ni skulle säkert anklaga mig för att anklaga er för att ha ätit potatismos och det i sin tur skulle ha gett er en skev människosyn.. (som exempel)

Jag förstår inte vad den här artikeln har med någonting att göra? Mer än att försöka "sätta dit" TS? Säger hon att hon är lycklig och att livet fungerar så är det väl så. Får hon inte ha bekymmer som alla andra bara för att hon i denna tråden framhäver att livet, på det stora hela, är bra? Löjligt!

Ja vill man kalla myndiga människors rättighet till fosterdiagnostik och ett eget val för revir är det väl så.

Men det är du som klampar in på andras revir, inte tvärtom. Fosterdiagnostik är trots allt ingenting som angår dig personligen. Varken du eller din familj behöver på något vis känna er hotade av att fosterdiagnostik finns. Du är fortfarande myndig och har ditt val.

Men du vill inskränka andras myndighet och valmöjlighet. Då måste du vara beredd på att många blir provocerade.

Det andra var inte riktat till dig personligen.. Mera allmänt!

Ja.. det är inte svårt alls. Måste jag vara ett offer för att det ska vara allmänt accepterat?

Jag är medveten om allt det du skriver. Jag måste få ändå få ha en talan utan att folk går i taket. Mina Åsikter bygger på mina erfarenheter.. Jag har pratat med massor med vårdpersonal om just fosterdiagnostik... Bla Läkare som just utför dom här testerna på mödrar. (Gjorde det när jag skev boken) Det fanns en del intressanta åsikter där.. Det fans dom dom var emot man dom måste göra det i sitt yrke. Jag har pratar med massor med föräldrar som har DS barn.. Vissa är som jag.. andra har det jobbigt med faktum.. Jag har pratat med föräldrar som gjort en selektiv abort.. jag har sökt massor med information om både det ena än det andra.. På alla dom här erfarenheterna så vet jag att jag är definitivt inte ensam om mina åsikter.. Det finns massor!!

Så visst förstår jag även om det inte alltid går hand i hand med vad jag tycker.

Jag anser att testerna som mot DS kränker redan födda.
Skulle du och ni andra kunna seriöst säga allt detta, ni sagt i tråden, till IDA (Länken) och tro att hon inte blir kränkt och ifrågasatt?

http://www.ida-barthelson.net/

Kan ni säga utan tvekan, ansikte mot ansikte,  till Ida eller någon annan med DS att. Det är bra att tester finns för jag vill inte ha en med DS för att "skona" barnet med tanke på framtiden.. eller något av era andra skäl.

.

Resonerar man på det viset är varenda människobarn som finns kränkt eftersom vi tillåter abort av "såna".

Felet du tycks göra är att se din dotter och andra människor med DS som någon slags egen folkgrupp. Så är inte fallet. DS är ett syndrom. Inte en utrotningshotad art. Och barn med DS har DS, de är inte DS. I övrigt är de en människa precis som alla andra.

Det är mycket möjligt att Ida eller någon annan med DS skulle känna sig kränkt. Men det hade varit utan någon egentlig orsak.

Ska män bli kränkta av att man kan könsbestämma foster och välja bort pojkfoster?
Ska kvinnor bli kränkta av att man kan könsbestämma foster och välja bort flickfoster?

Var ska all denna kränkthet sluta?