Födde ett barn för en vecka sedan. På återkontrollen på BB fick jag jättemycket beröm för att jag helammade och inte har gett tillägg. När bvc ringde fick jag även där höra hur duktig(!?) jag var för att jag bara gav honom modersmjölk. Även läkaren berömde det sen...
Förstår inte varför det ska vara något att berömma, är det något som inte är så normalt nu för tiden eller?
Vi flaskmatade och delade på alla matningstillfällen.
Man borde få beröm för att mata barnet...inte för att man ammar.
Nej tyvärr verkar det inte alls vara vanligt med helamningar längre!
Jag vet få som helammat tills barnet var kring halvåret och ytterst få efter det!
Jag helammade dottern till ca 6mån och sen rätt mycket fram till efter 1år och slutade helt strax innan 1½år!
Jag kan verkligen inte förstå dom som påstår att det är enklare med ersättning?!
Man har ju all mat färdig i brösten, lagom temperatur och ALLTID med sig ;)
Jag önskar verkligen att vi får ett samhälle utan amningshets och ensidig propaganda och utan den kvinnosyn flera debattörer här ger uttryck för.
Jag blir alltid så oerhört provocerad när man tar upp amning ur jämställdhets- eller anknytningsperspektiv, och det säger säkert något om mig 
Men jag håller benhårt fast vid att anknytning handlar om att barnet ska få mat när det är hungrigt, tröst när det är ledset och sällskap när det är ensamt, dvs att en trygg anknytning inte handlar om hur barnet får mat utan i vilken grad de vuxna omkring barnet kan se och svara på barnets behov på ett hyfsat konsekvent sätt. (Det finns studier som visar att amning korrelerar med en mer positiv anknytning mamma-barn men det är jag övertygad om handlar om att kvinnor som från början har problem i sin egen anknytningshistoria i högre grad har svårare att amma - och att man därför ser en selektionsbias. Jag tror inte att amning ger bättre anknytning eller att flaskmatning gör det heller.) Amning är inte ett hinder för ett jämställt föräldraskap eller en god anknytning till pappan - en man som inte kan skapa en fungerande anknytningsrelation till sin helammade bebis kan med största sannolikhet det inte heller om ungen flaskas. Jag blir också oerhört provocerad när man väljer bort amningen med hänvisning till PAPPANS behov - det tas alldeles tillräcklig hänsyn till vuxna mäns behov i samhället om man jämför med bebisars.
För egen del märker jag tydlig skillnad på första och andra barnets papparelation. De är båda helammade. Med första var vi båda hemma på heltid i sex månader och kunde ha fullt fokus på bebisen, med andra började min man jobba när tvåan var tre månader och en hel del av hans tid går åt till storebror. Lillebror är snart fem månader och börjar visa lite tendenser till att gilla mig bäst för jag är ju hemma med honom mest.
Det är så mycket fel i bvcvården idag så jag vet inte var man ska börja. Alltför mycket av sköterskornas egna erfarenheter och värderingar som får styra, alltför lite sakkunnig information om för- och nackdelar med amning/ersättning.
Ibland när man läser här på FL får man för sig att amning bara är krångligt, det gör ont, barnen sover inte... osv... Jag har ammat båda mina barn, helt i 4-6 mån och sen med smakportioner i varierande grad. Båda barnen har självmant slutat kräva bröstet vid 9 mån ungefär. Jag har haft lite problem i början, med för nätt tag och så, men bara barnen får någon vecka på sig så växer de ikapp och sen dess har det inte varit något problem. Hur smidigt som helst. Skulle se det som ett väldans omak att behöva börja med ersättning.