Lilla My21 skrev 2011-10-03 01:29:14 följande:
Har samma upplevelser som du, nu vet jag exakt inte varför alla i bekantskapskretsen inte ammat, någon har inte kunnat rent fysiskt, en del har tyckt det tagit tid eller blivit jobbigt osv
Själv förväntade jag mig med min 2:a att det kunde göra ont och att det skulle ta tid (som det gjorde med ettan, som jag ABSOLUT INTE skulle amma sa jag men det blev helammning endå efter nån månad

) men tji fick jag då det flutit bra med nummer 2 som äter var 4:e timme exakt och då kanske 5 min åt gången...men hade nog blivit väldigt jobbigt om jag förväntat mig att det bara skulle flyta så smidigt som det gör med nummer 2 och sedan märkt att det ju kan ta timmar och dessutom göra ont.
Får lite känslan av att det går lite "grupptryck" i att inte amma iaf i bekantskapskretsen, "Äsch skit i ammningen det gjorde jag", "jag struntade i ammningen, det är ammningshysteri endå" osv.
Jag får som du intrycket att de som väljer att amma ofta är de som tänker själva och inte bryr sig så mycket om vad omgivningen säger och ofta dessutom gör andra saker som folk överlag tycker är lite märkligt.
Ja tråkigt nog verkar många tycka det är fult att amma, speciellt när barnet blivit över 6 månader, ammade min älsta 1 år och många tyckte det var väldigt konstigt och undrade om jag skulle hålla på tills han flyttade hemifrån

Ja självklart! svarar man då.... Min mamma slutade kommentera efter typ 3 års ålder, hon hade väl gett upp sitt "hopp". Jag var nog inte så snäll i mina svar heller. Hon ammade mig i 10 veckor och skyller på sinande mjölk med övriga. Med mig har det dock framkommit att det snarare verkar varit att jag var allergisk mot mjölk. Och jag vet hur hon hanterade det när vi misstänkte att dottern var känslig mot det så jag förstår ju att det inte fungerade... Hon bakade bullar och tog hit och när jag sa att jag undvek mjölk protein så sa hon "ja men det är bara 1l per 100 bullar" så det kanske var klart att det inte skulle gå om samma syn legat kvar.
Jag fick inte vidare många kommentarer om lågamningen, eller en del positiva men de flesta brydde sig inte. Kanske tyckte folk inget eller så hade de social kompetens nog att vara tysta.
Jag tycker att varje person själv väljer hur de gör med amning och ser inget större bekymmer i att varje enskild väljer bort att amma. Däremot ser jag det som ett problem när det sker som en samhällsmässig strukturell förändring. Jag tycker det är ett problem när BVC inte råder till helamning generellt, men inte när de inte gör det i det enskilda fallet.
Nu när jag väntar nummer två blir jag bara trött av diskussionerna, att jag anser att jag kommer amma skall alltid få tillägget "om du kan". Jag utgår ifrån att jag föder ett levande barn, att jag ammar och att min unge lär sig läsa innan den är 10år. Ibland händer saker men amning är inget väldigt ovanligt, tvärtom det naturliga. Med första barnet vart jag arg, jag accepterade inte något sådant tillägg. Jag skulle amma, resten kunde de hålla för sig själv.
Grupptrycken är nog åt båda håll. I de grupper där de flesta ammar blir det nog ett tryck att inte ge upp oavsett. Jag tycker inte amningen ska kosta vad som helst, men för mig personligen är det viktigt och jag vill ha uppmuntran till det just. Men jag vill inte att folk ska gå ner sig totalt av amningen dvs faktiskt inte orka saker. Men jag tror att om man drar ner förväntningarna på övrigt i början så flyter det på bättre. Jag tror man mår bättre av att utgå ifrån att saker fungerar och hantera dem när det blir fel, men också faktiskt läsa på innan.
Jag vart nog rätt förvånad när jag läste på amningshjälpen efter att dottern kom, ingen hade sagt att de faktiskt ammar i timtal, i månader liksom... Det var inte infon jag fått och jag kan väl säga att det jag fått veta inte var direkt bra heller.
Nej nu ska jag leta vidare på pubmed efter helt andra saker. Sov gott