BF juni 2012

Bejb: Jag tycker också att det känns som att man ibland får sparkar neråt och när vi var på rul så såg vi att bebisen liksom kryper ner i bäckenet och viftar med benen. Så det är nog små sparkar man känner nästan nere i underlivet liksom.
Och min foglossning känns just i blygdbenet och nere i ryggslutet.

Jag har också foglossningar i ryggslutet och blygdbenet!
Akupunktur är jätte bra mot foglossningar.

Mindre trevlig tur på sjukan idag. Tyckte inte att bebisen hade rört på sig som innan, varken i förrgår em, igår eller idag, fegade med att ringa men bestämde mej sen för att det är bättre att ringa en gång för mycket. Den hade rört sig på samma ställen som vanligt men det kändes liksom "slött" och så sällan jämfört med hur det hade varit i en veckas tid innan dess, och trots att jag försökte "få igång" den med lite buffar, och det har den oftast reagerat på förut, så hände inget. Magen kändes dessutom helt plötsligt mindre och "slapp" på något vis.
Hon som jag fick prata med på förlossningen lät trött och lite sur, efter några frågor så sa hon att jag VÄL fick komma in.
Väl där så fattade jag inte vart jag skulle vänta, stog utanför ett kontor där tre stycken satt och drack kaffe, dom såg mej men sa inget. Jag knackade på och frågade vart jag skulle. En av barnmorskorna reste sig med en liten suck och kom och sträckte fram handen (det var hon jag hade pratat med i telefonen). Hon letade rätt på en apparat och visade mej in i ett rum. Jag fick lägga mej på britsen och hon grejade med apparaten. Hon sa ingenting. Sen sa hon "nu är bebisen så liten så det här kommer nog ta tid" (leta efter hjärtljud). Hon hittade dom på en gång och sen sa hon "där ser du, det var ju inget" lite drygt. 150 slag/minut. Jag frågade om det bara är det som spelar roll och hur jag upplevt rörelserna. Förklarade att jag var orolig för det här med magen. "ja det har jag inget bra svar på men det kan nog vara så där ibland". Jag började gråta och hon sa "vad är det som är så jobbigt?".
Hon försökte inte lugna eller trösta alls, kändes verkligen bara som hon ville tillbaka till sin kaffekopp. Så jag tackade för mej och gick.. Lättad över att hjärtat slog men fortfarande orolig ändå, och skärrad. Jag åkte ju inte för att bli lugnad...
Jag försöker vara lugn nu, behövde bara skriva av mej lite :(.

Men fy fan vilken hemsk barnmorska! Det måste du ju kunna ta upp med sjukhuschefen eller någon liknande. Det är ju verkligen inte acceptabelt! Klart att man har rätt att vara orolig när man inte känner bebisens normala rörelser! Nä fy fan för henne. Du kan ju testa att ringa ett annat sjukhus i närheten och berätta vad som
Precis har hänt och se om de kan ge dig ett bättre svar. Gå vidare med det här! Kram!

Grejen är ju den att jag ändå känner bebisen lite då och då, och jag tror ju på att den kan vända sig eller flytta runt i magen, och att rörelserna därför känns annorlunda, men jag har blivit så bra bemött förut, och förväntade mej att få ett "proffsigare" svar eller vad man ska säga. Att bli lugnad...
Kan ju tänka mej att dom har många likadana samtal varje dag och att dom upplever det som jobbigt med nojiga förstföderskor, vad vet jag, men bara att le, lyssna och göra så jag fick höra hjärtljuden hade gjort mej lugnare, istället för att komma med halvkassa svar och sucka...
Känner buffar nu så jag håller mej lugn, men jag ringer igen om jag ändå tycker ngt är fel...

Jag har jobbat som servitris i snart 10 år och jag har aldrig bemött en gäst ovänligt. Jag möter otrevliga gäster flera ggr i månaden men jag skulle aldrig tänka mig att vara otrevlig!
Om man inte klarar av sitt jobb så bör man byta. Det ÄR deras jobb att lugna oroliga mammor/gravida. Fruktansvärt oproffsigt!

Håller med föregående, och tyvärr e det väl så att det inte är någon som orkar gå vidare och klaga, så det blir ju liksom ingen konsekvens för den där idiot människan heller. Jag menar absolut inte att du måste gå vidare med det. Hade säkert heller inte orkat det, men det e ju därför hon kommer fortsätta behandla nästa stackare likadant. Det verkar som att det liksom måste till något stort och att det ska hända något "dåligt" för att dom ska vakna till liv. 

Har själv bara fått bra bemötanden så det är väl ett fåtal surkart som inte fått nått på länge som beter sig som fån....morr va arg jag blev  .

Skönt dock att hjärtat slog på och att det antagligen är som du säger att den vänt på sig kanske och sparkar i en lite annan vinkel. Det är väl ännu viktigare lite senare i graviditeten att verkligen gå på magkänsla och söka om det inte känns riktigt rätt. Såg nått program om det för ett par månader sen. 

Tack för att ni är så förstående :).
Det känns som att om man jobbar med gravida hormonella kvinnor så måste man ha en lugnande effekt. Jag HOPPAS verkligen att hon hade en dålig dag, det är ingen ursäkt men då kanske hon inte är sån där i vanliga fall åtminstone...
Jag har läst runt lite om fosterrörelser och det verkar helt normalt att bebisen är aktiv mycket ett tag och sen vilar den ett tag, eller att rörelserna känns mindre för att den bytt vinkel eller så, så så länge jag känner den några ggr per dag kan jag nog hålla mej lugn. Jag går på magkänslan..

Min man skulle inte komma hem förens måndag eller tisdag, men han fick inget pass förens imorrn kväll igen så han kom hem nu i em, så han kom till jobbet och kramades med mej, det behövdes! :)

Och nu fick jag precis en ordentlig buff från min lillskit :)

Vad skönt att höra :) Ha en toppenhelg nu!

Tack detsamma :)!