Testade positivt idag, och om jag har räknat rätt så blir det BF 2 juni 2012...
Första graviditeten, så jag vet inte vad jag har att vänta mig. Spännande, och nervöst!
Än så länge har jag inte märkt något speciellt, mer än att jag har ömma bröst.
Fler som har BF i juni 2012, som vill följas åt?
grattis till den fasta tjänsten! hoppas ni hittar ett hus åt er! :)
jag ska inte deppa ihop nu! ska till bm imorgon och berätta hur det ligger till. hoppas att det löser sig till det bästa!
Tack bejb, jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att du får må bättre snart :)
Bejb: tråkigt att det är ett helvete på jobbet, hoppas det löste sig med sjukskrivning.
Speedofsound: grattis till jobbet :)! Husletandet är en jäkla djungel, hoppas ni hittar något fint :).
Hoppas jag med! Men det är ju skitsvårt att få lån som det är just nu.. Vilken 25åring sitter inne med 300 000 till en kontantinsats liksom? :S lägenheten är redan uppsagd för att vi skulle flyttat till ett annat ställe som inte längre är aktuellt. Icke bra :S
Kan ju berätta lite kort bara vad jag råkade ut för häromdagen..
Några på jobbet ville tydligen jävlas/ ställa till med bråk. De har jobbat på arbetsplatsen längre än mig och tror tydligen att dom har mer att säga till om än mig..
Pga att jag är gravid och ändå är i vecka 24 börjar det bli ganska jobbigt (med sammandragningar,ont i ryggen,illamående o.s.v.) och chefen hade sagt att jag får göra lättare arbetsuppgifter istället så jag inte blir sjuk. Mitt jobb är ganska fysiskt tungt ändå med tunga lyft och mycket stående mest hela dagen.
Hur som haver så sa mina kolleger då att "du får bestämma själv imorgon hur du gör, antingen kommer du och gör ditt arbete(såna uppgifter jag blivit befriad ifrån) eller så är du hemma=UTAN LÖN. Jag blev arg/ledsen och berättade för hundraelfte gången att jag faktiskt inte kan göra vissa saker längre, jag blir ju sjuk av detta! Ingen förståelse överhuvudtaget! Och varför ska jag drabbas ekonomiskt och bli utan lön bara för jag är gravid??!
Hennes kommentar var "graviditet är ingen sjukdom" typ "det är ditt problem" Jag reagerade som jag gör då jag blir arg(och med alla graviditetshormoner)och började gråta.. Ringde chefen genast jag kom hem och berättade vad som hänt och han blev ju helt förvånad och kunde inte tro sina öron.. "Helt oacceptabelt!" Han visste ingenting om detta. Han ringde åt dessa personer senare och hörde vad dom hade att säga.. Jag igen var hemma igår eftersom de ville ju inte ha dit mig och jag ville absolut inte se dem!! Hela torsdagen var jag så upprörd av allt detta så jag satt bara och grät.. magen var sjuk och spänd och trodde huvudet skulle spränga! Ska man behöva må så här?! Har aldrig tidigare känt mig så jävla överkörd och illabehandlad!
På morgonen ringde den ena och bad om ursäkt och sa att vi ska nog lösa dethär och att de gjort bort sig.. Men jag hade verkligen svårt att acceptera denna ursäkt. För det r absolut INTE första gången dom beter sig illa mot mig..
Var både till min bm och läkare igår och jag berättade vad som hänt på jobbet. De hade full förståelse båda två och förstod hur jag kände mig. Blev sjukskriven för igår. Men de tyckte båda två att jag ska åka dit på måndag och prata igenom allt och se va de ha att säga. Men blir det ingen ändring på deras uppförande eller beteende så blir jag sjukskriven! Sånt här ska man inte behöva stå ut med! Tycker jag har varit strong under graviditeten då jag endast haft 2 sjukdagar och jag ändå mått så dåligt hela tiden. Men det är ingen som tackar en.. istället får man sån här skit!! Jag vill inte heller gå flera månader hemma och vänta,men vad har man att välja på? Vara på jobbet och må fysiskt och psykiskt dåligt eller stanna hemma?
Varför måste de ställa till med detta? Jag har ändå inte så länge kvar att jobba då jag åker på mammaledigt i april och har semester att ta ut före.. Men det blir 6 jävla långa veckor om man ska jobba med såna personer.
Bävar inför måndagen och hoppas att dom insett vad de gjort, annars får de nog klara sig utan mig.
Oj.. dehär skulle ju bli ett kort inlägg.. förlåt om ni somnat!
Jag hoppas det går bättre på måndag för dig bejb. Varför tror dom att dom har rätt att bestämma att du ska gå hem? Har chefen sagt att du har andra uppgifter så borde det inte finnas utrymme för några diskussioner. Idioter... Vi håller tummarna för att måndag funkar bättre och att du lyckas slappna av ordentligt under helgen.
Här är det tvärtom, min arbetsvecka börjar idag... Inte så peppad men det brukar bli bättre när man väl kommer dit.
Jag har också börjat få sammandragningar. Hur mycket är normalt? När ska man börja oroa sig? Och ska man bara slappna av när de kommer eller fortsätta som vanligt?
Usch vilka hemska människor.. Hade också haft svårt för att acceptera deras ursäkt. Det skulle kännas som att det blev tvingade art be om ursäkt istället för att verkligen mena det :S Stackare :(
Jag håller med vilka människor som inte har förståelse för andra har de aldrig själva varit gravida?
Chefen hade ju ändå sagt att du skulle slippa de tyngsta uppgifterna...de är bara avundsjuka tror jag.
Men håll huvudet högt du har inte gjort fel, det är de som ska skämmas så gå dit på måndag och kräv din upprättelse gör upp med chefen och dem närvarande vad du ska ansvara för på jobbet..å vad du inte får göra.
Sen kommer de förhoppningsvis inte bråka med dig mer....du får försöka härda ut i 6 veckor till, ta en vecka i taget. Tiden kommer att gå tillslut å sen kan du vila ut hemma.
Hoppas att det löser sig....
Bejb: fy vad jobbigt, jag känner igen mig lite. Blev många konflikter med mina arbetskamrater när jag väntade sonen. Jag hade hyperemesis och hade väldigt svårt för att äta med barnen vid middan (jobbade på förskola). De var arga på mig för att jag inte föregick med gott exempel framför barnen med maten. Jag förklarade för dem att jag inte bara hade vanligt illamående och föreslog att vi kunde lösa det genom att jag tog min rast under middan om det var ett så stort problem att jag inte kunde äta. Efter denna början så hade de bara mer och mer att klaga på och jag kände mig väldigt utfryst. Fick sedan veta att den ena av mina arbetskamrater hade försökt bli gravid i ett år och blev väldigt arg över att jag hade blivit det på andra försöket. Der vara alltså ren svartsjuka och sedan grupptryck det handlade om. Det slutade med att jag blev heltidssjukskriven resten av graviditeten på grund av hyperemesisen och för att jag mådde så psykiskt dåligt på arbetet. Jag tycker det är pinsamt att vuxna människor kan bete sig så här.
Jag hoppas att dina arbetskamrater ber ordentligt om ursäkt på måndag och att de jobbar för att få dig att trivas igen.